Article Image
AVE ULL UM FERLIAT YVIRCIRA Md nn BEROR SITE LIVE a I de äro det, Kalmar och Kunapegård i Januari 183: J, Engström. SES BLANDADE ÄMNEN. Verkan af Engelska parlamentets lagstiftnin . rörande slafveriets npphafvande i kolo nierna. I afseende på verkan af de af England vid tagna åtgärderna att småningom afskafta slafveri jet i kolonierna, innehöll The Globe mnylige I följande: Plantagsägarne och deras fullmäktig upphofvo, då åtgärden var under diskussion högljudda klagomål och förutsågo sin under l gång, om lagstiftande makten ville ingripa i för ; hållandet emellan dem och deras egendom Blott den beständiga fruktan för piskan, påsto. do de, kunde tviaga Negrerne till arbete, äfver för den kortaste tid, och emot denna stark: böjelse för lätja förmådde icke hoppet om vins eller utsigten af ett oberosnde lif det ringaste Uten pådrifvarne och deras piska skulle planta. geägarne icke vara i stånd att få arbetare; deras egendomar skulle blifva öde, Englands hanIdel med de Westindiska kelonierna tillintetgjord, och Brittiska skepp blifva nödsakade att på andra kuster söka det socker och kaffe, som kolonierna icke mera vore i stånd attlemna. Man kan icke neka, att de, som förde detta språk, i ganska minga fall gjorde allt, hvad de förmådde, för att deras profetior skulle gå i fullbordan. Men i trots af alla förutsägelser och alla snsträngningar, her odlingen af socker och kasffa icke upphört på de Westindiska ösrna; Negern arbetar villigare och raskere för lön, än förut af fruktan för piskan, och man har all anledning hoppas, att egendom i Westindien åter skall stiga i värde. Det steg, man tsgit for att förskaffa Negrerne rättvisa, har icke i detta fall rättfärdigat några af motståndarnes aningar., nÅndra motståndare at åtgärden — heter det vidare — hade tsdlat dess ofullständighet, och deras invändninger hafva icke varit utan skäl. Hade man tagit alla de försigtighetsmått, som bordt beledsaga försöket, så skulle detsamma måhända hafva fullkoml gt lyckats; men tyvärr frångick den dåvarande staissekreteraren för kolonierna alltför ädelmoadigt och förtroendefullt deaf honom sjelf föres!agna inskränkningar och öfverlemnade åtgärdens vsrkställighet åt dess förklarade motståndare, utaa att äga den ringaste ennan borgen än den aktning, de måhända kunde hysa för Negrernes rättigheter, och den sorgfälligbet, de tilläfventyrs kunde hafva för deras bästa. Detta torde hafva varit egentliga orsaken, att andan och afsigten af emeancipations-akten blifvit trädda för nära. Man måste öfverlemna åt de kolonier, som hade representant-församlingar, att bestämma vilkoren för befrielsen; men regsringen i moderlandet hade en borgen, att dessa vilkor skulla blifva billigt bestämda i den omständigheten, att utbetalningen af ersättningssumman äfvenled:s var bunden vid vissa vilkor, och att icke något anspråk kunde göras på utb-kommande af någon del af deosammaz, förrän statssekreteraren för koloniernerna hade: oöfvertygat sig, a:t de vidtagna enordningarna trygsade de befriade slafvarna. Då lagstiftande forsamlingen på Jamaica fattade sitt beslut rörande detta ämne, hvilket beslut till sisa hufvudsakligaste delar var felaktigt, icke på ett tillfredsställande sätt utstakade husböndernes och läringarnss ömsesidiga pligter, fasisiällde ett fänselsestraff, som kunde åläggas utan uadersökning och efter godtfinnande, och hvarken noga anaf måttet sf arbete eller tiden för den fullstänliga befrielsen, så förklarade dåvarande statsskreteraren för kolonieroa, Lord Stanley, oakadt några af dessa brister icke undgingo honom, örsamlingens beslu: för tillfyllestgörande, och amaica utfick sin andel af ersättningssumman. Jan lemnade derigenom ur hävderna all verkam kontro!l öfver Negrernes tillkommende öde, ch lade band på sin efterträdare i embetet, enedan han ansåg för tillfyllestgörande, hvad ko onialförsamliogen på Jamaica erbjudit. Det är mekligt, att den öfver Negrerne ännu bibehållna nakten blifvit missbrukad, att den myndighet, om blifvit lemnad i plaotage-ägarnes händer, tid blifvit utöfvad till men för lärlingarae, ch fastan några af det förra systemets olägeneter blifvit mildrade, så äre dock alltför mån-!

23 februari 1838, sida 3

Thumbnail