mossar, hvilka, i mångformade sräckor af flere. mil
genomstryka Lappland, om de tillfyllest utdikades,
så måste ju, i förhållande till odlingens grundligret
och vidd, klimatet derigenom förbättras, så val i
Leappland, som annorstädes; ty, när och hvarhält
som skogssnåren blifvit bortröjde, kärren utdikade,
trakten odlad, hafva solstrålarne kunnat mera direkt
inverka på jorden och således utveckla den innebo-
erde värmen, hvaraf en ädlare vegetation och ett
förmildradt klimat alltid varit följden. Man jemföre
t. ex. det nuvarande Tyskland och dess nuvarande
klimat med hvad Cesar skrifvit om det fordna Ger-
möanien. Sammaledes jomtöra man Taciti, och fl:s,
berättelser om de då barbariska länderna med hvad
samma lndskaper sedermera blifvit och nu äro ge
nom odling, och man skall inhemta mångfajdiga skäl
för antag-ndet at a2gronemernas påstående, om att kli-
materna och folken, genom odling förädtias Så har
man ju, äfren hos oss sett odlingirnes verkan på
klimatet, först partiellt i den utdikade trikten, och
seden mera generellt, allt eftersom kärr och mors
blifvit fertiliserade. Man jemföre t. ex. hvad Skåne,
enligt äldre beråttelser, har varit, emot hvad det
nu är: ett herrligt sädesfält med en bildad och väl-
misenda boiolkning, der fordom 1usentals grodor qvä-
kade ibland pölarnes dimmor. — Huru fruktbirande
äro ock nu ej Bohusläns delar; och hvem harej för
några decennier tillbaka, hört Halss om detta land-
skap såsom varande ett annat Siberien — en oe-
gentlig benämning, det må vara; men sinnt är det,
att när Bohuslänningarne tiörlorade sillfisket, blefvo
do nödgade att odla jorden, och just derigenom
hafva de vunnit mer än hvad de förlorat. — Fjell-
trakten mellan Bohuslän, Norge och Dahlslard, det
såkellade Töfredalsfjellet, (som är den sista utgrenin-
gen a! Seveåsen) lär, i Carl XIUs tid, halva varit er
riktig vildmark, och sannt är, att få trakter finnas i
hela Lappland, som äro sterilare. fikväl har, ge-
nom vaganläggningar, odling och kommunikationer,
också densna trakt tlifvit beboelig och vinstgitvande
för ststen; och em jag på detta sätt ville, blott
flyktigt, genomgå alla :Svenska provinse nes kultur-
historia, skulle jag derigenom kunna bevisa, att da
feste hafra gerom odling vun:it en större eller
mindre klimatisk förbättring emot hvsd man derom.
har sig bekannt ifrån fordna tider, — Detta gäller:
äfven om Lappland, isynnerhet södra delen. Erin-
rom css t. ex, att hela nuvarande Åsele Lappmark:
utgjorde år 1741 blott en enda församling, som då
bestod af endast 14 skattlaggde nybyggen. — Fyra-
tio år sednare hade antalet redan ökats till 93, och
ru ionehåller besagde terräng 450 nybyggen, hvar-
jemte Åsele nu är fördeladt i 4 pastorater; en isan-
ring vacker tillväxt, desto heldre. som de fleste af
alia de nybyggsre, hvilka jag 3r 1834 besökte, under
vandringar mellan Lycksele, åsele :och Hålla, (om-
kring 14 mil) ej fumno3 vara mindre behålline än
hvad som i allmänhet är förhållandet med allmogen
i hela Sverge. — Ett dylikt om ej bättre tillstånd
lär dock ega rum i Lycksele, och det skulla i san-
nns vara märkvärdigt; om ej dessa trakters kli-
met, såsom alla andra i hela den kända verlden,
hade perticllt förbättrats genom den stigande
ku.turen: Jag vill; för resten, gerna medgifva, att
de trakter af Lappland. som ligga högst upp. ibland
fjelen, ej böra påtänkas till stort annat än ängar och
betesmarker; men, i förevarande fråga är det sak
samma cm myrorna odlas till åker, äng eller betes-
mark, blott dej på något sätt, utdikas ech odlas, —
Hvad man, också uti Lapplamd, kan uträtta genom
användande af förstånd, ihärdighet och kraft. det har
just idr Holmström sjelf ådagalagt, såsow länsman i
Lycksele, hvauest han. — enligt herr landskamrera-
Ten Lundmarks yttrande, — uader sin 30-- riga tjen-
stetid, icke blott utsynt, till det minsta taget, öfver
200 nybyggen, utan ock verkställt en snart sagdt o-
talig mängd issyningar under förr anlagda hemman.
samt beredt ändamålsenliga ägob:ten, och i ötrigt å
regierst, att tvister om de strödda ängslapparne nu ij
mera äro ganska sällsynta inom hans tjenstgöringsdi-;
strikt, — edan allt blifvit (således) stäld: på redig
fot, har fliten tilltagit och odlingen gått tramåt med it
nästan otrolig fart. Säkraste beviset härpå är att:
Lycksele lsppmarks exportvaror, de sista treitio åren, -
ha ökats till dubbelt emot, fordom. Om — säger I
herr landskamrerarn — någon länsman i lappmarken
gjort sig förtjent af loford för verksamhet, i afseen- i!
de på landets uppodling, så är det nuvarande läns-1
manner i Lycksele och Stens:le socknar Erik Holm- !
ström,, — Detta särdeles fördelaVtiga vitsord
af herr H:s förman, bevisar ju tydligt, att Lapp-
lend både har kunnat och kan odlas med fördel. och J
när, genom en enda -menniskes oförtrutna verksamhet, js
så mycket har kunnat uträttas i: blott tvcane lapp-)
socknar, hvad äger man då icke rätt till att hoppas:
ätven i de öfriga, om äfven i dem ett lika stort
nit för den goda saken kunde :realiseras. Härvid, 1
som uti mycket annat, beror det mesta på regeringen I I
och dess orgarer. Ett statsråd och en länsman kun-;
na, hvar i sin krets, göra underverk utaf skapelsen c
eller låta den förvildas genom försummelse — Jag
har ock sjelf sett, huru i norra Finland myrodlingar I
gjordes på statens bekostnad. Derigenom törsågos L
de i orten behöfrvande med arbetstörtjenst i stället! i
ä
Y
8
S
d
1
3
h
:
j
l
för undsättning, och lånebiträdena blefvo således min-
dra nödiga. Nu lär det i hela Finland ha blifvit en
allmän täflan cm att odla mossar och myror, så att
der enskildas kraft ej står bi, utföres arbetet ge-
nom asscci.tioner. Den seden — han må vara Tysk
eller Rysk — är i sanning god, och jag vågar pästå,
att om mean, äfven hos oss gick således till väga,
och tillhandahöll de arbetsföra behöfvande en jen
fö tjenst med att i deras hembygd anlägga vägar och
utdika myror m, m. dylikt, så uträttades dermed