YYCINaVSER UI LISUNIIAGC, UP alt Laga 25 LIRA
luft i Paris.
nn) I den med början af året 1836 utkommande
aticningen Den Constitutionellen uppsteg des till
e)hvila gångne Vidar åter ur sin aska. Saknaden
oJaf ett blad, som med frimedighet förenade en
h anständig moderation, och kuade konkurrera
omed landets enda blad af någon betydenhet,
. lät temligen allmänt känna sig. Den Consti-
a tutionellev lofvade i sin prospektus att blifva
, Jett sådant blad. I början rättfärdiggjorde den
, Jäfven någorlunda de väckta förhoppnringarne.
Men länge dreöjde det ej, förr än den gamla
Vidar-Adam jbörjade spöka, och det med så
mycket större kraft, som den under tiden blifvit
mera erfaren. En hvar, som i dagens frågor
Il vågade hysa en annan tanka än den Constitu-
, Itioneile, mottogs genast med en arrogans och en
jinbumanitet, som ofta foörgick sig och bragte i
. dagen ett nonsens, för hvilket en skolgosse bordt
TIblygas. En hvar, som i vetenskapliga under-
sökningar ;åkade yttra en från partiets skild å-
Tsigt, blef i en recension sffärdad med öfvermod
och en diktatorisk myndighet. Detta gränslösa
öfvermod, denna näsrynkande fördömelse impo-
Inerade obegripligt nog äfven på en del af den
jmera bildade publiken, och få röster uti det
( i parentes sagdt långt mera sansade — Mor-
i genbladet höjde sig då och då mot det oväsen,
;som midt under ögonen af landets högsta bild-
ning föröfvades at detta smakens och vetenska-
i pernas högsta tribunal. Ja! genom publikens o-
I begripliga långmodighset, genom de idkeliga rö-
kelserna från en mängd servum pecus, och i
; synnerhet genom Norges totala brist på en so-
ikid litterär kontroll, har Den Constitutienelle nu
I bregt det så långt, att den innehåller den mest
träffande parodi öfver prospekten.
Sedan detta så kallade förnäma parti börj-de
angifva tonen i vår litteratur, sedan dessa Bör-
nen-Heyneska härmare, dessa pariserscenens:
vaudevilljägare började skipa lag från konstens:
och vetenskapens tribunal, har en fruktansvärd :;
grad af omogeu syffisans farit in i vår stude-
rande ungdom; den ena recensenten omognare
än den andra uppträder och visar tydligt nog,
imed hvilken framgåog han träder i sina herrars
och mästares fotspår. Vårt land behöfver dug-
liga, kraftiga och grundhbgt bildade embetsmän,
icke fåfänga nar:ar ellsr parisiska viadflöjlar.
Men af alla stötrstenar för bildandet af en and-
ligt sund och stark, en vetenskapligt bildad ung-
dom, äringen förderfligare än denna omogna syf-
fisans. Mot deuna har den råhet, tör hvilken ;
man beskyller motpartiet, fösa att betyda. Ins.
är en af dem, som i det längsta hoppades det
bista af de uoga en gåog tal.ngfulle, men nu,
såsom det syne;, af ofvermod alldeles bedöfva-)
de män, som redigera Den :Constitutionelle.
Men man har gått för långt och han har trott!
sig böra taga bladet f.ån munnen, utan att be-
kymra sig om, huruvida han blir affårdad på
vanligt sätt eller ej. Ja det är sorgligt, att ett!
parti, hvars f.rgor äro ö:vermod och flosculös !
ytlighet, skall hafva förskaffat sig en sådan in-:
flytelse öfver en del af den studerande wngdo-
a
l
men, och det den talangullaste. — Det är sorg-;
ligt att en ungdom, på hvilken fäderneslandet
bygger sitt skönaste hopp, och för hvars förbe-
reaelse till dess kommande verkningskrets staten
gör så stora off.r, skall afledas på en tom få
fångas och ett myndigt öfvermods afvägar; det
är sorgligt och i högsta måtto ovärdigt af män, ;
som ännu hafva så mycket att supplera i de-
ras kuoskapsförråd, så mycket att beriktiga och ;
utveckla, skola så heit och hållet öfverlemna sig
åt ett blindt parti-raseri uti en dem litet angå-
ende sak, att de vid ett offeut!igt skådespel up-
träda som anförare for en lumpen piparekom-
plott! Men just derföre att allt detta är sorg- .
ligt, derföre är sjelfva katastrefen glädjande, tyj
man kan nu ändtligen hoppas, att masken är :
rifven af dessa ,råhetenvs bekämpare, och att ;
deras höga gynnare och protektorer icke längre !.
kuona fiona sig vid att favorisera och fram-
bjelpa em sådan skola, hvilken j allenast, ge-
nom sitt odrägliga fest omyndiga öfvermod,i
förbittrar och uppäggar motpartiet, utan äfven
4
)
j
j
sjelt direkte predikar en inre, en hjertats rå-
het, som är långt förde:fligare än den yttre!
) Norges Dzemring,, ett med rätta värderadt
skaldes:ycke af Welhaven.
(Irsändt.)