,Iselpipor hos de handlande i staden, och såda
na hade äfven utdelats vid ingången till sjelfv
theatern. Det väntades således redan på för
hand ett starkt utbrott från hvisslingspartiet, son
hade sitt högqvarter på parquetten och et
2etachemang i en loge på första raden. Då pro:
logen blef gifven, tillfredsställde den likväl åskå.
darne så mycket, att den applåderades nästar
från ella håll, utom af några få de ifrigaste
hviss!arne, som med all makt blåste i pipor och
och klarinetmunstycken ; imeålertid blef kampen
icke rått allva:lig, förr än efter första akten, då
tumultet blef så sarkt och ihållande mellan
hvisslare och klappare, att man flere gånger
förgäfves försökte begynna andra akten. En ak-
tör framträdde och hemställde, om det icke vo-
re skäl att uppskjuta med dessa omdömen, till
dess stycket blifvit utspeladt; men denna anmo-
dan mottogs med nya hvisslipgar och klappnin-
gar. Polismästaren försökte flera gångfer förgäf-
ves att tala till folket, och Henr. Wercgeland
sjelf hade, be-ycnerligt nog, ifrån en loge bju-
dit till att komma till ordet. Det oaktadt vil-
le hvisslarne icke gifva sig, tills det slutligen
lyckades polismästaren att äska ljud och anma-
na publiken att innehålla både med hvissling
och handklappning, till dess stycket var slut,
hvilket också iakttogs. Knappt hade likväl ri-
dån gått ned, (en stor del af damerna hade då
redan bdbegifvit sig bort, af farhåga för det blf-
vande tumultet), förr än hvisslingarna åter bör-
jade med förnyad styrka från, såsom Morgen-
bladet uppgifrer, vid pass tjugo personer (den
Constitutionelle räknar dem till 60), hvilket an-
dra från alla håll i salen försökte nedtysta icke
blott med handklappningar, utan äfven med star-
kare instrumenter. Så t. ex. lärer en hafva ta-
git af sig galoscherna och sLgit klackjernen e-
mot hvarandra, och den GConpstitutionelle påstår
till och med, att en nitisk klappare dragit af sig
ena stöfveln och slagit den emut väggen af alla
krafter. Oväsendet slutades dermed att, då den
hvisslande minoriteten icke ville gilva sig, ka-
stade sig en hop af klapparsa in på parquetien
och drefvo ut dem med knytnäfvarna.
Hvad som icke kan underlåta att härvid fästa
uppmärksamheten, är det bittra och häftiga par-
tihat, som den Constitutionelles tvenne redaktö-
rer, Lektorerne Motzfeldt och Schweiggaard, an-
nars duglige och frisinnade män, dervid ådaga-
lagt, då de icke ailenast gjort sig ett slags
ära af att tillkännagifva, att de båda hört till
de hvisslandes antal, utan äfven framkastat
om motpartiet, som likväl utgjordes af en stor
majoritet, flere skandalösa peskyllningar, som
de lära ta ganska svårt att bevisa, såsom att
man såg dem, som hörde till klapparne, mel-
lan akterna ,hoptals besöka punsch-salen, för
att hemta kurage, till dess katastrofen ånyo
skulle begynnan; ait klapparne på andra ra-
Jen tjöto så godt de kunde med sina af punsch
och bravorop hesa röster,, och att de WWerge-
andska hjeltarre äfven på gatan angrepo och
misshandlade en hvar, som de misstänkte för
att hafva hvisslatv, samt slutligen att de, i stäl-
et att i sitt blad gilva någon kritisk revy af
sjelfva stycket, varnat damer och äldre herrar
från att våga sig på spektaklet, ifall pjesen
innu en gång skulle blifva uppförd.
Morgenbladet för i Onsdags meddelar prolo-
sen, hvilken har många poetiska skönheter och
ir väl hållen.