mossar, hvilka, i mångformade sräckor af flere. mil genomstryka Lappland, om de tillfyllest utdikades, så måste ju, i förhållande till odlingens grundligret och vidd, klimatet derigenom förbättras, så val i Leappland, som annorstädes; ty, när och hvarhält som skogssnåren blifvit bortröjde, kärren utdikade, trakten odlad, hafva solstrålarne kunnat mera direkt inverka på jorden och således utveckla den inneboerde värmen, hvaraf en ädlare vegetation och ett förmildradt klimat alltid varit följden. Man jemföre t. ex. det nuvarande Tyskland och dess nuvarande klimat med hvad Cesar skrifvit om det fordna Germöanien. Sammaledes jomtöra man Taciti, och fl:s, berättelser om de då barbariska länderna med hvad samma lndskaper sedermera blifvit och nu äro ge nom odling, och man skall inhemta mångfajdiga skäl för antag-ndet at a2gronemernas påstående, om att klimaterna och folken, genom odling förädtias Så har man ju, äfren hos oss sett odlingirnes verkan på klimatet, först partiellt i den utdikade trikten, och seden mera generellt, allt eftersom kärr och mors blifvit fertiliserade. Man jemföre t. ex. hvad Skåne, enligt äldre beråttelser, har varit, emot hvad det nu är: ett herrligt sädesfält med en bildad och välmisenda boiolkning, der fordom 1usentals grodor qväkade ibland pölarnes dimmor. — Huru fruktbirande äro ock nu ej Bohusläns delar; och hvem harej för några decennier tillbaka, hört Halss om detta landskap såsom varande ett annat Siberien — en oegentlig benämning, det må vara; men sinnt är det, att när Bohuslänningarne tiörlorade sillfisket, blefvo do nödgade att odla jorden, och just derigenom hafva de vunnit mer än hvad de förlorat. — Fjelltrakten mellan Bohuslän, Norge och Dahlslard, det såkellade Töfredalsfjellet, (som är den sista utgreningen a! Seveåsen) lär, i Carl XIUs tid, halva varit er riktig vildmark, och sannt är, att få trakter finnas i hela Lappland, som äro sterilare. fikväl har, genom vaganläggningar, odling och kommunikationer, också densna trakt tlifvit beboelig och vinstgitvande för ststen; och em jag på detta sätt ville, blott flyktigt, genomgå alla :Svenska provinse nes kulturhistoria, skulle jag derigenom kunna bevisa, att da feste hafra gerom odling vun:it en större eller mindre klimatisk förbättring emot hvsd man derom. har sig bekannt ifrån fordna tider, — Detta gäller: äfven om Lappland, isynnerhet södra delen. Erinrom css t. ex, att hela nuvarande Åsele Lappmark: utgjorde år 1741 blott en enda församling, som då bestod af endast 14 skattlaggde nybyggen. — Fyratio år sednare hade antalet redan ökats till 93, och ru ionehåller besagde terräng 450 nybyggen, hvarjemte Åsele nu är fördeladt i 4 pastorater; en isanring vacker tillväxt, desto heldre. som de fleste af alia de nybyggsre, hvilka jag 3r 1834 besökte, under vandringar mellan Lycksele, åsele :och Hålla, (omkring 14 mil) ej fumno3 vara mindre behålline än hvad som i allmänhet är förhållandet med allmogen i hela Sverge. — Ett dylikt om ej bättre tillstånd lär dock ega rum i Lycksele, och det skulla i sannns vara märkvärdigt; om ej dessa trakters klimet, såsom alla andra i hela den kända verlden, hade perticllt förbättrats genom den stigande ku.turen: Jag vill; för resten, gerna medgifva, att de trakter af Lappland. som ligga högst upp. ibland fjelen, ej böra påtänkas till stort annat än ängar och betesmarker; men, i förevarande fråga är det sak samma cm myrorna odlas till åker, äng eller betesmark, blott dej på något sätt, utdikas ech odlas, — Hvad man, också uti Lapplamd, kan uträtta genom användande af förstånd, ihärdighet och kraft. det har just idr Holmström sjelf ådagalagt, såsow länsman i Lycksele, hvauest han. — enligt herr landskamreraTen Lundmarks yttrande, — uader sin 30-riga tjenstetid, icke blott utsynt, till det minsta taget, öfver 200 nybyggen, utan ock verkställt en snart sagdt otalig mängd issyningar under förr anlagda hemman. samt beredt ändamålsenliga ägob:ten, och i ötrigt å regierst, att tvister om de strödda ängslapparne nu ij mera äro ganska sällsynta inom hans tjenstgöringsdi-; strikt, — edan allt blifvit (således) stäld: på redig fot, har fliten tilltagit och odlingen gått tramåt med it nästan otrolig fart. Säkraste beviset härpå är att: Lycksele lsppmarks exportvaror, de sista treitio åren, ha ökats till dubbelt emot, fordom. Om — säger I herr landskamrerarn — någon länsman i lappmarken gjort sig förtjent af loford för verksamhet, i afseeni! de på landets uppodling, så är det nuvarande läns-1 manner i Lycksele och Stens:le socknar Erik Holm! ström,, — Detta särdeles fördelaVtiga vitsord af herr H:s förman, bevisar ju tydligt, att Lapplend både har kunnat och kan odlas med fördel. och J när, genom en enda -menniskes oförtrutna verksamhet, js så mycket har kunnat uträttas i: blott tvcane lapp-) socknar, hvad äger man då icke rätt till att hoppas: ätven i de öfriga, om äfven i dem ett lika stort nit för den goda saken kunde :realiseras. Härvid, 1 som uti mycket annat, beror det mesta på regeringen I I och dess orgarer. Ett statsråd och en länsman kun-; na, hvar i sin krets, göra underverk utaf skapelsen c eller låta den förvildas genom försummelse — Jag har ock sjelf sett, huru i norra Finland myrodlingar I gjordes på statens bekostnad. Derigenom törsågos L de i orten behöfrvande med arbetstörtjenst i stället! i ä Y 8 S d 1 3 h : j l för undsättning, och lånebiträdena blefvo således mindra nödiga. Nu lär det i hela Finland ha blifvit en allmän täflan cm att odla mossar och myror, så att der enskildas kraft ej står bi, utföres arbetet genom asscci.tioner. Den seden — han må vara Tysk eller Rysk — är i sanning god, och jag vågar pästå, att om mean, äfven hos oss gick således till väga, och tillhandahöll de arbetsföra behöfvande en jen fö tjenst med att i deras hembygd anlägga vägar och utdika myror m, m. dylikt, så uträttades dermed