ka förmå att öppna på penningskrinet, oeh om
de läsa igen-det för en begärd utgift, bör hor
passa på att fylla den uppkomna bristen i hennes
beräkningar, när de upplåta det för en annan.
Det faller således Statstidningen icke in att tän-
ka, det Ständ:rne kuona följa någon plan, nå-
gon förnuftsenlig åsigt vid statsamslagens upp-
görande, utan att de ej vägra några sådana,
anuat än af antingen oginhet, kapris eller armod.
Kan regeriogen på något sätt kringgå denna o-
ginhet, så står det henne fritt, ty Ständerna
göra aldrig afseende på hvartill statsanslagen
användas, utan blott att den beräknade total-
summan icke öfverskrides. Ständerna skola så-
ledes icke hafva ett ord att säga eller anmärka
vid en sådan fördelning som den, att då un-
derlojtnanten, hvilken måste hålla sig en allde-
1 s lika uniform med chefen, och i vissa fal! af
det rådande modet är ålagd en lika utgift som
denne, anses kunna vara belåten med 250 Rdr,
men chefen icke skall kunna lefva af 2000 och
förste majoren af 1100, en summa för hvilken
de likväl obestridligen kunna nödtorftigt berga
sig, hvilket underlöjtranten ej kan för 250 Rdr).
Om således regeringen en gång skulle begära
ännu ett förhöjdt anslag för de värfvade rege-
mentermas officerskorps, eller en fördubbling
af officerarnes antal, men Ständerna afslogo det,
emedan de tyckte, att detta antal snarare bor-
de minskas än ökas, så skulle regeringea likväl
handla alldeles enligt med deras åsigt, om hon
förstod skaffa sig medel härtill genom t. ex.
indragniog i hälften af manskapets styrka. Stan-
derva hade ju då icke bsehöft gifva ut några
penningar för det nya anslaget, hvad betydde
det, om rikets försvarsstyrka blifvit minskad till
hälften, eller om örlogsflottans material förmult-
nade, genom underlåten vård, reparation och
nybyggnad, och medlen dertill användes till hö-
gre löner åt amiraler och kommendör-kaptener,
som Ständerna vägrat? Det är ju blott fråga om
att siffran i den ordinarie budgeten icke öfver-
skrides.
Man torde imedlertid behaga finna, att så
länge Ständerna icke äro blott penningevoteran-
de maschiner, utan folkets ombud, den lagstif-
tande korpsen, den makt, utom hvilken ingen
förändring i lagar och statsorganism bör kunna
företagas, så länge man med ett ord, både i
teorien och efter beskrifven grundlag måste er-
känna dem för tänkande varelser, för folkets
ombud, som äga rättigheten, icke blott att be-
vilja i klump: hvad de möjligen tro sig komma
ut med, utan äfven att bestämma ti!l hvad de
bevilja, att icke allenast få kunskap om med-
J:n, som af dem begåras, utan äfven om ända-
målet, så är den ofvannämnde läran grundfalsk.
Regeringsformen säger i 62 Y.: Sedan Stats-
verkets behof blifvit af Statsutskottet uppgifna
och af Riksens Ständer pröfvade, ankommer
det på Riksens tänder, att en deremot sva-
rande bevillning sig åtaga samt att tillika fast-
ställa, huru serskilda summor deraf skola
till serskilda ändamål användas, och dessa
summor under bestämda hufvudtitlar uti
Riksstaten anslå En utgiftspost, som Stän-
derna förkastat, bör således icke under någon
förevändning af regeringen påläggas staten, der-
före att den hvilade på en priucip, som re-
presentationen icke godkände, att den var ett
lagförslag, som hon ej antog — det förstås att
vi hår icke-tala om de serskilda fall, då Stän-
derna medgifvit regeringen rättigheten att be-
strida utgiften, i fall tillgång på besparizgarna
kunde uppletas, ty då hafva de icke ogillat,
grundsatsen, men endast saknat utvägar till ser-
skilda anslag derför. -
Detta är så grundadt i det konstitutionella ,
systemets natur, att man måste hafva en ser-;
deles brist på insigt, eller på god vilja, attlj;
kunna misstaga sig derom. Det är dessa no-Jt
pinionern, om hvilka Statstidningen talar, som ,
gerna se en spänning emellan statsmakternan,
och bäst bevisa det, när de söka missleda dem ll,
S
r
S
l
g
båda om hvad förnuft ech grundlagar bjuda.
) Det har i det föregående alldeles icke blifvit
vidrördt, att ett befäl, som saknar någon stå
ende trupp, ganska väl skulle kunna helt och
hållet umbära en öfverste, och chefskapet,l,
åtminstone mellan mötestiderna, bestridas af!;
on hatalianeehof OWverstehoctällningen vid) -
