STÄLLNINGEN I CANADA. (Slut. fr. N:o 25). Ju trängre de styrandes krets är, desto större är enigheten och sammanhållningen dem emellan. Denna erfarenhet, som man kan göra i alla stater med oligarkisk styrelseform, förnyas äfven i Canada; man kan pemligen icke tänka sig en, eldigare kärlek och ömmare tillgifvenhet än emellan de besvågrade och nära beslägtade medlemmarna af den herskande kongregationen dersiädes. Man ser detta isynnerhet i sådana fall som det ofvannämnda, då frågan är om att rädda från straffet en vän,, hvilken hans olycka eller oskicklighet lemnat i rättvisans händer; insinuationer, penningeoch andra uppoffringar — ingenting sparas. För Felton gjordes sålunda de största ansträngningar; ingenting lemnades oförsökt; men han satt för djupt nedsjunken i dyna, att man skulle förmått draga honom derutur, och man måste derföre nöja sig med att beklaga honom, ehuru gerna man skulle velat rädda honom. Bättre lyckades det för general uppbördsmannen John Caldeval. Ehuru eit deficit fanns i hans kassa af 100,000 L., och lagstiftande rådet visste detta, behöll han likväl sin plats, emedan han var ståthållarens, Lord Dalhousies, gunstling. Men då han icke kunde betala en helt obetydlig anvisning, ehuru han borde hafva öfver 100,000 L. i kassan, blef en undersökning af hans räkenskaper nödvändig. I stället att likväl ställa bedragaren inför domstol, nöjde man sig med den förklaring af ståthållaren, att Sir John var kronans embetsman och som sådan endast ansvarig inför kronan. Häraf slöt man nu ganska konseqvent, att om Sir John blott var ansvarig inför kronan, så borde också ingen annan än hon bära förlusten och betäcka deficit. Sir John förblef sålunda, efteråt som förut, guvernörens gunstling och en af hens illa hofs förnämsta prydnader. Men vid sidan af dessa menniskor, i hvilkas karakter, likasom i alla oligarkers, rofgirighet, snälhet och lystnad efter embeten äro de frawstickande dragen, höjer sig ett genom kunskaper och förmögenhet mäktigt borgerskap, som uppväxt under den välgörande inflytelsen af de orn-germaniska, af Engelsmännen förlänade, inättningarna, och under den uppblomstrande nandelns välsignelser. Genom den sednare har sorgerskapet blifvit äfven så rikt som dess herar, och genom de förra lika stolt och frisinadt. Med förmögenhetens tillväxt började köpnän och borgare allt mer känna behofyet af utvidgade kunskaper, och sörjde för en bättre ippfostran åt sina barn. Det är denna klass, om väljer medlemmar till lagstiftande församlinen, emedan man blott behöfver äga en inkomst f 40 L., eller betala 10 L. i hushyra, för tt vara valman. Det kunde sålunda icke undås, att borgareståndet valde representanter ir sin krets; en helt och hållet demokratisk egislatur blef följden, och denna lagstiftandel