har jsg trott. Det är ej utan, att den der oci
går igen från fordna dagar, men är i aftegand
och vet ej rätt besked. På den andra lefve
den uppenbarligen i tilltagande.? —
Men den så kallade klassiska lärdomen fin
ge maka åt sig! — För mig gerca. Jag ha
länge önskat den, i stället för ett bredt oc
svagt skenlefverne, elt koncentreradt, ett verk:
ligt lif. Död fruktar jag ej för detta lif. Jaj
har ock smakat deraf. Jag är af dem, som tr
på dess odödlighet. Genom odödliga mödo
har det ock i den nyare verlden först gjort sig
åter gällande. Den gamla litteraturens återupp-
hfvareäro bland mensklighetens Heroer, som un-
derkastat sig otroliga arbeten för sitt slägtes bä-
sta. Deras verk har blifvit fortsatt af stora mä-
stare. Det är den klassiska lärdomens adels-
bref. Det bleknar, om det nyttjas såsom skydds-
bref, der anspråken ej mer motsvara verklighe-
ten. Deraf kättare i de lärdas läger. Skall jag
nämna en af de största? Det finnes intet namn
med bättre klang i den klassiska lärdomens ri-
ke, än Fredrik August PV olf, som vågat kam-
pen med Homåer. Han säger: Den, som ej
viill blifva lärd, bör ej sysselsättas med de gam-
la språken; ty en ytlig kunskap duger till in-
tet. Det fordras redan mycken tid att göra
sig bekant med de gamlas anda; hvarföre
mängden, så mycket möjligt, bor sysselsätta
sig med nya språk och sakkännedom.,
Den som vill, kan ha tillfälle att öfvermätta
sig på de ideala pretentionerna, Oss har detta
vederfarits i fullt mårt, helst vi vait midt i
lägret; i hvilket någon oo utan tvifvel skulle
verka helsosamt.,
,Oech är det endast barlast, som denna ma-
teriella verksamhet skeppar på tidens ström ?
Står dess handelsflagga ej under skydd af något
andeligt konvoj-kommissariat? Jag skulle tro, ett
sådant har sin hand med i spelet.n
Kanalerna, ångbåtarna, jernvägarna, all. den
na industriens genom verltshandeln miångfaldi-
gade förkofran, hela denna fredliga, jordens alla
slägter snart omfattande, gemenskap, är det en
dast varor de omföra? Mig förefaller det, äfven
i fråga om tankevexling och tankealstring (ty
det förhåller sig på det ideelia gebitet, som inom
det materiella, att omsatsen ökar produktionea)
mig förefaller det, säger jag, liksom såge man
hä. den nästa stora epoken till Boktryckerikon-
stens uppfinning, och en siörre. Hvilken verld
af intelligens är ej här i rörels2? Ha ej alla de
praktiska vetenskaperna här sitt egeniliga fält?
— I sanning, det båtar föga, att, med tillslut-
na ögon och föråldrade anspråk, tro sig kunna
stämma tidens och lifvets ström? — Nej. här
fordras äfven i den moraliska verlden nya käl-
lor, eller ett allvarligare begagnande af let evi-
ga gamla, — TI allmänhet fruktar jag, att bok-
regementets tider äro förbi, äfven i den så kal-
lade lärda verlden. Den har sjelf icke minsta
andelen i alt det missbruk, hvarigenom ordet,
så till sägandes, fornött sig, och snart blott till
tidsfördrif fyller menniskornas öron. Här for-
dras och behöfves i ala vägar det ord, som til-
Lika är lif och handliog, Så vida må vi alle:
täcka på, att göra vår vetenskap praktisk.
Ideerna! De höga ideerna! — Jag har ock
om dem fört allehanda tal; och hört mera, än!
det ar godt att minnas. Skulle de ej, i och för
3ig sjelfva, helt enkelt vara de odödliga tankar-
na hos menniskan de enda, som öfvervinna
verlden 2) —