att man ändtliger töppte munnen till på honon genom giftbägaren. Men det är klart, att Qvistoftas pastorat sko lat vara det största i stiftet, efter jag utan rin gaste hjelp vid pastoratets tillträde och före min konkurs inom en tid af nio år betalte mer är tjugutusende Rdr Bko skuld, som jag hade irå kat under de sså år, jag såsom obefordrad för. görjde fämilj i Lund; men äf ren uträkning upplånte stora summor, gick i kaution för en bror köpte fastigheter och inlät mig i betydliga afförer, på det min verkliga belägenhet skulle vars fördold, emedan jag trodde mig bedöma, att de, som HKållas för tiggare, kunna väl få en klockareoch skolmästaretjenst, men icke en in d.ägtig befordran. Deremot kunde man icke förmoda, att jag var en sådan hushållare, och hadg ett sådant öga, att jag förstod msnövrera med rthina små tillgångar så, att jag af ett avdra klässehs pastorat betalt större skä!d än någen kyrkoherde före mig gjort, eller efter inig kommer att betala. Men om jag icke haft mäktiga fiender emot mig, skulle dock resultatet blifvit helt annorlunda; presterskapets lönivgssätt står i Skåne på ganska prekära fötter; och ingenting ör svårare än att såsom lsgsökt och fattig kyrkoherde få ut sin rätt. Min Företrädare satt i tjugusju år vid detta Pastorat. Och om det i sin natur varit så stort, som man föregifvit, tviflar jag på, att tveone Hans Dottrar velat till denna dag bo på Prestgårdens grund. Men jag bekäuvner, att om jag än varit så oförståndig, som man föregifvit, 3å har jag ändock ägt et egenskap, somm kallas drift och verksamhet. Ty ehuru förföljd inhed lagsökningar, utmätningsoch bysättnings-utslag ända från mitt första tillträde, odlade jag likväl genom jordskorpans förbränning på de fyra första åren mer än Sextio tunneland jord; jag genonidikade den sidländta planeov, som i företrädarens tid bestod till större delen af ängmark och fålad, med många tusende famBar gropar och Hloddikeh; jag har ock inhägnat planen, och med egen hand planterat öfver trettiotusen pilestickliogar. Jag har erfarit sanningen af den allmänaa klagan, att tjenstebjons-klassen är lat, försumlig och otrogen; derför svarade om hösten min närvaro emot tio man ; och vill låta de förståndige, som icke kunna förklara vissa omständigheter på annat sätt, än att Qvistoftas Pastorat måtte vara det största i Riket, Härmed veta, att samma fart, som jag har i mitt skrifsätt och i mitt tal, har jag också i min gerting. Jag bar icke blifvit egentligen skadad af de inåvga bysättbings-utslaget på annat sätt, än att jag nödsakades stundom på hela månader öfvergilva mitt hem; ty det torde vara bekant, att jag af alla Bysättnings-utslagen gjorde en Sokratisk ironi. Men jag begick ett stort misstag, då jag genom min rådighet skaffade min yngste Bror Habo säteri; ty jag bedömde honom efter mig sjelf, och trodde, att han aunorlunda : skulle begagnat lyckans gunst och sine bröders välvilja. Ingenting är vissare, än att jag i hans belägenhet skulle förvärfvat millioner; men jag ber mina Läsare anse detta mittl: uttryck såsom en paradox, och såsom ett nytt bevis på mit oförstånd: dock får jag: härvid använda Riksdagsmannen Nils Månssons svar till Grefve Wirsn, då denne klappade bonom pål. xeln med de orden: Jag vet Ni är en hederig menn: på hvilken komplimang Nils Månsson svarade: Jag vill önska, att jag kunde säga det samma tillbaka., Ty jag bekänner, att jag in de fleste jag! känt i verlden, gerna ville fäla det omdöme, att de voro lika oförståndige som jag. Ty då skulle våra Kyrkoherdar icke emna större skulder efter sig vid sitt dödsfall, in då de tillträdde sina Pastorzter; då skulle faniljefäderne icke på prakt och yppigt lefnadsätt förstöra de tilllgångar, som böra blifva bar rens tiliflykt efter föräldrarnes död; då skulle len skämtande qvickheten ej hållas för narraksSahas Man dag klådan omfllak fo 1 Rn 1