Article Image
rvore konselj-president, ja konselj, utan att vars 2 ansvarig såsom sådan. Händelsen kan visst gö, jra, att en dylik inflytelserik person någon gång I fiones inom iådet; men oftast aktar han sig för , Idet och finner säkrare och beqvämare att handla fli tysthet. Sunda förnultet säger, att en icke kan känna och följa alla ärender; och erfaren, heten visar, att han icke kunnat känna och ti följa ens tiondedelen, nej, icke hundradedelen il deraf. På andra måste han således lita. Den L revolutionära idgen, hvarom jag talat, har på detta sätt uppstått: man har velat göra dem, på hvilka han och hans gynnare måste lita, åtkomliga. Men denna obilliga fordran eluceras bäst på det sätt, -isom nu framställdt är, att de enligt lag åtkomIlige icke hafva något gemensamt, utan äro freIdade bakom hvar sina mål, men att den, som jsammanhåller allt, är oåtkomlig. Jag kan således ick2 förklara, huru du fallit I på den orimliga tanken at vilja pröfva, om feller hvad system påtänkes för nästa riksdag. Vi här nere i landsorterna hoppas, att det skall gå nu, såsom det alltid gått. Hvarje chef kommer in med sin reqvisitlion på hvad han tror sig behöfva. Detta adderas, och alltsammans framligges för ständerna, med tillsägelse: gör utvägar. Detta blir då planen och systemet för riksdagen. Huru utvägarne skola göras, det må de sedan tanka på sjelfve. Några hundrade hufven komma då i jäsning, för att utfundera systemer; och några hundrade system:r blir det också, hvartdera oklkt det andra. Ur denna rudis indigestaque moles skola då de samma några hundrade hufvena utdraga det system, som skall bhfva det rådande. Det är icke här, sem i de revolutionära länderna, att styrelsen meddelar represeutatioaen sin erfarenhet om hvad som lyckats eller icke lyckats, och om hvad som således borde göras. Får styrelse är, af de anförda skälen, icke stort mera, än någon enskild, i tillfälle att vinna eo dylik erfarenhet; och jag påstår, att det vore icke ens nyttigt. Finge ständerne enkla, bestämda, på erfarenhet grundade förslag, såsom ledomg för sina arbeten, så vore arbetena mycket lättare och kortare, och ständernme fiage en tid och ledighet, som möjligen kunde användas till farliga funderingar och praktiker. De skulle då kunna göra för snart ifrån sig; och hvem vet, om man då förmådde vinna, hvad nödigt och önskligt vore? Det är icke blot: i beskattningsfrågor, som systemet — eller systemlösheten — företer stora fördelar; äfven i ekonomiska och lagfrågor har det samma lyckliga verkan. Låtom oss! antaga, att styrelsen vid nästa riksdags början: framträdde och saie rent ut: det nya lagförslaget vilja vi se antaget, antingen i dess helhet, eller med de och de ändringar — Näringsfrågan måste afzsöras, och s2 här e!t formligt försläg dertill — Bergs ör fattningarne måste ändras, och här han j vårt tydliga förslag, hvaröfver vi dock vilja inhemta ständernas yttraude. —— — Om, säger jag, regeringen framstodei denna ton och anda (jag ponerar det blott), såj vo:e hela riksdagsrörelsen bortskämd och vår! lyckliga författning icke stort bättre än andra.! En gammal landtdomare, hvars vana i alla tider varit att uppskjuta mål, så mycket som möjligt, fick sig en gång en ung, rask vikarie, som vid första tinget nästan rensade uppskofslängden, del; genom slutliga ut.lag, dels genom: afförande af oriktigt incaminerade mål, som ij det skicket aldrig kunde afgöras, o s. v. Den gamle domaren blef alldeles förskräckt och utropade: Bevare oss Gud! Bror har skämt bort hela mia domsagan. Så skulle det äfven gå med våra riksdagar, i fall ett sådant system infördes, som det jag här tecknat. Huru skulle de enskilda interessena kuana ledas till ett stort allmänt mål, i fall den mäktiga häfstång undanröjdes, som nu ligger i ovissheten, och i fall styrelsen, g:nom fasta och b:stämda beslut, sloge Interessena för hufvudet? Och för öfrigt, hvem i all verlden skulle uta:beta dessa systemer? Du må väl icke begära, att Deras Excellenser skulle upptaga sin dyrbara tid med sådant? och kommiter hafva ju i flere fall blif vit namnkunniga, såsom ett säkert tecken , då ingentinskulle hlifva ojordt — Nei. ma star!

16 februari 1838, sida 3

Thumbnail