TEATERN;
SEDAN SOLEN GÅTT NED.
Komedi i 1 akt, från Fransyskan.
Den sjuhundra och åttieförsta artike!n i fran.
ska lagen stadgar, som ni kanhända känner för.
ut, att ingen gäldenär må, efter solens nedgång
Och innan den åter gått upp, i häkte inmanas.?
I sanning en paragraf, som alltid vore ett slag:
tröst i olyckan, för en stackars af björnar ansat
fan någothvarstädes, och som verkligen är det
icke ringa mån uti en stad såsom Paris, dei
lifvet-en gång för alla är upp- och nervändt,
der den glada rougen belt comme il faut och
utan saknad sofver Guds ljusa dag öfver i sin
mjuka och goda säng, obekymtad om utanför
porten psatrullerande rättsbetjenter och knip-
bomines, likasom. om de skulder han natten
förut gjert vid spelbordet, och dem han, -så
framt Gud ger helsan, svart vid ett annat kan-
ske skall föröka, så fort det endast blifvit qvall,
och en menniska, som är litet förmer än handt-
verkare, kan med heder stiga upp. Likväl skall
man icke då, liksom den eleganta baron dAr-
gentigres, glömma bort att åter i lagom tid smy-
ga sig hem framemot morgonen; en distraktion
i detta hänseende kan ha fortvifladt brydsamma
följder, som ni sjelf skall få se, af hvad jag
går att förtälja.
Portugisiska legationsrådet markis d Alcala har
händelsevis råkat sin förtrafliga vän baron dAr-
gentigres och sagt till honom: Hvart tar du vä-
gen i qrväll? kom och följ. med mig till den rika
bankiren Sarrasin! der är bal, hela verlden är
välkommen i hans hus, jag skall presentera dig.
Baronen har tagit upp sin anvotationsbok, och
funnit, att han genom en särdeles tillfällighet
verkligen har sin afton oupptagen; jag säger:
genom en tillfällighet, ty baron dArgentieres är
annars en man, som oupphörligen ryckes mellan
hundratals förnäma salonger, afundsamma att få
tillegua sig en visserligen icke mer så alldeles
ung, men icke derföre mindre fashionabel och
intagande garcon, sådan som han, en man, för-
står ni, som lefver och är ute i verlden; det
vill säga: sedan solem gått ned. Hvad da-
garna beträffar, har han nemligen sina speciella
orsaker, att icke göra något undantag i den sto-
ra verldens fason att, inläst i sin sängkammare,;
sofva bort dem, som om de aldrig funnes, och
hela hans lif skulle, som han sjelf uttrycker sig,
kunna anses för en enda soir.? Niväl, ba-
ronen har i hast kastat på sig en balkostym
och följt med till bankiren, ehuru han knap-
past förut ens hört den goda mannens namn.
Han har bilfvit i en handvänning presenterad
för värdinnan, men, innan han fått göra be-
kantskap med herrn sjelf, redan i trängseln tap-
pat bort sin cicerone, i hvars ställe han funnit
en förträfflig punsch; han har vidare dansat,
tömt några glas på frenceisen, derefter satt sig
vid ett spelbord, tagit sig några glas på sin o-
tur, slutligen kastat sig på en stol i salongen
och — tagit sig en lur på de några glasen. När
baronen vaknar, är klockan redan slagen tu,
följande middagen. Han gnuggar sina ögon,
han stirrar kring rummet, erinrar sig slutligen,
att hah varit på ex bal, der det vankats! en
delieiös punsch, och griper helt förvirrad och
skamflat efter sin hatt, för att så fort som möj-
ligt. bege sig hem, då ett ögonkast i förbigåen-
de senam fönstret låter honom. till cin fasa.