(Insändt.) Lagstiftning och lagskipning olika uti ett och samma ämne. År 1813 afdömdes hos Kongl. Maj:t uti dess Högsta Domstol en konkurstvist efter em i Lund afliden rådman, och förklarades, att på grund af lag exkan och arfvingarne vore ovilkorligen berättigade att å löningsjorden njuta fardag. Uppå gjord förfrågan af en landshöfding, forklarade K. Msj:t med omgående pest och utan någons hörande, genom dess kammar-expedition, d. 28 Febr. 1815, att ilikhet med Avad förut stadgudt blifvit, magistrateos ledamöter och betjente, som innehafva löningsjord, vore berättigade att derå laga fardag åtojuta. Efter hvad Statstidningen för 1837, N:o 292, upplyser, har K. Maj:t, då Rikets Ständer gjort hemställan i samma ämne, icke funmt lämpligt att i allmänhet meddela enahanda föreskrift. Om icke statsrådets protokoll vore en sluten bok, som blott vid en riksdag för de dertill invigde öppnas, skulle det vara interessant att erfara, om möjligtvis en eller annan af dem, som voro konungens rådgifvare år 1815 och äro det än pu, den ena eller andra gången afeller tilstyrkt de olhka besluten. mu —A LL mkpmoaus— —— ——t— —O — —