brochyr, rörande korrektionssystemet, hvilke
utgjorde föreloparen till korrektionsanstalterna
inrättning i deras nuvarande skick, och hvar
innesråll egentligen var en sammanfattning. a
en hop notiser rörande dylika mrättnigar i an
dra länder, så utgick detta förslag ifrån dei
vackraste filantropiska afsigt och, tilläggom det
innehöll jemväl ett och annat godt, som seder
mera icke kommit att tillämpas, åtminstone ick
vid Långholmen. Efter grefve Löwenhjelm tic!
presidenten Sylvander och efter homom stats
rådet friherre Åkerhjelm öfverstyrelsen öfve
korrektiousväsendet. Men huru hafva alla dess
herrar lyckats i sitt uppdrag? Medan flexa huudri
tusen: riksdaler nedlades för att konstruera sjelf.
va lokalerna till korrektionshus, hvarest under-
hållet för fångarna sedan jemväl kostat enorm:
suniumor, tog man först till byggnaderne i er
alt för stor skala och klagade sedan att pen
ningtillgången icke medgaf att indela dem helt
och hållet så, som man sjelf erkände, de:
hafva bordt ske för att göra dem fuilt tj.n-
liga till ändamålet; i stället att det varit vida
battr2 att taga til! skalan litet mind:e och sy-
stematiskt utföra detaljern. Härigenom fick
man väl tillfälle att lysa med några fi!antropi-
ska fraser och stifta en ny organisation, hvariå
hvarje klander 1 början ansågs mästan som et!
crimen Jlese, ända tills erfarenheten, på ett
bedröfligt sätt. bekräftsde anmärkningarnes rik-
tighet: men sjelfva hufvudsaken var likväl der-
igenom, redan ifen början, förfelad. Hä till
kommer äunu hvad som icke ensamt torde
böra läggas korrektionsinrättningarnas sty:else,
utan lika mycket en förvänd polislagstiftning
till Jast, att vederbörande icke gjort sig reda
för, hvad slags fångar der hufvudsakligen skulie
emottagas. Det är sålunda som korrektionsin-
rättningarne, i stället att blifva en verklig förbät-
tringsort för den falloe samhällsmedlemmen,
blifvit dels ett slags bastilj för den som är nog
elycklig att sakna årstjenst och icke kan stälia
borgen för kronoutskylderne samt de böter sam
möjligen kunna honom ådömas, och dels ti-
teln korrektionisty, so:2 skulle betyda en på
bättringsväg stadd brottsling, en person som
återföres till samhillet, bhfvit i opinionen näsa
nog synonymt med det af en förhärdad, oför-
bätterlig missdådare, som staten användt kost-
nad och möda att göra dertill; som i det för-
varingsrum staten anvist honom, fått lära sig
allt hvad han behöfver till fulländning i yrket;
som der haft tillfälle att förse sig med vapen,
med verktyg till sedelförfalskning samt att an-
vända dem och utprångla de falska sedlarna;
som med kall hlod sårar eller mördar menni-
skor, endast för att derigenom åstadkomma en
föräBrdring i sin hopplösa belägenhet och kunna
emoutse såsom ett fördelaktigt utbyie deremot —
att komma på fästning.
Vi anse ändock icke de svåraste följderna af
dessa misslyckade och omogna försök vara de
stora kostnader, det allmänna deraf fått vidkän-
nas eller den moraliska förlust samhäl et lidit
genom den mängd subjekter af den mnärvaran-
de generationen, som der kommit till spillo.
En ännu större ligger kanhända deri, att det:
förvända sättet i utförandet sannolikt uti all-
männa tänkesättet stapat en oåterksllelig mot-
vilja för sjelfva iddecs framtida antagande så!
som basis för kriminella förbättrings- och
straffanstalter, samt derigenom för en lång tid
försvårst en af högsta nöden påkallad retorm
utaf de nuvarande brottsmilsansvaren. Vi be-!
höfva härvid icke ens taga i beråkuving det
möjliga inflytandet på den uppväxande ge-
nerationen bland den stora massan af arbe-:
lande, som nödgas lefva af sitt arbete för da-
sen hos andra. — Om således någonsin den
er skilde menniskovännens womtanuka och npemö-
dande i någon för det hela vigtig gren at de
sociala angelägenheterna varit påkslladt, så är
let visserligen åt detta håll, der våra statsmöns
vishet och den offentliga makteos bestyr vi-
sat sig så oförmögna att frambringa goda
frukter.
Arr