de dittills utgjort; och år 1826 ärnade man helt och hållet skilja honom vid scenen, hvilket ock skulle inträffat, om mån ej varit nödsakad att gifva Ferdinand Cortez och det befunnits omöjligt att besätta detta parti med någon anpan än honom, sedan man gjort ett fruktlös: försök att Jåta det sjungas af den nu mera aflidne Cederberg. Och sådant skedde på en tid, då Hr L. ännu var i den fulla oförminskade besittningen af alla sina mojenger, och då thzatern ägde ingen annan tenor eller ens ämne til någon sådan, än Hr Sällström. Det länder den nu varande direktionen till heder, att hon åtminstone sökt någorlunda godtgöra sine föregångares orättvisa och anslagit åt hozom en årlig recelt, eburu hans vilkor ännu äro af de knappaste bland deZbättre sujetvernas. Man gör sig förvissad, att publiken skall omfatta detta tillfälle att visa, det hon minnes och värderar de måsga njutningsfulla stunder Hr L. förskaffat henne, helst ett sådant tillfälle icke erbjudits henne på några och tjugu år, ty så länge är det, sedan Hr L. sist hade någon öppen recett.