MT RAT nn nn a
före, att den presumerade Statstidningen ej kun-
na skrifva en kria för att bevisa, att för höga
liksom för låga priser ej vore måttliga.
Vidare hände en gång, då man ännu ville
betvifla regeringens decision för transaktionen
om trollhätte kanal, med hithörande förpant-
ningsrätt, utländska lin och stora statsanslag,
att Aftonbladet först berättade, att Statstidnin-
gen börjat meddela en artikel om denna fråga,
och sesan uppställde följande slutledning: ,då,
som man vet, Statstidningen ej framskickas i
någon fråga för dagen, utan att frambära en
apologi, så har man sannolikt blott att vän:a
slutet af nämnde artikel, för att få se det re-
sultat man minst förmodat, d. v. s. Aftonbla-
det slöt af Statstidningens verksamhet, att re-
geringen nu ingått i nämnde transaktion. Af
allt detta drar förf. den ljusa slutsats, att Af-
tonbladet velat insinuera, att Statstidningen icke
borde få ionehålla en apologi för regering:n,
derest resultatet af denna apologi blefve annat
än det oppositionspresssn förmodat vara det
rätta! (Hvilken logicus!) Det finns ett slägte af
just icke mycket firade, ehuru efter vissa na-
turforskares förmodan, mer än man tror listiga
djur, som hafva den insiinkten att, emot ovä-
der, kringsläpa halm o. d., eller som man såger
ndraga strån: om pu någon vid åsynen af dessa
djurs verksamhet skulle hasardera den slutsat-
sen, alt de vänta evåder, måpne han de:med
insinuerat, att man borde inskränka de besked-
liga djurens lofliga omtanka?
Sluligen tillvites det oppositions-pressen alt
hafva riktat anfa!l mot Stststidningens annons-
rättighet, såsom en beskattning godtyckligt ilagd
Sv. folket, och att hafva gjort detta, emedan,
säger förf., man insåg att bladet (Statst.) i des-
sa af lag och författningar påbjudna annonser,
ägde ett medel till betceyggande af sitt bestånd
oberoende af dagens epinion, semt att man
på lika sätt motarbetat styrelsens åfven mest
rättmätiga bemödanden att i saknad af allt an-
slag bereda möjligheten för sitt blad att bestå
genom sig sjelf, — vill förmodligen äfven säga
?oberoende af opinionen? — och i synnerhet
bemödandet att i statens hus anskaffa åt Stats-
tidningen en kostnedsfri lokal. - Det tycks
likväl vara en klar sak, att: då ständerna ickel
funnit för godt att anvisa några medel till up-
shälle åt Sv. akademiens tidning, regeringen ej
eller borde kunna göra det, hvarken direkte ge-
nom anvisningar å statsmedl:n eller å kronans
hus, eller indirekte genom att efter behag taxe-
ra dem som nödgas kommunicera sina angelä-.
genbeter med allmänheten. Med hvad skäl bör
t. ex. en patenttagare, då honom iålägges att
kungöra sitt patent, förpligtas göra detta med en
kos:nad af 20 till 30 Rdr bko, ehuru han hka
vä: kunoat göra det för 13 till 20 Rdr, eller
möjligen ännu mindre, ja ehuru hn ej ens nju-
ter den förmånen, att kunna sända sin annons
direkte till Statstidningens högtförnäma redak
tion, utan nödgas hålla en kommissionär — en
kommissionär för att någon gång bestyra om en
apnons till 12 skillingars värde? — En tidning;
må väl ta.a hvad den behagar för sina annon-l:;
ser, men då bör äfven allmänheten å sin sidal;
hafva rätt att annonsera deri eller icke. Nu ko-
sta Statstidningens annonser, med 1700 exem-
plars upplaga, en half gång mera än Aftonbla-
dets med 4000 exemplar, således i jemförelse
till cirkulationen 3 gånger mer. Då oppositions
tidvingarne önskade att Post- och Inrikestidnin-
gen måtte få ett snyggare utseende, framställde
de blott en billig pretention från publikens och
de annonserandes sida; aldrig kande meningen
vara att maa borde använda statens pengar för
att anskaffa en tidning utan publik. — Förf.
erkänner likväl att Statstidningen ej uppfyllt sin
bestimmelse, men låter förstå att sådant icke
är styrelsecs, utan redaktionens fel. Ar det,.
fråg.:r sig förf., styrelsens fel, att Statstidnin-:
gen icke uppfyller sin bestämmelse, eller är det
redaktionens? Vi ha svårt atl tro det förra, ty
styrelsen skulle då antingen icke förstå sitt eget
höga intresse, (der har man utan tvifvel rätta
orsakea!) ellsr och af rädsla för opositionspres-
sevs okynne, afskräckas icke blott från att.til-
lämpa de lagar, som blifvit henne gifna för att
hejda det, men också från att rättfärdiga sina
egna handlingar, äfven då de böra rättfärdigas.
Vi älska således hellre att tro det sednare. —I,
Styrelsens tillämpniog af lagarne mot opposi- ji
tioaspressen skulle alltså begeagnas. för att upp-l.
Am ÅA MM Mm AMA - —