regenterna representerades af sina missioner,
Nationerna, hvilkas intressen numera äro för
mycket gemensamma, att något krig dem emellan :
skulle kunna uppsiå, så framt icke anled-!
ningarne dertill framkomma och utveckla sig i
följd af dynastiska intressen, hafva deremot alla
ett annat stort behof, som är oskiljaktigt för-;
knippadt med sjelfva freden, neml. industriens
och haudelns befordran till ömsesidig båtnad.
Att från andra stater eröfra kunskaper och till-
egna sig deras företräden, odling och slöjd-.
skicklighet, eller att i kommerciell väg hos an-:
dra stiter bereda ett lättadt tillträde för sina
egna produkter, att till egen fördel upphemta
erfarenheten af det goda och ändamålsenliga i
hvarand:as lagar och förvaltnivg, se der hvad:
som, i vår tanka, til en hufvudsaklig del nu:
mera borde utgöra ett föremål för eller vara
förenadt med de diplomatiska missionernas verk-
samhet hos främmande makter. Ty värr kan
man säga, att om de politiska förhållanderna
och symptomerna i sednare tider varit egnade
att skänka föga tillfredsställels2, så har den
diplomatiska verksamheten, sedd ifrån nu an-
gifoa synpunkt, varit det ännu långt mindre.
Problemet är visserligen i detta sedna:e hänse-
ende icke lättare att lösa än i det förra, ty det
är klart, att med sådana nya fordringar skulle
den diplomatiska korpsen icke mer kunna be-
traktas hufvudsakligen såsom en statslyx och
tillökning i royautens imposanta emblemer, eg-
nadt att figurera i salongerna, eller de sekuadära
platserna deruti kunna utgöra blotta parties de
plaisir, förbehållna åt några telningar af de
förnämsta familjerna. De förnämsta vetenskaps
män och teknologer och personer, som redan
visat sig hafva både vilja och förmåga att lita
dem blifva fruktbärande till sina lindsmäns
gagn, skulle då utgöra en hufvudsaklig andel
af dessa missioner, för att återbringa till hem-
landet de förråd, hvarmed de under tiden kun-
de rikta sin erfarenhet, på samma sätt som den
resande naturforskaren återvänder med sina sam-
lingar. Det kan också, om vi ej alltförmycket
bedraga oss, icke dröja länge, förrän man finner
nödvändigheten af eu förändrad riktning åt detta
håll, så vida ?vårtgland icke alltid skulle bhfva så
efterå det öfriga civiliserade Europa, som det
hittills varit, så vida det skall kunna följa steg
för steg med tidens utveckling i något annat
än eftertagandet af ryska militärbruk, och så
vida det i en framtid skall hes kontinentens
invånare göra sig kändt för något annat, än
snöfilteas och björnarnes hemland, hvilket är
det enda begrepp, som man ännu hör mäng-
den af :söderländingar göra sig derom.
Hvilket nytt fält öppnar sig icke således här
för den nye utrikes statsministern! hvilka stora
reformer harfghan icke att tillvägabringa! och
hvilket rikt tilfälle att skörda egen ära och
landsmäns tacksamhet!
Men det är en annan punkt, hvilken ligger
denna höga befattnings vårdnad ännu närmare,
och som bör komma att utgöra hans första om-
sorger, neml. att tillvägabringa en bättre hus-
hållning än hitills i denna administrationsgren
och göra den mindre tryckande för nationen.
I ett ögonblick då regeringen affekterar, såsom
af högsta nöden och af rikets säkerhet på-
kalladt, att vidtaga utomordentliga åtgärder
till förstärkande af rikets försvar på den östra
sidan, och då det icke otydligt angifves såsom
en skyldighet af nationen att för detta ändamål
göra serskilda ansträngningar, och då staten
måste skuldsättas; under det den enskilda nöden
öfverallt framträder, är det å andra sidan äfven
nationens trätt att fordra inskränkning eller strän-
gare hushållning i de delar, hvarest utgifterna
jemföresevis äro mest ofverflödiga. Att endast
begära nya uppoffringar, endast större anslag
från riksdag till riksdag på den ena hufvudti-
teln, utan att gå dessa uppoffringar till mö-
tes med besparingar på andra, till inskränk-
ningar i hvad som kan inskränkas, kan icke,
hvad vi skulle tro, i längden göra ett an-
gevämt intryck eller bidraga till bibehållande
och stärkande af detta förtroende mellan sty-
relse och folk, på hvilket man alliid hör,