godt kan vinnas, så länge en dylik fruktan kar fiunas, d. v. s. så länge elementer finnas, som kunna hysa misstroende och missnöjen mo hvarandra, och hos hvilka några profeter kunna verka. Jag har sagt och upprepar, att, si länge dylika :.elementer hafva makten, måste ali sjelfständighets-fenomener vara tillfälliga, opålitliga, och att, om jag kunde genom taktik lyckas att leda för en gång eller två, skulle jag icke ens vilja det. Denna min öfvertygelse må du kalla oförstånd eller oärlighet, hvilketdera du behagar, och så mycket du behagar; den skall icke ett ögonblick rubbas deraf. Det lyster mig att se, huru någon avnan än vederbörande skall bära sig åt, för att utöfva taktik. Har du t. ex. pasiorater, doktorshattar, stjernor och stift åt de högvördige?, har du inflytande på tionde och kyrkohemman etc.? har du domsagor, privilegier, makt öfver skråordvingar, för att hålla de ,välloflige vidZgodt lynne? Kan du icke svara ja på dessa frigor, så orkar jag icke höra dig tala om möjligheten afvtsktiky från mig eller dig eller någon af våra vänner. Om någon gång symptomer af jelfständigbet och motstånd visa sig från en så inrättad representation, så äro de blott tillfällia och öfvergående, och bevisa blott en sak, emligen att de, som hafva medlen i händerna, cke förstå begagna dem. Någon gång kunna e hbegagnas för mycket, för skarpt, för ohöljdt, å att de motverka sitt ändamål och uppväcka n alltför allmän insignation. Men ett dylikt örhållande är såsom jag sagt, utan all varaktighet, och upphörer, så snart något mera inhet inlägges i procedurerna. . Huruvida någon utsigt finnes till en dylik tillragelse, ville jag just se dig framfr andra unersöka, så snart dufår tid för de roliga saongs-anekdoterna. Man kunde deraf sluta; huu länge det på minsta sätt kan löna sig för oss tt tänka på taktik, eller om det ick skulle vatid på att öfvergifva alla dylika spekulationer ch gripa an den ännu vigtigare frågan: huru kall man tillställa, så att saktik blir omöjlig ch onö-ig å alla sidor? Det är denna fråga, om jeg anser för den vigtigaste, ja, den ena, som i det hela lönar mödan att betrakta.