rättvist och oförskämdt att påbörda Prosten Gagner, att hans motif till deras utgifvande varit girighet. Prosten Gagner har för deras spridande icke begagnat andra än öfliga medel, dem våra lagar tillåta. Att han di ekte vändt sig till: Svenska presterskapet och låtit afsättningen helt och hållet bero på embetsbröders omdöme och välvilja, derigenom, att han lemnat hvar och en tillfälle att, jemte anr älan, se och läsa sjelfva boken, innan någon subshription företogs, kan ej med skäl taalas, utan lånder förf. snarare till förtjenst. Insändaren tror icke, att han trugat sina skrifter på aågon. Till de embetsbröder, som förut behagat skrifligen y!tra sig fördelaktigt om dem, har han på begä:an söndt ex. till försäljnivg. Rec. bihöfver derföre icke besvära sig med att angripa stiftsty relserna för deras hitintills försporda uraktlåten het, att hindra dessa kristliga skrifters spridande. Suftsstyrelserna känna bättre sina pligter, än att tillåta sig något, som strider emot deras rättighet och emot rikets lagar. Rec säger sig af sitt samvete vara påkallad att emot ifrågavarande skrifter göra de anmärkningar, han gjort. Hvilket samvete! Men månne bevekelseg:underna varit så rena??? Hade då icke detta samvete bordt erinra Rec. att ej smäda, då han vill företaga sig att granska, samt att vara billig och iättvis i sina omdömen? Dev, som redligt nitälskar for Kristi rikes tillväxt på jorden, han glömmer icke dessa grund satser. Rec. påstår vidare, att ingen annan än den falskt bildade kan finna behag uti författsrens behand iog af de heligaste ämnen. Hvilken dom öfver mer än femhundrade prester uti Svea land! Prosten Gagner bar icke sjelf velat bemöta alla dessa arga anfall; men uppmanad af flere af sina vänner och bland andra af förfsttaren af detta gensvar), har han meddelat den sednare följande vidimerade utdrag af sextio serskilda embetsbröders bref till honom, hvilken utgör den koitaste och bästa vederläggningen: Vittnesbörd gifna af sextio församlingens lärare m. m. 1. Det är för närvarande nog att jag fått dem inom lförsam!ingen och smickrar mig med det hopp att deras läsning skall medföra välsignade frukter 2. Den (boken) skall blifva mig ett kärt minne för dess vigtiga innehåll, då jag med snart upphunna 40 embetsoch 65 lefnads-år röner ännu lifl. dess himmelska kraft att upplysa, helga, glädja och leda oss på lifvets och sanningens väg. 3. Författaren, som under sin korrta varelse i vårt Stift, genom sina vackra skrifter gjort sig förtjej af synnerlig hogkomst, tacksamhet och vördnad. 4. (Författarens) populära, hjertliga stil läses ej utan rörelse 5 -Jag kan ej underlåta att nämna mitt hjertas enskildta glada förhoppning, att Herr Kongl. Hofpredikenten har; genom utgifvandet af NattvardsBoken; gjort en -välsign:d germing för Jesu Rikes tillväxt. Arbetet är till läsning här högst begärligt, och skall med Guds nåd verka med anclig kraft och upplysring på många, så väl unga som gamla syndare. Njut i det egna medvetandet Guds ljufliga frid! — den skönaste lön för mödan . 6. Tit. (författarens) minne skall också hos mig alltid förvaras i mitt hjertas innersta, minnet af en så aktningsvärd öch möriterad man inomrvåra Evangeliska kyrk:s samfund. Jag tycker mig blitva hänförd till äldre tider af en Arndt, es Scriver, Bälter m. fl., :och i nyare, en Peterson, Norberg c Alla dessa äro mina tavoriter, som fått Andens gåfvor till gagns, jsoch dem, jag mest läser och tro ej att jag smickrar a jag sätter min goda EmbetsB. ibland dessas antal 7 7. Jag tager mig här tillåtelsen, att ej mindre för egen del än alla deras, som mina rättsinnige medarbetare äro i Ordet, betyga min oskrymtade tack-. s-mhet för det fortsätta sköna bevis at nitälskan för :. uts ;ridandet af Guds heliga Ords sanningar till unga I! oerfarne Christne inom fäderneslandet, som Hr Kgl 1 Hofpr. och Prosten, genom detta senaste Arbete, gu id vit så väl äldre som yngre embetsbröder, lh 8. Då detta nyttiga Arbete hinner blifva allmännare kändt, får det säkert en strykande a:gång i boki lådorna. IE 9. Din (författarens) bok är af. folket omtyckt, och läses med begärlighet. 10. Jag har i min tanke för den goda sken skull j blott tjent mina sockneboer, som jag är övertygad P FR ET stRrocta Unn I 1 Å