nära oväntad fiamgång uti allt annat än att kun na emplejera alia de penningar, den erbjudas utaa att således hvarken behöfva begagna ut ländsk kredit eller den besynnerliga borgen a Rikets Ständer, som ingem annan än en reservant inom Statsutskottet vid sista riksdagen sökte och sow kostade så hårda strider att blot med svårighet erhålla. I förbigående kunna v ej underlåta den anmärkning, att sedan Sverig: mäktat med egna medel utfora storverket Götha kanal, synes det förödmjukande att icke utar utländningens anlitande fullborda det jemförelsevis obetydliga företag att utvidga Trollhätte slussar, så att kanhända till slut utländningen, genom intecknings-säkerhet och dess realiserande, tager nycklaraa till den kommunikation emellan hafven, hvaruti Sverige ansetts kunna erhålla sin styrka och säkerhet. I buftudsaken hålla vi oss vid de underrättelser, allmänna tidningarne meddela. De säga oss, att regeringen medgifvit handelshuset Schon komp., såsom stående i spetsen för entreprisen, ett årligt anslag af handelsoch sjöfartsfopden af 60,000 Rdr Bko, att utgå i 25 år. Nu hafva vi i det föregående ådagalagt, att handelsoch sjofartsfonden icke från Sverige har någon annan inkomst än den, som verkligen är en bevillsing. All sådan gäller endast från riksdag till riksdag, och utgöres, enligt 61 f. R. F. blott intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen sf Rikets Ständer fastställd blitver; och vi föreställa oss såsom sannolikt, om icke alldeles skert, att kommande ständer, åter väckte till besinning, hvethän hittills iakttagne förhållanden med ifrågavarande andel af tullmedlen slutligen leda, ändtligen skola inse vigten att som sig bör, reglera konvojafziften, till förekommande af godtyckig aisposistion deraf, ofta till derför alldeles främmande föremål, eller så att nödige medel för de verkliga behofven för Svenska sjöfartens fredande i Medelhafvet anvisas å riksstaten; och vi fråga: hvad verkan skall då Regeringens lfte åt Herar Schön komp. medföra om 60,000 Rdr årligt understöd längre än till 1840 års slut; inom hvilken den nya bevillningen bör vara faststald? Vi föreställa 0ss likväl, att Konungens rådgifvare, och i synnerhet statssekreterarne, äro för väl hbemmastadde med innehållet af 59, 60,) 61, 64i och 107 . f. R. F. och 8 . Ansvarighetslagen, att de ju icke skulle hatva afstyrkt Konungen att åtminstone annorlunda än villkorligen bevilja anslaget och framför allt att icke genom någon slags sanktion eller garanti för utländskt lån ikläda sig eller Riket något slags ansvarighet för ränta och amortissement å det utländska lånet, genom försäkran om anslagets utgörande längre än till Ständercas nästa samman komst, elier att statssekreteraren kunde glömma ! sin rätt och pligt att sin kontrasignation vägra Det är väl sant, att konsti utionsutskotten hittills icke varit särdeles fruktansvärde; men hvem kan svara för framtiden, i synnerhet som sista konstitutionsutskottet redan icke var alideles fritt frin vissa sprsmodiska rörelser, och menlöshten synes med hvarje riksdag lemna rum för ett mer alfvarligt in-rängende uti ssmhäilsförhållanderne, i samma mån som publiciteten emellan Riksdagarne uppfylter sin heliga förbini delse att sprida ljus öfver de sllmänna angelä-! genheterna, för att upprätthilla jemnvigten emellan de båda statsmakterne, i hvilkas läader folket nedlagt vården af sin kraft och ansträngningar för allmänt och enskildt väl. Vil. sluta med att erinra, att då sista ständer be! stämdt afslogo beviljandet både af ett räntefritt lån af en million Rdr och räntan å ett sådant, de icke gifvit minsta anledning till den förmodan, alt deras mening, genom uttrycket af den önskan att af handels och sjöfartsfonden Trollhätte kanalarbetet vilkorligt mått beviljas något understöd, någonsin varit, att detta skulle sträcka sig till aoslag a, såsom nu är i fråga, 1,3500,003 Rdr fördelad på 25 år, eller för en tid, hvaröfver minst 5 representantsammankom ster bafva att besluta. ) 60 f R. F. lyder i 2 mon. sålunda: VEj eller må Konungen statens inkomster förpakta! eller, till vinning fer sig och kronan eller