2Lluvu hänt - Men hd RESAS, vRnRer dt LJ VIiLUI U 2 LIUTT
är försedt med åtminstone en stor tidning, som
ofelbart skall berömma regeringen och dess å-
sigter, och ehuru mycket man både i land och
stad på vissa håll sökt motarbeta oppo itionstid-
ningarnes debit.
Ea kommande riksdag skall utvisa, huruvida
folket, äfven så ofullkomligt som det föreställes
af de nuvarande ständerna, undertecknar reactrin-
gens hushållning med allmänna med:l och med
articipationen å dessa för framtiden, med em -
betsmäns tillförordoande tills vidare, med sättet
att vilfara ständernas önskan i afseende på ry-
ska hanielns företräden i Sverige.
En opinion är i Sverige icke tvetydig: den
allmänna vördnaden för stora minnen. Ett stort
folk har bemödat sig att gifva ett uttryck åt sitt
deltagande i denmwa vördnad. Ofver guldkonun-
gen, öfver denne store Gustaf, som i tvenne
sekler giivit våra konungar sitt föredöme, och
lånat sitt namn för att vid högtidliga tillfällen
bje!pa det undersåtliga devouementets tunga ur
förlägenheten, har tacksamheten förlidet år rest
en minnesvård. Månne svenska folket i denna
högtidlighet skulle önskat att hafva deltagit på
annat sätt än genom läsningen af en händelse-
vie närv.rande subaltern-off:cers bref till gene-
raladjutanten?
Förhållandet till brödrafelket har äfven gifvit
folket en anledning att kollationera sin egen o-
pision med regeringens. Hvilkea ledning för
denna opinion har den sistnämnda lemnat? Har
svenska regeringen vidtagit några åtgärder för;
att hjelpa oss ur de kollisioner, som gifva an-
ledning åt Norrmännen att, vare sig med eller
utan skäl, känna sig tvingade af de band, som
förena det med Sverige, ech åt Sverige att, va-
re sig med eller utan skäl, avse sin karakter
misskånd, och symbolerna afsin värdighet miss-
aktade; har den, fråga vi, sökt stärka de båda
folkens aktning för hvarandra, och visa dennas!
ob:roeade af de tvistigheter, som berodde på
de respektive regeringarnes åtgirder? Regerin-
gen3 officiella blad hade 1836 inryckt prokla-
matioaerna och teen från de båda folkens oe-
nighetsperiod, och de gnistor af slocknande na-
tionalfördom denna åtgärd kuade väcka, påblå-;
stes flitigt af de goda tidningarne, som predi-
kade, att öreningen var en förening att gråta
åt och funno sitt eko på andra sidan fjel-
len. Ea fraktion ef pressen, som säkert ea
gång skall betscka sig för den mödan att rätt -
färdiga regeringens åtgärder i norska frågan mer
än i någon annan, fattade eld, då den hörde;
talss om svenske äran;, och villa mad denna
betäcka ej blott folket, som intet täckelse be-:
höfde, utan äfven regeringen, som sades lida o-!
rätt för norska regeringens och norska partier-;
n2s skull. De sprakande guistorne spridde sig,
fast med möda, till ett och annat bland de san-
sade landsortsbladen, och en skald, som eljest
icke saknar inre eld, fann i dem Jjus nog, för
att visa de rasslande svärdens blixt, och chivta
vägenn till Norges hufvuistad. Hvad blef följ-
den af så många och välberäknade försök att
göra sig populär genom att sm:ckra den lätt-
sinnigaste af alla ett folks fördemar, national-
hate:? En ringa tvekan hos en och annan m:-
ra varm än klok fosterlandskänsla, men en snart j.
återkommande ofvertygelse, att svenska folket
ägde sätta sig öfver småsinmnets eller politikens
retelier, att de som sökte reta natimonalfördo-j
marcne ville uadergrä!va föreningens enda grund:
val, enigheten, att svesska folket icke vills lå
ta denna störas af kollisioner, dem de respek-
tive regeringarnes fåfinga eller söndringspolitik
efter behag kan uppväcka eller underhålla, och
ait om regeringens opinion är uttryckt i dess
officiella eller devouerade blad, så är den icke
folkets.
En kommande riksdag skall visa, omsvenska
folket nöjer sig med det isolerings-system, som
go:tyckligt kan sätta de båda folkens enighet)
) Om styrelsen i stället att åtala bsrättelsen om.
ryktet, att brukbara kanoner blifvit från flot-
tan såsom obrukbara försålda, låtit i sin tid-
ning införa en upplysning om verkliga för-
hållandet, så kunde väl händt, att detta in:
nefattat ämne till klander mot de personer,
som med denna förvaltning hade befattning,
nen dermed bade saken varit slut. Nu åter
AA i Tse na SL oo a
sv
