nadt på att låta tvenne sceniska artister ådagalägga tin talang i vexlande förklädningar, hvarmed de söka bedra hvarandra. — Ofversättningen, både den prosaiska och versifierade, är i allmänhet lätt och otvungen. På en tid, då vår kouagl. teater, som fått monopolium på hufvudstadens försörjande med dess behof i scenisk väg, hufvudsakligen lefver af öfversättnin-) gar, vet man i sannivg icke, hvarföre den ej! tillegnat sig dessa så väl, eller rättare häldre då många andra, som gått öfver dess bräder, utan alt kunna qvarstanna derpå. Vi vilje ej jemuföra Konung Erik med Grafbruden, ty det vore att jemföra en smaklig och födande rätt med en portion sur vattgröt; men hvad vi i allmänhet kuuna försäkra, är, att dessa tre uthärda en parallel med åtminstone mängden af af dessa produktioner.