ven böra säga dig några ord om de ytterligav: ämnen, du afhandlar. Hvad du yttrar om Svenska akademien, synts mig så väl grundadt, all jag, så vidt man kan bedöma på sådant afstånd, instämmer deruti. Lagerbjelkes hotelse, hvarom du berättar, kunde dock ej vara annat än ett skämt; vid närmare besinnamde skall mar inse, att en nyttigare och pålitligare anstalt icke finnes, om än en gåvg hvart tionde år ett ord, som är snarlikt liberalt, skulle slippa fram, för att ge inrättningen en liten relief i opinionen. Historixoch antiquitets-akademien stiftades, eller åtmins!one brukades, att utfundera emblemer och inskrip:iorer på medaljer; och likaså torde det vara nödigt att ega en auktoritet, som har sig uppdraget att m:d tal och sånger ex officio illustrera stora högtider, statsfester, namnsoch födelsedagar, att förgylla hvad som kan erfordras i regeringens eller högre embetsmäns minnen, att ge rykte och storhet åt namm, som annars kunde komma att glömmas, att årligen påminna oss om en sällhet, som vi annars kunde I vara nog otacksamme att halka forbi. Vissa tidningar arbeta väl i samma lofliga kall; men dejras lofsånger hafva icke samma vigt med sig, som en offentbg institutions, deri mängden af ledamöterna så mycket bättre känner vår lyckas, som de sjelfve haft del i dess beredande Du synes icke nöjd med tills-vidaresysteset; men vi i landserterna tycka dst vara förträffligt. Vi hafva här tillförordnad landshöfding, tillförordnad landssekreterare, tillförordnad domhafvande, tillförordnad krenofegde, tillförordnad länsman, wice pastor, emedan pastoratet på dessa åren ännu icke hunnit tillsättas; och vice pastorn har ej heller velat tillsätta, utam blott tillförordnat klockare och kyrkovaktare. Jag frågade honom derom, och han uppgaf sina skäl på följande sätt : Karlarne äro bättre och medgörligare, så länge de icke hafva fullmegt; då sku!le de blifva sturska ech tro sig hafva förtjemat sysslan, men Du tro de sig hålla på att förtjena henne. Medsökande stötas icke så mycket af ett tillförordnande, som af en utnämniag; och jag kam derigenom, utan för mycket gräl med de förargliga hefordringelagarna, gå förbi misshagliga kandidater, och framdraga de vältänkamde, som, enligt dessa lagar, för bristande meriter icke kunde utnämnas, men som just umder sin tjenstgöring på förerdnande få tillfälle att förvärfva dylika. Dessutom är det just någon tivg motbjudande att utnämna andra till ständiga tjenster, då jag icke vågar säga mig, att jag sjelf är anmat än provisionel, Jag frågade honom, hvarföre hn aldrig till man-. talsskrifningen uppgaf några drängar, då hvar man viste, att han hade sådana. Han svarade: jog tycker det vara beqvämare att gillförordna äfven dem; de äro skrifne sksoem socknens fattighjon och hafva äfven understöd såsom sådape, hvarigenom jag slipper att betala krono utskylder för dem. Jag älskar af instinkt tillsvidare-systemet 1 allt, dels af ofvavnämnde skäl, dels emedan det ger mig så litet hufvudbry och ald:ig tvingar mig till den förhatliga nödvändigheten att fatta ett beslut. — Jag funderade på prestens skäl och faum dem gan ska goda. Han är en dugtig karl att predika och hålla tal; men, såsom han sjelf sade, han är mycket rädd och obeslutsam och råkar ordentiigen i hjertängslan, så svart det erfordras att deeidera sig och taga något bestämdt steg; och har man ändtligen en gång kusnat reta honom till något dylikt, då får han feber af förskräckelse öfver sig sjelf. Han vill synes göra hvar och en till nöjes, ehuru han i det hela ieke bryr sig derom; ech begäret alt synas beherrskar honom ech aila hens handlingar, med undantag af endast ett annat begär. (Forts. foljer.) FT omm TJA NM