ijdalöran en plats, en sinekur, eller ledig pen-
sion, eller åtminstone bibehålla honom vid lö-
-neförmåner med befrielse från skyldigheten att
Igöra tjenst, sätta honom i en kommitå, eller
-Janslå statens medel, för att understödja henom
i ett företag, som skulle medföra en oberäkne
lig vinst för det allmäana,, om det icke — och
-Isådant kan ju red bista vilja inträffa — slut-
-Iligen misslyckades; man kan gynna nonom med
Ikommissioner,, med rättigheter att lemna en
-Inpromemoria,, och vara lycklig ien och annan vig-
tigare rättegångssak eller underdånig supplik, och
jom man icke kan acnat, kan man åtminstone
Ihjelpa hocom med små pikanta notiser ur för-
tsta hand, med fribref mot indragnings- och å-
klagare-makten, bjuda honom till sig och gifva
ihonom tillfälle att xumgås vörduadsfullt,, eller
i brist på andra resurser tala för honom och
gifva honom löftea, t. ex. om framiida under-
stöd och befordran; ja det faller oss in, att man,
i saknad af bättre, kunde göra honom till Hof-
kanslerssmbetets ombud; dermed följer gerna ett
litet honorarium, och en pålitligare styrelszpress
j kan väl icke upptäckas, är den som emzanerade
från hofkanslerens byrå och hvars redaktion, så
latt säga, utgjordes af idal små ho kanslerer;
I hvad den eaa konseljens ledamot icke förmår,
I formår tilläfventyrs eu annan o. s. v. Detärska-
Ida, att författaren icke ivbegripit alla dessa och
dylika sätt att organisera och salariera en sty-
;relsepress, under försäkran om sin öfvertygelse
alt styrelsen, såsom sådan, icke kunnat halva
någon del i tillkomsten af de ifrågavarande del-
der andra sådana tidninga ; ty omrjligt kan det
vara författsrens allvar, att blott de Uudaingar,
som tillkommi: genom ordentligt val i konse!jen
eller af dess ledamöter, i egenskap af styrelse-
medlemman,, blifvit antague, skulle anses till-
höra styrslsepressen, evär förf. ganska riktig
med denna press förstår icke en styrande, utan
en styrelsen tillbörig, d. v. s. en styrd press.
Och hvarföre är förfat aren så rädd, att man
till styrelse-p-essen skall räkna någon annan än
den, som ai: ,Konung och Statsråd gemensamty
blifvit genom ett högtidligt kontrakt valde till
deras organ? Jo, han fruktar, att man på sty-
relsen skall lämpa ordspråket: ,dis moi qui tu
hantes et je te dirai qu tu es, eller efter
en mycket gammal version: Är en herre mild
och spak, så går ock svennen i godt mak ; men
är herren arg och svår, snart fions ex svenn af
samma hår. Denna farhåga tycks bevisa, at
förf. funnit regeringen behöfva ett försvar för
tillvitelsen att äga förnedrande relationer, och
att det vere väl om allmänheten ville tro, att
inga andra, än med bevil:g högudligbet af Ko-
nung och Statsråd gemensamt sökte och valde
publicistiska organer må helsas för regeringens,
Man skulle då ej äga rätt att på regeringen och
dess devouerade periodiska lofislare lämpa hvar-
ken det pyssnämuda ordspråket eller ett annst,
icke mindre nära tillhands: man nyttjar ugglor
när man ej kn få näktergalar, med ett ord,
man skulle alldeles icke tro att regeringen, sökt
sådane försvarare, utan blot: såsom ett faktum
antaga, ait de försvarare regeringen funnit samt
och synnerligen bl:fvit ?sådane.
vålskapad son, och som han kan vända sig
tili? . . . . mej hittar han nog f-n!,
sr ARTE BADEN SSE INA
DPI SE NIBIG kär EEE SE TEEN