de dittills utgjort; och år 1826 ärnade man helt
och hållet skilja honom vid scenen, hvilket ock
skulle inträffat, om mån ej varit nödsakad att
gifva Ferdinand Cortez och det befunnits
omöjligt att besätta detta parti med någon an-
pan än honom, sedan man gjort ett fruktlös:
försök att Jåta det sjungas af den nu mera
aflidne Cederberg. Och sådant skedde på en
tid, då Hr L. ännu var i den fulla oförminska-
de besittningen af alla sina mojenger, och då
thzatern ägde ingen annan tenor eller ens äm-
ne til någon sådan, än Hr Sällström. Det län-
der den nu varande direktionen till heder, att
hon åtminstone sökt någorlunda godtgöra sine
föregångares orättvisa och anslagit åt hozom en
årlig recelt, eburu hans vilkor ännu äro af de
knappaste bland deZbättre sujetvernas. Man gör
sig förvissad, att publiken skall omfatta detta
tillfälle att visa, det hon minnes och värderar
de måsga njutningsfulla stunder Hr L. förskaf-
fat henne, helst ett sådant tillfälle icke erbjudits
henne på några och tjugu år, ty så länge är
det, sedan Hr L. sist hade någon öppen re-
cett.