io :Tuga nar Dinvit Hg for tretig. UB MU
pamnas, att vi foränorat tredje personen tillför
sta 1 ofvanstående citation, hvilken eljest är or-
d2granon.)
Laseren har tilläfven yrs hört omtalas en do-
cent 1 vtterheten vid Ups-la frejdade lä osäte,
vi: namn Carl Juhus Levström, Philosop:izl
Doctor atque ÅArtium Liberaium Magister, Sa-
crosanctx Theologige CC andicatus, förf ere till
åtskilbga lärda och vittra arbeten, såsom en lä-
robok i ästetiken, en afbandling om cet Fula,
en dikt i jag minns icke rktigt hur måvga
dussin sång r, ka!lad Sigurd och Brynhilda ett
häfte lyriska förstlirgar, med fle:a yppe liga sa-
ker, hvaiigenom han hotar att bereda sig en
ryMtbarhet, som skall fördunkla till och med
denna Apollos ålsklingsson, hvars najades,
som svsjadesp utgjort så mången för poesiens
skönheter öppen själs förtjusning, eller devna
v.dtberomda apoteka e i vira närmaste dagar,
hvilken man icke vet om nan skill mest be-
undra i havs dje:fva kaval.ader på Pegasen el
ler i haos lysaude evolutiener med sin forträffli-
ga och prisbelönta kappspri. gare vid vaktparaden
härstäd:s om Söndagsmiddagsrna. Svenska Mi :;
nerva meddelar i sitt sista nummer ett helt
färskt profstycke af detta mvittra snilles,, så-om
det i fordna dagar gemenligen hette, den lärde
Hr Lenströts dråpliga författaretalang i en af
den ,vidtberömda filosofiska fskulteten i Upsala
godkänd thes eller, som han sjel: killar det,
nstridsämne, fö. utskickad tredje afdelningen af
en i form af akademiska dissertationer af sam
ma lårda herre nu som bäst under utgif-
ning varsnde samling af Gripenbjelms poet ska
skrifter. Föremålet tör nämnde af Svenska Mi-
nerva citerade thes är Goethe, hvilken förmäles:
nafspegla de tre sista seklens riktningar, antik-:
imitation, naturlighet, karsakteristik,, hvarjemte
ett odödligt svammel förekommer om någonting
på samma gång objektivt och romantiskt-sub-;
jektivt-religiosw, em hur Goethe ger sedlighe-
tens bjertpunkt, ödmjukheten, 0. s. v. Vi
äro händelsevis i tillfalle att kunna undfägna
läsaren med en ännu färskare godbit från delta
håll, nemligen ett stridsämne, medföljande fjer-
de delen at samma serie disputationer, hvilken
var utsatt till ventilerande å Gustavianska la o-
salea i Upsala förlidne lördag. Det märkliga
stycket lyder i sin helhet sålunda:
Det Sköna är ideal, ideen (A) verkande i
det ändliga (B). Förhållanderna mellan A och
B äro mångfaldiga, ehuru deductionsmakare an-
tagit få. Hegel amger intet, troligen emrdan
det är nog, att dst 5 är A:s och B:s motsva-
righet, A kan för öfrigt vara på tusen sätt. Det
hör ej hit. Man säger: Det Sublima är A:s öf-
vervigt öfver B, det behag S identitet af A och,
B, det Komiska B:s öfvervigt på Skämt. Fula
på allvar; men alla uttrycka ju adequat ÅA i B,
så Phidias Zevs, (adequat, ehuru ÅA. sägs öf-
vergå, ej få rum i B), Medic. Venus, Don
Qvixotte, Satan (hos Milton, ej hos Goehe, ty!
der är han ej älva); det fula sjelf är adzequat.
Dessutom hvar få rum under dessa categorier
med andra det Skönas phaser t. ex. angenämt,
interessant, qvickt, humoristiskt, naivt, senti-
mentalt, pathetiskt, tragiskt, antikt, romantiskt,
modernt o. s. v.2 Alla hafva ju sina note; t.
ex. det Tragiska. Detta är ett det S:s mo-
ment, som säger vanitas van: alum åt allt B
I
och justum et tenacem etc., letve A!, att ge-
nom fruktan och medlidande hos åskådarna re-
na dem från de passioner, som i lifvet verka för-
störande. (Är ej detta Stagyritens mening?) —
Rena? ja rena, ty utrotas borde konsten, om
den ej ville bilda tul bättre, och blott vore en
imitation ell:r eit phantiserande utan ironi mot
allt dåligt, enthusiasm för allt herrligt, godt
och evigt i lifvet.n
Att se en ung man, förblindad af en olyck-
lig egenkärlek, saknande eller försmående kloka-
te vänners råd, ideligen äflas att åsarka sig en!
oafviselig ridikyl genom sådana uererade elän-!
digheter, som de ,Lyriska Försthngaroen, 0 d.!
må visserligen vara be iröfligt; detta är likväl
något, som rörer honom sjelf mest, och hoklå-!
dornas dam är väl i alla fall nog barmhertigt
att åter snart för alltid begrafva bans synder,:
men att en akademisk fakultet godkänner och ;
offeatligen underskrifver dylikt nonsens, som of. i
vanstående räsopnemang om A och B, är i san-;