Till hvad grad utvandringarna från Erglanc
tilltaga, inhemtas deraf, att från den 7 Ma
1833 ull den 30 December 1837, hafva 141(
fartyg bemannade med 26,495 matroser användt:
att transportera 113,172 menniskor af alla ål-
drar och kön öfver Atlantiska hafvet — och
detta ensamt från Liverpool. Märkvärdigt är,
att af detta stora antal, som afgått från en en-
da hamn, har endast 8379 emigrerat till Cana-
da och de öfriga Brittiska kolonierna i Nord-
Amerika, under det 99,635 begifvit sig till För-
enta Staterna. Att i denna utvandringslust,
som mer eller mindre starkt uppenbarar sig :
de flesta Europas länder, ligger något mer än
tillfälligt, något verldshistoriskt, ligger en up-
penbarelse af Försynens plen, att flytta den Eu-
ropeiska kulturens välgerningar till en jord, der
dera3 frö kaa slå ut till full mognad, utan fara
att förqväfvas genom de hinder af föråldrade
inrättningar, despotism, fördomar och privilegier,
som i vär verldsdel hämma deras utveckling —
sådant kan ej mer undgå äfven den ytlige be-
traktarens uppmärksamhet.
Jagtälskare i trakten kring Leipzig, hafva den
na vinter fitt farliga medtäflare. En mängd,
troligen genom den stränga kölden från Harz-
och Erzbergen, fördrifna reffoglar bafva näm-
ligen samlats dit, som sätta efter det mindre
villebrådet, i synnerbet barar och rapphöns och
på dem anstslla ett förfärligt nederlag.
— — — ss or