RES Bonet I cem, 5a Vore det din pugt al
I lydan. Han måste således midi på landsväge
uppacka och uppställa sina instrumenter. Hva
loch en ville se deras bruk, titta i kikarena o
Is. v. Han nödsakades då midt på väge
hålla en hel föreläsning i prakiiska astrono
jmien för skräddare, skoflickare och handsk-
Imakare. Af allt detta förstodo de naturligtvi
litet eller intet; de blefvo otåliga; de vill: haf
I va närmare förklaring; de trodde sig först
sakerna bättre än han; frågorna korsade hvar-
andra från flera håll. Omsider var han nog
lyeklig att kunsa tillfredsställa dem och fick
lof att packa in sina instrumenter. Knappt var
han färdig dermed, förrän en annan hop kom-
mer, med lika kunskspsbegär och lika rättighet
att känna allmänna förehafvanden. Han måste
åter packa upp sira instrumenter, ställa upp
dem och börja på nytt. Stundom föranledde
dessa scener till tvistigheter; af fruktan, att in:
strumenterna skulle förstöras af den tillstötande
hopen, gjorde han allvarliga föreställningar;
j man blef vred och hotade att stena honom; en
jgång kunde han endast rädda lifvet genom en
skyndsam flykt.
Han hade redan på förhand besett helalinien
och utvalt sina triangelpunkter, såsom kyrk-
torn, qvarnar o. s. v. och der inga dylika sig-
naler funnos, hade han låtit uppföra höga mär-
ken af timmerstockar. Under det han fortsatte
sitt arbete, hände icke sällan, att han förgäfves
fick leta efter ett kyrktorn eller en signal. Åll-
mogen hade unier tiden rifvit ned den. Ned
med allt, som rakar upp i luften ; det är allt
bara symboer af aristokratien !,
Lyckhgtvis, tiilägges det i nämnde blad, äro
icke våra fältmätare wsatte för dylika uppträ-
den ifrån menniskornas sida, men desto mer
för naturens hårdbet och vidiigheter, som vis-
serligen mindre inverka på lynnet, men så myc-
ket häftigare på fysiken och helsan Vi vilja,
om det icke tröttar våra läsare, lemna en liten
skildring af de mödor och vedervärdigheter,
våra fältmärtare hafva att utstå.
Föltmätaren, den vi för korthetens skul! vilje
kalla T., anlrnder en sommarafton till en fjell-
stuga, belägen en half mil från ett fjell, på
hvars topp han har en signal, och dit han föl-
jande dag ämnar begifva sig, för att mäta sina
vinklar. Fjellstugans väggar bestå af samman-
staplade stenar, hvilkas mellanrum äro fyllda
med jord; taket af grenar, täck:a med näfver
och torf. Midt på det fuktiga jordgolfvet ligga
ett par stora stenar, hvarpå en stadig eld un-
derhålies ; röken deraf uppstiger till taket och
utdrifves till en del af luftdraget genom de
otäta väggarna. Längs dessa äro små afskrank-
ningar af bräder, fyllda af flere års gammal,
smutsig halm, — familjens nattläger. I stugan
bo åtta till tio personer af begge könen och al-
la åldrar, ända till det nyfödda barnet vid mo-
drens bröst. T. beder om herberge för den
kommande natten och erhåller tillåtelse att qvar-
tera sig efter sin beqvämlighet. De tvänne per-
soner, som burit hans instrumenter, nedlägga
sig på det våta jordgolfvet; sjelf intager han
sin plats på en smal bänk, med sin ränsel un-
der hufvudet. Inslumrad känner han det hårda
och obeqväma af sitt läge, vänder sig, men fal-
ler i golfvet. Efter några dylika experimenter,
inser han omöjligheten af att njuta någon sömn;
tyi samma ögonblick han är på väg att inslum-
ra, väckes han alltid åter af den föreställningen ,
att han faller i golfvet. Så snart morgonrod-
naden inbryter, väcker han derföre sina res-
kamrater, får en träskål mjölk och ett stycke
hafrebröd till frukost och beger sig på väg.
Solens öfversta rand uppstiger öfver det aflägs-
na fjellet, rimfrosten glindrar på stenar och gräs-
strån. Främst vandrar den ene bonden med en
afbruten staf i handen, böjd under tyngden af
theodolitlådan, fastspänd på ryggen, liknande en
vandrande gårdfarihandlande eller spelman. Ef-
ter honom kommer den andre bonden med den
tre tum tjocka ekskifvan till stativet på ryggen
och till motvigt på bröstet de tunga jernbeslag-
na ekfötterna samt en låda skrufvar och muttrar
till dess sammanhållande. T. slutar tåget med
sin ränsel, hvilken, utom litet proviant och an-
dra småförnödenheter, innehåller hans observa-
tionsböcker. Man klättrar mellan de stora sten-
blocken, om hvilka bönderne berätta, att de le-
gat der sedan före syndafloden, vadar än till
- ÅR