och der har skörden icke aftagit, tvertom ökats. Då d.1 Aug. gick fredligt förbi, sade de npraktisken: vänta bara till jul, då alla oordningar bruka uppstå band negrerna. Man väntade; hvad skedde? På sjelfva Aniigua, der befrielsen genast var fullständig, blef, för första gåagen på 30 år, miitäriagen icke proklamerad vid juliden. Med dessa facta, denna erfarenhet framför oss, uppmanar jag de sig så kallande ,ers farenheis mån, som gjorde narr af os; och hvad de kallade våra droömar, våra theoretiska projekter, som aldrig skulle kunna verkställas utan uppror och koloniernas förlust — jag uppmanar, säger jag, dessa erfarenhets-män att stiga fram och, om de kunna, neka en ends puakt af min uppgift.n Slagne af dessa facta, togo de nerfarne sin tillflykt till årsdagen af befrielsea, eller d. 1 Aug. 18353, och sade: vänta bara till dess, så skall ni få se negerkarakteren och fåfängligheten af försöket att binda dem med läroår. Men ingen ting inträffade, som bestyrkte farhågorne. Talaren trodde sig således hafva visat, att negrerne icke äro det lata, uppstudsiga, oroliga, elaka slägte, man sagt dem vara, att icke ens de kristnes misshandlingar förmått förderfva deras af naturen milda, godlyuta karakter. Imedlertid hade man icke vågat tro detta, utan, bedragen af sica fördomar, först stadgat den tvungna lärotiden, sedan beslutit ersättningen till slafezirne. Det befanns vara en ogrundad fruktan och enda resultatet af det sålunda främmanade spöket var utbetalning:n af tjugo millioner till trollkarlarna. (Skratt.) Hade vi vetat då så mycket, som vi nu veta om negrernas lynne, så hade hvarken denna ersättning blifvit beviljad, eller negren blifvit hållen i slatveri fem år efter, sedan vi dekreterat, att han ägde rätt till friheten. Slafegarne hade ej förlorat, tve:tom vunnit på läroårssystemet, och voro således i skuld hos nationen för millionerna, dem de stuckit i sina fickor. Vore frågan emellaa enskilda män, så skulle återbäringsanspråk kunna väckas, emedan utbetalningen skett af misstag. Talaren öfvergick derpå till den behandling negrerna fått erfara uader de förflutna tre årens lärotid. Den hade varit ingalunda mildare, utan i många fall orättvisare och hårdare än under slaftiden. (Slutet följer.)