BLANDADE ÄMNEN.
VINTERN I NORDEN.
Föröfrigt är icke vintern den årstid, som fö
Svenskarno feller besvärlig. Deremot hörer de
mörka, regniga och djupa hösten, samt den gall
blåst som nu mera än lordom vankas om vårarne
till vårt klimats olägenheter. En frisk vinter, li
sasom fordom vår obeskrifligt sköra sommar, ha
or 035 ett stort behag, Vintern i Sverige mediö
n alldeles egen litiighet, hvarom söderlänninger
svårigen ken göra sig nögot begrepp. De bryggo
naturen då lägger öfver sjoar och strömmar oppn;
kommunikationer emeilaå äfven allägsna landsorter
alla hvimla at fock, i synnerhet bergslagerne, fö
hvika en god vinter är ar yttersta vigt. Der
härdar dessutom och stärker kroppen och sinnets
krater, hvarom vår landtmans iriska hy, raskhe
och glädtighet bira ett ojäftaktigt vittne. Vår strän-
gsro köld, somliga vintrar, är mindre besvärande
dCeriöre att den är ren och torr, än de sydligare
landernas mindro skarpa, men fuktiga; — — — —
då vi inträda i våra rum, viaterns besvärlighetei
alltid stanna utanföre.
Forsselis Statistik öfver Sverige. p. 50,
qQ th
Lefve den friska kölden! lefve den nordiska
viniern!
Luten kan vara skön och frisk, fastän solens
gyllene skifva är beslöjad af molnens förhänge;
natten kan vara mild och angenäm, fastän må-
nan med sin silfverglans icke uppträdt på him-
lahvalfvet, och sommarens mångfärgade blom-
mor kunona pråla med skönhet och behag äfven
der dessa icke förenas med den tjusande doften
af deras vällukter; men en nordisk vinter utan
köld och sxö och bjällrornas klang liknar ett e-
pigram utan udd, ett bröllop utan spelmän, en
spis utan brasa eller en julafton utan sötgröt.
Vi hafve åter fått en gammal god, värlig
Svensk vinier. Se denna kalia meo klara him-
mel, i färg och utseende så olik sögerns varma
azur, en klar sommardag, huru genomskinlig och
lysande atmosferena visar sig, se huru gladt den
ljusa röken höjer sig mot rymden, ringlinde
och dansande i tusen former, och endast små-
ningom försvinnande i rymden; snön under e-
dra fötter huru den knarrar och gnistrar, isen
huru dea breder sitt silfvertak, fest som dia-
raanten, öfver sjöarnas yta, flickans ögon vid
er sida i slådan stråla af munterhet, och de
friska rosorna purpra hennes kinder; hela nasuren
tycks le af glädje. Hurra för en vinter i Nor-
den på fådernevis!
Mycket har blifvit både taladt och skrifvet om
klimatet och dess inflytande, men hvad man än
må säga derom, förblifver det en ovedersäg-
lig sanning, att uppfostran och institutioner äro
starkare ån klimatet. De fordoa trälarna i det
snöbetäckta Ryssland och de fordna fria män-
nen i Skandinavien hade båda att kämpa med
samma natur och samma lufisireck. ten ur-
sprunglige, dygdige och tappre Romaren, v,verl
dens eröfrsren, och den närvarande lättsionige,
bekymmerslose Italienaren, provinsvasall under
en främmsnde herre, hafva lefvat på samma skö-
na och klassiska jordmån. Den käcke och ädle
HBellenen och den svage baksluge Nygreken, —
de högstämde och civiliserade Egyptierne, kun-
skapens fäder, och de förnedrade och förtryckte
Kopterne, slafvarnes slafvar, ty Mameluckerne
äro älven en slalfkast, hafva icke ömsat sitt
land eller bortbytt sitt klimat! Det oaktadt är
det obestridligt, a:t inflytandet af klimat och ge-
ogralisk belägenhet är ganska stort, och detta
är uten ali fråga källan till många af de sköna
egenskaper, som tillhört den Skandinaviska be-
folkningen — egenskaper, hvilka icke en gång
århundraden af barbari och förtryck hafva va-
rit i stånd att till sista gnistan ursläckat
Dea närvarande tiden är en öfvergångsperiod
som i sllmänhet står öfver det förflutna, men i
många enskilda delar oändligen långt nedom det-
samma. Gifve Gud, att den gamla nordiska
vintern, som Hans hand nu gifvit oss, vore ett
omen och en fö:elöpare till många andra ting
sådana, som våra förfäder hade dem. Ånnu
vandra skuggorna af deras namn och idrotter
forbi 053 i häfderna; må vi ock en gång erhål-
la mer tillbaka af deras fordra arf än blotta
minnet, för vårt land. Ett hårdt men sundt
klimat, fria lagar, skatter nästam okända, styrel-
sen hvilande på folkets samtycke, tyranniet och
förtrycket aldrig tålda, gästfrihet emot främlia-
gen uti jarlens sal såväl som i bondens hydda,
uppfostran allmän, såvidt den tidens upplysning
sträckte sig, manliga känslor och tänkesätt, re-
na seder, en flammande brasa, mjödhornets