Redaktionen har blifvit anmodad att meddel
följande:
Oaktadt allmänheten med skäl kan anse sig
mätt på skriftvexliogar i det så kallade Schant-
ziska målet, så ålägger mig dock ea samvelts.
pligt, alt, med afseende på de vid detsamm:
inträffade sednare tilldragelser, lemna foljande
upplysning, för hvilken jag anhilter om ett rum
i Aftonbladet.
Ena undersökning har af Högsta Domstolen
blifvit anbefalid och verkställd, huruvida ett å-
klagadt uttryck blifvit af Grefve von Platen
fäldt vid det sammanträde, som, på Premierlöjt-
paot von Schantzs begäran, hölls den 29 Ja-
nuarii 1836. Ett så beskaffadt uttryck begag-
nades vid nämnde tillfalle af mig, såsom svar
på Premierlöjtnant von Schantzs tvänne gånger
till oss framställda fråga, buruvida han icke
vid sammanträdet den 7 Januari öfverlemnat
bedömandet af sitt handlingssätt till Corpsen
och ej till oss. Under loppet af samtalet fäll-
des åter samma uttryck, icke af Grefve von
Platen, utan af en annan utaf de närvarande,
vid bestridandet af von Schanizs uppgift, att
han ägde sina högre förmäns förtroende. Enär
jag wvid ett sådant förhållande, icke kunde
föreställa mig, att den utaf Premierlöjtnant Lilje-
höök i detta afseende vid förhöret inför Krigs-
rätten gjorda, men af intet annat vittne be-
siyrkta, berättelse skulle i någon mån äga in-
flytande på haadlingens hufvudsakliga bedö-
mande, blef någon förklaring från min sida icke
lemnad, helst enligt Premierlöjtnant Liljehööks
uppgift detta uttryck skulle blifvit fäldt vid ett
helt annat tillfålle, än då jag begagnade det.
Vid förenämnde undersökning blef jag icke
hörd och har, då jag dessutom en längre tid
vistats på landet, således saknat tillfälle att
upplysa förhållandet. Jag begagnar nu detta
sätt att uppfylla, hvad jag med skäl anser för
en plizt emot mig sjelf; så mycket mer som
efter min bästa och fullkomlgaste öfvertygelse,
samt såvidt mitt minne i detta fall uppfattat
hvad sig vid sammanträdet tilldragit, Grefve
von Platen icke fällt det emot honom öfver-
klagade uttryck. Stockholm d. 6 Febr. 1838.
H. von Steyern,
Premierlöjtnant.
Ehuru saken nu mera är slutligt afgjord,
och något resultat således icke kan uppstå af
den ofvanstående förklaringen, har Red. dock
bort e..erkomma Hr von Steye:as önskan, att
få densamma offentliggjord. Enligt hvad man
erinrar sig af vittnesförhören, hafva vittnena in-
iygat, att ett sådant uttryck, som det hvarom
här är fråga, verkligen blifvit täldt af Grefve
von Platen, och Hr von Steyern måtte således
i dena punkten tilläfventyrs missminna sig.