BLANDADE ÄMNEN.
EN STÖLD å 14 POURCEAUGNAC.
(Ur ett Franskt blad.)
Eraste. Och er onkel, min herre?....
M. de Pourceaugnac. Jag har inger
onkel.
Eraste. Ni hade likväl en den tiden.
M. de P. Nej aldrig, endast en tant.
Eraste. Ack, det år det jag ville sä-
ga! En tant, hur befinner hon sig?
M. de P. Hon är död för sex måna-
der sedan.......
Eraste. Ah, den stackars qvinnan! de
var en så innerligt god menniska!
(Moliere. M. de Poarceaugnac
Akt. 1, scen 6.)
Det är allt ett par stora moralister, Moicre
och Mr Scribe! Jag ber om förlåtelse att jag
på detta sätt ställer tillhopa de båda namnen,
men i närvarande fall är det billigt och rätt;
ty hur stor litteratör Mr Chabriol, den sig äf-
ven Mimi eller Sauquene kallar, må vara, och
vi skola rättnu få se att han verkligen är en
vätt försvarlig, är det likväl troligt att han icke
skulle förstått draga ett så godt parti af Moliere,
så: framt icke Mr Scribe först lärt honom rät-
ta sättet.
Och i sanning, Mr Chabriol har haft god tid
att grundligen studera våra både stora och små
författare. Han är knappt 27 år, och af dessa
har han redan tillbragt sju i fängelse, oberäk-
nadt de koriare tider han suttit häktad på miss-
tanka i anledning af trenne olika anklagelser,
från hvilka han likväl baft den talangen att gö-
ra sig fri. En vacker daz, då nu Chabriol
slapp ut ur fängelset, der hsn konsekutivt i fem
hela år studerat våra stora och små författare,
och befann sig utan en styfver på fickan, men
tillika icke rätt posterad för att genom arbete
förtjena sig något, erinrade han sig Mr Scribes
teater och den roliga vaudevillen : ,Den nya
Pourceaugnaco,. Och kännande en hemlig kal-
lelse att, äfven han på sitt vis och på sin tea-
fer, vara en Scibe, äppnade han sin Moliere,
och kom just att kasta ögonen på den passage,
hvilksn jag valt till måtto; han hade icke väl
läst dem, förr än han slog sig för pannan, han
hade hitiat på en id. ... Till verket!
Scenen är förlagd till Codognan i departe-
manget Gard, och teatern föreställer en viss
Armentiers från kommunan Saussan boning.
Chabriol, (inträdande , helt andtruten och
dammig). Monsieur Armentier? . . . Ar det
inte så?
ÅArmentier. Jo, det är jag, min herre! ...
Mvari ken jag vara till er tjenst?
Chabriol. Ni känner inte igen mig, tror
ag!
Armentier. Ne-ovj! . . . Jag påminner mig
udrig ha sett er, min vän.
Chabriol. Hå!. .. Kommer ni inte mer
håg Mimi?