MT RAT nn nn a före, att den presumerade Statstidningen ej kunna skrifva en kria för att bevisa, att för höga liksom för låga priser ej vore måttliga. Vidare hände en gång, då man ännu ville betvifla regeringens decision för transaktionen om trollhätte kanal, med hithörande förpantningsrätt, utländska lin och stora statsanslag, att Aftonbladet först berättade, att Statstidningen börjat meddela en artikel om denna fråga, och sesan uppställde följande slutledning: ,då, som man vet, Statstidningen ej framskickas i någon fråga för dagen, utan att frambära en apologi, så har man sannolikt blott att vän:a slutet af nämnde artikel, för att få se det resultat man minst förmodat, d. v. s. Aftonbladet slöt af Statstidningens verksamhet, att regeringen nu ingått i nämnde transaktion. Af allt detta drar förf. den ljusa slutsats, att Aftonbladet velat insinuera, att Statstidningen icke borde få ionehålla en apologi för regering:n, derest resultatet af denna apologi blefve annat än det oppositionspresssn förmodat vara det rätta! (Hvilken logicus!) Det finns ett slägte af just icke mycket firade, ehuru efter vissa naturforskares förmodan, mer än man tror listiga djur, som hafva den insiinkten att, emot oväder, kringsläpa halm o. d., eller som man såger ndraga strån: om pu någon vid åsynen af dessa djurs verksamhet skulle hasardera den slutsatsen, alt de vänta evåder, måpne han de:med insinuerat, att man borde inskränka de beskedliga djurens lofliga omtanka? Sluligen tillvites det oppositions-pressen alt hafva riktat anfa!l mot Stststidningens annonsrättighet, såsom en beskattning godtyckligt ilagd Sv. folket, och att hafva gjort detta, emedan, säger förf., man insåg att bladet (Statst.) i dessa af lag och författningar påbjudna annonser, ägde ett medel till betceyggande af sitt bestånd oberoende af dagens epinion, semt att man på lika sätt motarbetat styrelsens åfven mest rättmätiga bemödanden att i saknad af allt anslag bereda möjligheten för sitt blad att bestå genom sig sjelf, — vill förmodligen äfven säga ?oberoende af opinionen? — och i synnerhet bemödandet att i statens hus anskaffa åt Statstidningen en kostnedsfri lokal. Det tycks likväl vara en klar sak, att: då ständerna ickel funnit för godt att anvisa några medel till upshälle åt Sv. akademiens tidning, regeringen ej eller borde kunna göra det, hvarken direkte genom anvisningar å statsmedl:n eller å kronans hus, eller indirekte genom att efter behag taxera dem som nödgas kommunicera sina angelä-. genbeter med allmänheten. Med hvad skäl bör t. ex. en patenttagare, då honom iålägges att kungöra sitt patent, förpligtas göra detta med en kos:nad af 20 till 30 Rdr bko, ehuru han hka vä: kunoat göra det för 13 till 20 Rdr, eller möjligen ännu mindre, ja ehuru hn ej ens njuter den förmånen, att kunna sända sin annons direkte till Statstidningens högtförnäma redak tion, utan nödgas hålla en kommissionär — en kommissionär för att någon gång bestyra om en apnons till 12 skillingars värde? — En tidning; må väl ta.a hvad den behagar för sina annon-l:; ser, men då bör äfven allmänheten å sin sidal; hafva rätt att annonsera deri eller icke. Nu kosta Statstidningens annonser, med 1700 exemplars upplaga, en half gång mera än Aftonbladets med 4000 exemplar, således i jemförelse till cirkulationen 3 gånger mer. Då oppositions tidvingarne önskade att Postoch Inrikestidningen måtte få ett snyggare utseende, framställde de blott en billig pretention från publikens och de annonserandes sida; aldrig kande meningen vara att maa borde använda statens pengar för att anskaffa en tidning utan publik. — Förf. erkänner likväl att Statstidningen ej uppfyllt sin bestimmelse, men låter förstå att sådant icke är styrelsecs, utan redaktionens fel. Ar det,. fråg.:r sig förf., styrelsens fel, att Statstidnin-: gen icke uppfyller sin bestämmelse, eller är det redaktionens? Vi ha svårt atl tro det förra, ty styrelsen skulle då antingen icke förstå sitt eget höga intresse, (der har man utan tvifvel rätta orsakea!) ellsr och af rädsla för opositionspressevs okynne, afskräckas icke blott från att.tillämpa de lagar, som blifvit henne gifna för att hejda det, men också från att rättfärdiga sina egna handlingar, äfven då de böra rättfärdigas. Vi älska således hellre att tro det sednare. —I, Styrelsens tillämpniog af lagarne mot opposiji tioaspressen skulle alltså begeagnas. för att upp-l. Am ÅA MM Mm AMA —