ijdalöran en plats, en sinekur, eller ledig pension, eller åtminstone bibehålla honom vid lö-neförmåner med befrielse från skyldigheten att Igöra tjenst, sätta honom i en kommitå, eller -Janslå statens medel, för att understödja henom i ett företag, som skulle medföra en oberäkne lig vinst för det allmäana,, om det icke — och -Isådant kan ju red bista vilja inträffa — slut-Iligen misslyckades; man kan gynna nonom med Ikommissioner,, med rättigheter att lemna en -Inpromemoria,, och vara lycklig ien och annan vigtigare rättegångssak eller underdånig supplik, och jom man icke kan acnat, kan man åtminstone Ihjelpa hocom med små pikanta notiser ur förtsta hand, med fribref mot indragningsoch åklagare-makten, bjuda honom till sig och gifva ihonom tillfälle att xumgås vörduadsfullt,, eller i brist på andra resurser tala för honom och gifva honom löftea, t. ex. om framiida understöd och befordran; ja det faller oss in, att man, i saknad af bättre, kunde göra honom till Hofkanslerssmbetets ombud; dermed följer gerna ett litet honorarium, och en pålitligare styrelszpress j kan väl icke upptäckas, är den som emzanerade från hofkanslerens byrå och hvars redaktion, så latt säga, utgjordes af idal små ho kanslerer; I hvad den eaa konseljens ledamot icke förmår, I formår tilläfventyrs eu annan o. s. v. DetärskaIda, att författaren icke ivbegripit alla dessa och dylika sätt att organisera och salariera en sty;relsepress, under försäkran om sin öfvertygelse alt styrelsen, såsom sådan, icke kunnat halva någon del i tillkomsten af de ifrågavarande delder andra sådana tidninga ; ty omrjligt kan det vara författsrens allvar, att blott de Uudaingar, som tillkommi: genom ordentligt val i konse!jen eller af dess ledamöter, i egenskap af styrelsemedlemman,, blifvit antague, skulle anses tillhöra styrslsepressen, evär förf. ganska riktig med denna press förstår icke en styrande, utan en styrelsen tillbörig, d. v. s. en styrd press. Och hvarföre är förfat aren så rädd, att man till styrelse-p-essen skall räkna någon annan än den, som ai: ,Konung och Statsråd gemensamty blifvit genom ett högtidligt kontrakt valde till deras organ? Jo, han fruktar, att man på styrelsen skall lämpa ordspråket: ,dis moi qui tu hantes et je te dirai qu tu es, eller efter en mycket gammal version: Är en herre mild och spak, så går ock svennen i godt mak ; men är herren arg och svår, snart fions ex svenn af samma hår. Denna farhåga tycks bevisa, at förf. funnit regeringen behöfva ett försvar för tillvitelsen att äga förnedrande relationer, och att det vere väl om allmänheten ville tro, att inga andra, än med bevil:g högudligbet af Konung och Statsråd gemensamt sökte och valde publicistiska organer må helsas för regeringens, Man skulle då ej äga rätt att på regeringen och dess devouerade periodiska lofislare lämpa hvarken det pyssnämuda ordspråket eller ett annst, icke mindre nära tillhands: man nyttjar ugglor när man ej kn få näktergalar, med ett ord, man skulle alldeles icke tro att regeringen, sökt sådane försvarare, utan blot: såsom ett faktum antaga, ait de försvarare regeringen funnit samt och synnerligen bl:fvit ?sådane. vålskapad son, och som han kan vända sig tili? . . . . mej hittar han nog f-n!, sr ARTE BADEN SSE INA DPI SE NIBIG kär EEE SE TEEN