BLANDADE ÄMNEN. VINTERN I NORDEN. Föröfrigt är icke vintern den årstid, som fö Svenskarno feller besvärlig. Deremot hörer de mörka, regniga och djupa hösten, samt den gall blåst som nu mera än lordom vankas om vårarne till vårt klimats olägenheter. En frisk vinter, li sasom fordom vår obeskrifligt sköra sommar, ha or 035 ett stort behag, Vintern i Sverige mediö n alldeles egen litiighet, hvarom söderlänninger svårigen ken göra sig nögot begrepp. De bryggo naturen då lägger öfver sjoar och strömmar oppn; kommunikationer emeilaå äfven allägsna landsorter alla hvimla at fock, i synnerhet bergslagerne, fö hvika en god vinter är ar yttersta vigt. Der härdar dessutom och stärker kroppen och sinnets krater, hvarom vår landtmans iriska hy, raskhe och glädtighet bira ett ojäftaktigt vittne. Vår strängsro köld, somliga vintrar, är mindre besvärande dCeriöre att den är ren och torr, än de sydligare landernas mindro skarpa, men fuktiga; — — — — då vi inträda i våra rum, viaterns besvärlighetei alltid stanna utanföre. Forsselis Statistik öfver Sverige. p. 50, qQ th Lefve den friska kölden! lefve den nordiska viniern! Luten kan vara skön och frisk, fastän solens gyllene skifva är beslöjad af molnens förhänge; natten kan vara mild och angenäm, fastän månan med sin silfverglans icke uppträdt på himlahvalfvet, och sommarens mångfärgade blommor kunona pråla med skönhet och behag äfven der dessa icke förenas med den tjusande doften af deras vällukter; men en nordisk vinter utan köld och sxö och bjällrornas klang liknar ett epigram utan udd, ett bröllop utan spelmän, en spis utan brasa eller en julafton utan sötgröt. Vi hafve åter fått en gammal god, värlig Svensk vinier. Se denna kalia meo klara himmel, i färg och utseende så olik sögerns varma azur, en klar sommardag, huru genomskinlig och lysande atmosferena visar sig, se huru gladt den ljusa röken höjer sig mot rymden, ringlinde och dansande i tusen former, och endast småningom försvinnande i rymden; snön under edra fötter huru den knarrar och gnistrar, isen huru dea breder sitt silfvertak, fest som diaraanten, öfver sjöarnas yta, flickans ögon vid er sida i slådan stråla af munterhet, och de friska rosorna purpra hennes kinder; hela nasuren tycks le af glädje. Hurra för en vinter i Norden på fådernevis! Mycket har blifvit både taladt och skrifvet om klimatet och dess inflytande, men hvad man än må säga derom, förblifver det en ovedersäglig sanning, att uppfostran och institutioner äro starkare ån klimatet. De fordoa trälarna i det snöbetäckta Ryssland och de fordna fria männen i Skandinavien hade båda att kämpa med samma natur och samma lufisireck. ten ursprunglige, dygdige och tappre Romaren, v,verl dens eröfrsren, och den närvarande lättsionige, bekymmerslose Italienaren, provinsvasall under en främmsnde herre, hafva lefvat på samma sköna och klassiska jordmån. Den käcke och ädle HBellenen och den svage baksluge Nygreken, — de högstämde och civiliserade Egyptierne, kunskapens fäder, och de förnedrade och förtryckte Kopterne, slafvarnes slafvar, ty Mameluckerne äro älven en slalfkast, hafva icke ömsat sitt land eller bortbytt sitt klimat! Det oaktadt är det obestridligt, a:t inflytandet af klimat och geogralisk belägenhet är ganska stort, och detta är uten ali fråga källan till många af de sköna egenskaper, som tillhört den Skandinaviska befolkningen — egenskaper, hvilka icke en gång århundraden af barbari och förtryck hafva varit i stånd att till sista gnistan ursläckat Dea närvarande tiden är en öfvergångsperiod som i sllmänhet står öfver det förflutna, men i många enskilda delar oändligen långt nedom detsamma. Gifve Gud, att den gamla nordiska vintern, som Hans hand nu gifvit oss, vore ett omen och en fö:elöpare till många andra ting sådana, som våra förfäder hade dem. Ånnu vandra skuggorna af deras namn och idrotter forbi 053 i häfderna; må vi ock en gång erhålla mer tillbaka af deras fordra arf än blotta minnet, för vårt land. Ett hårdt men sundt klimat, fria lagar, skatter nästam okända, styrelsen hvilande på folkets samtycke, tyranniet och förtrycket aldrig tålda, gästfrihet emot främliagen uti jarlens sal såväl som i bondens hydda, uppfostran allmän, såvidt den tidens upplysning sträckte sig, manliga känslor och tänkesätt, rena seder, en flammande brasa, mjödhornets