nadt på att låta tvenne sceniska artister ådaga-
lägga tin talang i vexlande förklädningar, hvar-
med de söka bedra hvarandra. — Ofversättnin-
gen, både den prosaiska och versifierade, är i
allmänhet lätt och otvungen. På en tid, då
vår kouagl. teater, som fått monopolium på huf-
vudstadens försörjande med dess behof i sce-
nisk väg, hufvudsakligen lefver af öfversättnin-)
gar, vet man i sannivg icke, hvarföre den ej!
tillegnat sig dessa så väl, eller rättare häldre då
många andra, som gått öfver dess bräder, utan
alt kunna qvarstanna derpå. Vi vilje ej jemu-
föra Konung Erik med Grafbruden, ty det
vore att jemföra en smaklig och födande rätt
med en portion sur vattgröt; men hvad vi i
allmänhet kuuna försäkra, är, att dessa tre ut-
härda en parallel med åtminstone mängden af
af dessa produktioner.