att man ändtliger töppte munnen till på honon
genom giftbägaren.
Men det är klart, att Qvistoftas pastorat sko
lat vara det största i stiftet, efter jag utan rin
gaste hjelp vid pastoratets tillträde och före min
konkurs inom en tid af nio år betalte mer är
tjugutusende Rdr Bko skuld, som jag hade irå
kat under de sså år, jag såsom obefordrad för.
görjde fämilj i Lund; men äf ren uträkning upp-
lånte stora summor, gick i kaution för en bror
köpte fastigheter och inlät mig i betydliga affö-
rer, på det min verkliga belägenhet skulle vars
fördold, emedan jag trodde mig bedöma, att de,
som HKållas för tiggare, kunna väl få en kloc-
kare- och skolmästaretjenst, men icke en in
d.ägtig befordran. Deremot kunde man icke
förmoda, att jag var en sådan hushållare, och
hadg ett sådant öga, att jag förstod msnövrera
med rthina små tillgångar så, att jag af ett av-
dra klässehs pastorat betalt större skä!d än nå-
gen kyrkoherde före mig gjort, eller efter inig
kommer att betala. Men om jag icke haft
mäktiga fiender emot mig, skulle dock resulta-
tet blifvit helt annorlunda; presterskapets lö-
nivgssätt står i Skåne på ganska prekära fötter;
och ingenting ör svårare än att såsom lsgsökt
och fattig kyrkoherde få ut sin rätt.
Min Företrädare satt i tjugusju år vid detta
Pastorat. Och om det i sin natur varit så
stort, som man föregifvit, tviflar jag på, att
tveone Hans Dottrar velat till denna dag bo på
Prestgårdens grund. Men jag bekäuvner, att om
jag än varit så oförståndig, som man föregifvit,
3å har jag ändock ägt et egenskap, somm kallas
drift och verksamhet. Ty ehuru förföljd inhed
lagsökningar, utmätnings- och bysättnings-utslag
ända från mitt första tillträde, odlade jag likväl
genom jordskorpans förbränning på de fyra för-
sta åren mer än Sextio tunneland jord; jag ge-
nonidikade den sidländta planeov, som i före-
trädarens tid bestod till större delen af ängmark
och fålad, med många tusende famBar gropar och
Hloddikeh; jag har ock inhägnat planen, och med
egen hand planterat öfver trettiotusen pilestick-
liogar. Jag har erfarit sanningen af den all-
mänaa klagan, att tjenstebjons-klassen är lat,
försumlig och otrogen; derför svarade om hö-
sten min närvaro emot tio man ; och vill låta
de förståndige, som icke kunna förklara vissa
omständigheter på annat sätt, än att Qvistoftas
Pastorat måtte vara det största i Riket, Härmed
veta, att samma fart, som jag har i mitt skrif-
sätt och i mitt tal, har jag också i min ger-
ting. Jag bar icke blifvit egentligen skadad af
de inåvga bysättbings-utslaget på annat sätt, än
att jag nödsakades stundom på hela månader
öfvergilva mitt hem; ty det torde vara bekant,
att jag af alla Bysättnings-utslagen gjorde en
Sokratisk ironi. Men jag begick ett stort miss-
tag, då jag genom min rådighet skaffade min
yngste Bror Habo säteri; ty jag bedömde ho-
nom efter mig sjelf, och trodde, att han aunor-
lunda : skulle begagnat lyckans gunst och sine
bröders välvilja. Ingenting är vissare, än att
jag i hans belägenhet skulle förvärfvat millio-
ner; men jag ber mina Läsare anse detta mittl:
uttryck såsom en paradox, och såsom ett nytt
bevis på mit oförstånd: dock får jag: härvid
använda Riksdagsmannen Nils Månssons svar till
Grefve Wirsn, då denne klappade bonom pål.
xeln med de orden: Jag vet Ni är en heder-
ig menn: på hvilken komplimang Nils Månsson
svarade: Jag vill önska, att jag kunde säga
det samma tillbaka., Ty jag bekänner, att jag
in de fleste jag! känt i verlden, gerna ville fäl-
a det omdöme, att de voro lika oförståndige
som jag. Ty då skulle våra Kyrkoherdar icke
emna större skulder efter sig vid sitt dödsfall,
in då de tillträdde sina Pastorzter; då skulle fa-
niljefäderne icke på prakt och yppigt lefnads-
ätt förstöra de tilllgångar, som böra blifva bar
rens tiliflykt efter föräldrarnes död; då skulle
len skämtande qvickheten ej hållas för narrak-
sSahas Man dag klådan omfllak fo 1 Rn 1