ven böra säga dig några ord om de ytterligav:
ämnen, du afhandlar. Hvad du yttrar om Sven-
ska akademien, synts mig så väl grundadt, all
jag, så vidt man kan bedöma på sådant afstånd,
instämmer deruti. Lagerbjelkes hotelse, hvar-
om du berättar, kunde dock ej vara annat än
ett skämt; vid närmare besinnamde skall mar
inse, att en nyttigare och pålitligare anstalt icke
finnes, om än en gåvg hvart tionde år ett ord,
som är snarlikt liberalt, skulle slippa fram, för
att ge inrättningen en liten relief i opinionen.
Historix- och antiquitets-akademien stiftades,
eller åtmins!one brukades, att utfundera emble-
mer och inskrip:iorer på medaljer; och likaså
torde det vara nödigt att ega en auktoritet, som
har sig uppdraget att m:d tal och sånger ex
officio illustrera stora högtider, statsfester, namns-
och födelsedagar, att förgylla hvad som kan erfor-
dras i regeringens eller högre embetsmäns min-
nen, att ge rykte och storhet åt namm, som an-
nars kunde komma att glömmas, att årligen på-
minna oss om en sällhet, som vi annars kunde
I vara nog otacksamme att halka forbi. Vissa tid-
ningar arbeta väl i samma lofliga kall; men de-
jras lofsånger hafva icke samma vigt med sig,
som en offentbg institutions, deri mängden af
ledamöterna så mycket bättre känner vår lyckas,
som de sjelfve haft del i dess beredande
Du synes icke nöjd med tills-vidare- syste-
set; men vi i landserterna tycka dst vara för-
träffligt. Vi hafva här tillförordnad landshöf-
ding, tillförordnad landssekreterare, tillförordnad
domhafvande, tillförordnad krenofegde, tillför-
ordnad länsman, wice pastor, emedan pastoratet
på dessa åren ännu icke hunnit tillsättas; och
vice pastorn har ej heller velat tillsätta, utam
blott tillförordnat klockare och kyrkovaktare.
Jag frågade honom derom, och han uppgaf si-
na skäl på följande sätt : Karlarne äro bättre
och medgörligare, så länge de icke hafva full-
megt; då sku!le de blifva sturska ech tro sig
hafva förtjemat sysslan, men Du tro de sig hål-
la på att förtjena henne. - Medsökande stötas
icke så mycket af ett tillförordnande, som af en
utnämniag; och jag kam derigenom, utan för
mycket gräl med de förargliga hefordringelagar-
na, gå förbi misshagliga kandidater, och fram-
draga de vältänkamde, som, enligt dessa lagar,
för bristande meriter icke kunde utnämnas, men
som just umder sin tjenstgöring på förerdnande
få tillfälle att förvärfva dylika. Dessutom är
det just någon tivg motbjudande att utnämna
andra till ständiga tjenster, då jag icke vågar
säga mig, att jag sjelf är anmat än provisionel,
Jag frågade honom, hvarföre hn aldrig till man-.
talsskrifningen uppgaf några drängar, då hvar
man viste, att han hade sådana. Han svarade:
jog tycker det vara beqvämare att gillförordna
äfven dem; de äro skrifne sksoem socknens fat-
tighjon och hafva äfven understöd såsom såda-
pe, hvarigenom jag slipper att betala krono ut-
skylder för dem. Jag älskar af instinkt tills-
vidare-systemet 1 allt, dels af ofvavnämnde
skäl, dels emedan det ger mig så litet hufvud-
bry och ald:ig tvingar mig till den förhatliga
nödvändigheten att fatta ett beslut. — Jag
funderade på prestens skäl och faum dem gan
ska goda. Han är en dugtig karl att predika
och hålla tal; men, såsom han sjelf sade, han
är mycket rädd och obeslutsam och råkar or-
dentiigen i hjertängslan, så svart det erfordras
att deeidera sig och taga något bestämdt steg;
och har man ändtligen en gång kusnat reta ho-
nom till något dylikt, då får han feber af för-
skräckelse öfver sig sjelf. Han vill synes göra
hvar och en till nöjes, ehuru han i det hela ie-
ke bryr sig derom; ech begäret alt synas be-
herrskar honom ech aila hens handlingar, med
undantag af endast ett annat begär.
(Forts. foljer.)
FT omm TJA NM