A0HJ8 Begvt PIE SJ pr ww fivner sig i ett normalt (förmodligen ordnadt systematiskt) tillstånd, och således icke kan följa nagot nvisst system, utom i tvenne grenar afl styrelsens verksamhet,, nemligen ,ledningen afl landets yttre politik och ledningen af dess handelsoch industriförhållanden — hvilka alltså, Gudi klagadt, icke lära befinna sig i det normalaste tillstånd! Inom alla andra grenar — vi hoppas att läsaren och förf. fullkomligt förstå hvarandra — ,bestämmes regeringen af yttre omständigheter, mottager hon impulsen från landets allmänna eller lokala behof och medborgarnes mångfaldiga olika förhållanden tll heone. Nå, Gud ske lof, så har vår regering då andtligen intet system. Man kunde om deamna upptäckt verkligen säga, som inspektorn om förslaget att bräuna upp ladan: så har jag också alltid tyckt. Lefve ,maximernan ), ställningar och förhållanden,! De höra alla till det beskedliga slägte, som låter tala vid sig! och kunna tummas. Det skall för ex. vid tillfälle göra yttranderätten godt att slippa den systematiska stränghet, som hittat så många majestätsbrott och tillställt så många tryckfrihets-! aktioner och indragningar. Att vi nödvändigt skola hafva ett system för den yttre politiken, vilje vi, efter det tycks göra författaren etti nöje, gerna iredgifva, och villigt från detta sy-) stem härleda skillnaden i våra diplomaters för-; hållanden vid Alexandersfesten och Gustaf Adolfsfesteb; men att regeringen äfven skall betungas med ett system för handel och industri, dertill inse vi icke något skäl. Vore det t. ex. ej be qvämare, att, när en person supplicerar om. tullfribet på några tusen tunnor spannmål, man också en smula konsidererade ställningar och förhållanden? Men vi vilja tala allvarsamt, d. Vv. s. vi vilja låta förf. tala till punkt. Man behagar glömma,, säger förf., att nio tiondedelar af regeringsärenderne äro sådane, som ieke kunna afgöras efter något systemn, och att, hvad angår den återstående tiondedelen af regeringsärenderna och de deribland, som kunna behand las efte: en förut uppfattad plan eller system, så äro de af beskaffenhet, att de sjelfve aldrabäst förklara det system eller den plan, hvartill de höra Ja, hvad kan man icke glömma i sällskap med en förf., som äger en så diplomatisk flux de paroles. Låt se nu: styrelsen skall icke, kan icke följa något system; styrelsen kan följa system, nemligen i yttre politik, och i handelsoch industriförhållanden ; nio tiondedelar af regeringsärenderna äro sådana, vid hvilka intet system kan af styrelsen följas; af den återstående tiendedelen, i hvilken alltså system kan följas, är likväl blott en del, ponera hälften, eller en tjugondedel, sådan, att system deri kan följas, och för denna lilla tjugondedel behöfver regeringen ej förklara sitt system! Nå det är visst: den som icke kan äta sig mätt, slickar sig icke mätt. Vi hazarderade genast efter presentationen af förf:s första hufvuddel den förmodan att förf. hörde till bjeltarne, och knappt hafva vi observerat 2 sidor af hans andra, innan vi finna denna spådom till keomplett evidens deducerad och ovedersägligen konstaterad, att författaren är en Carl XII, ett riktigt jernhufvud, som icke ger sig ro, förr än han kommer i strid med hela verlden, med logiken, med styrelsens honetta ambition) och med statskonstens enklaste och bestämdaste grundsatser. Vi förbigå alldeles logikernas beskärmelser öfver, ett normalt till stånd, som icke tillåter någon norm, något system, och om en storhet af den oerhörda be skaffenhet, att de ?:o:delarna kunna uppsluka hälften af den 10:de, utan att bli större, och den 10:de dela hälften med sig åt de 9, utan att bli mindre; men hvad skall styrelsen säga — en styrelse, hvars alla medlemmar, hvem tviflar derpå, äro färdige att med tu finger å bok besvärja sin föresats att som en man stå eller falla med det antagna systemet? Till denna swyrelse säger förf., att den är något pessivt, något som väntar impulsen till rörelse eller verksamhet f:ån de allmänna behofven och det allmänna tänkesättet, det ville säga, i fall dessa ord kommit ur oppositionens mun, att styrelsen skall vara ett rö, som böjde sig för hvarje opinionens vindflikt, en sensitiva, som slokade med bladen när den tangerades afallmänna tänkesättet, man dessemellan stode och bara väntade på gödning och vatten, då likväl hvar och en mäste hafva gjort den reftexionen, att prio