för en stor del af allmogen och den arbetand klassen att bespara något utöfver dagens ytter sta behof och utgifterna till kronan. Dett är ett förhållande, som inga goda tidningar, in ga namnsdags-hymner och inga deputatione kunna vederlägga, emedan det just nu ligge för ögonen, och hvilket således, efter vårt sät att se, vore ganska helsosamt att taga i betrak wande för framtiden såsom en vink, att förvalt vingskonsten icke blott ligger i att kunna ut gifva så mycket medel, som man möjligen ka hopskrapa, utan att tvertom den bästa af al hushållning är den, som verkligen hushållar Ce nest point å ce que le peuple peui donner, qwil faut mesurer les revenus publics, mais å ce qwil doit donner (det ä icke efter hvad folket möjligen formår gifva. som statens skatte-inkomster böra rättas, utar efter hvad det bör gifva) säger redan den odödlige Montesquieu; men det är olyckligtvis all. deles omvändt, som denna sats i de flesta fall nu för tiden tillämpas. Någon förändring bärutinnan måste likväl någon gång inträffa. Så vida nationen skall kunna gå in på de nya fordringar, som göras för försvarsverket, så måste några inskränkningar ovilkorligt ske på annat håll, och ingenting är då billigare än att sådant sker på öfverflödets och statslyxens gebiet. Att reglera detta, är ett vigtigt problem, genom hvars tillfredsställande lösning den nye statsministern skulle förvärfva sig rätt till allmän högsktning.