Mp tiSla UCL UTDIUMlnGe VILSLJUITE
En tysk tidning innehåller följande verklige
bögst karakteristiska anekdoter: På en tid, d
man så mycket talar om tolerans och upplys
ningens framsteg, forde det icke vara olämplig
att anföra elt par drag, som kunna visa, huri
föga vi i sjelfva verket ännu i detta fall hafvi
att skryta af, och huru långt vi äro aflägsns
från den sanna humenitetens mål. På teaterr
i Brössel, der en pantomimballett uppfördes
hede en soldat, vid 2:dra Belgiska infanteri
regementet, d.n olyckan att blifva skjuten. Som
han till nämnde missöde, att hafva blifvit skju
ten i fredstid, ytterligare lade det att hafvs
stupat på teatern, så vägrade del, för sin tole-
rans så ryktbara, belgiska presterskapet honom
ett rum i vigd jord, och framförallt sin salig-
görande närvaro. Hans kamrater tvungo väl
presterne att låta hans stoft hvila på en kyr-
kogård, men de andliges biträde kunde de ej
Orskaffa honom, hvarföre han måste hjelpa sig
det forutan, så godt han kunde. — Ett mot-
stycke härtill lemnar en beduins sorgliga död,
hvilken var anstäld vid ett konstberidsaresällskap,
som för närvarande viser sig i Braunschweig.
Denne unge Afrikans anhörige ville ej tillåta
honom att utvandra till Europa, förr ån en af
hans äldre kamrater lofvade att vara honom i
faders ställe. Och just denne träffade den o-
lyckliga lotten att dödligt såra sin skyddling,
vid ett salto mortale, hvarvid han lossade ett
gevär i luften. Detta ti!ldrog sig på hofteatern
i Braunschweig den 1 Febr. innevarande år.
Skottet hade träffat den unge mannen i 1ygg-
raden, och han dog, oaktadt all använd om-
sorg, kl. 2 följande morgon. Då han skulle
jordfästas, vägrade den församling, inom hvil-
cen han aflidit, att låta honom hvila i sin
:cyrkas vigda jord, hvarföre garnisonen måste
emna honom ett rum på sin kyrkogård. Be-
luinen skiljde sig intet ögonblick från sin tros-
örvandts lik, så länge det var ofvan jord, utan
epade dag och natt sitt allah! allah! Hans o-
skyldige mördare var imedlertid i den högsta
örtviflan. Ett domstolsförhör anställdes med
veduinen genom deras tolk, hvarvid han skall
iafva yttrat, att den aflidnes anförvandters blod-
vämd skulle träffa honom, em han återkom
ill hembygden, och förr eller sednare kunde
sn icke undgå den grymmaste död. Derefter
orklarade domstoln, att hon ville åt honom
itfärda ett dokument, hvari skulle tillkännagif-
vas, att slumpen ensam var skuld till hvad som.
rändt. Hvad afseende Afrikanerne likväl göra
Då ett protokollsutdrag från en braunschweigisk
iomstol, och huru vida de finna det af nog
nycken vigt, att kunna upphäfva sina tusen-
riga bruk ock sedvanor, sådant är en annan
ra a.