TEATERN.
Den Giriges dotter.
(Komedi i 2 akter, från Franskan.)
Maken till uppståndelse och slöseri har aldrig
egt rum under den gamla Hr Grandets tak.
En ren servet på frukostbordet, — en ren ser-
vet på Hr Grandets bord! — och husets äre-
vördiga karmstol framdragen ur den vrå, der
hon i linga åratal stått orubbad, såsom en hel-
gedom att endast se på! och en panna med
choklad på elden, — har väl någon menniska
hört omtalas dylikt, dricka choklad på förmid-
dagen! Men icke nog härmed, till och med tår-
tor till chokladen! tårtor, denna syndiga uppfia-
ning af det raffinerade fresseriet, för hvilket det
icke var nog lyx att baka bröd med mjölk i
stället för vatten, utan äfven fordrades detta yt-
tersta, att lägga till mjölet både smör och
Men, för himmelens skull, tyst med hvad
jag nu i största förtroende yppar för er! Det
der är en liten dejeuner mellan fyra ögon, för-
står ni, och som icke önskar några objudna
vittnen. Finge pappa Grandet, som jag tror
ännu ligger och soiver, en enda hum om hur
hans kära dotter huserar och ställer till furstliga
kollationer , så i sanning beklagar jag det arma
barnet.
Ty det är mamsell Eugenie, som på egen
hand företagit sig i dag att slå på så der öf-
verdådigt. Hon har dertill måst vexla sönder
ett af de vackra guldmynt, sem söta far tid ef-
ter annan skänkt henne att noga gömma och
ha till ögonfågnad, det är en liten penning
mindre i sparbössan, men hvad betyder det?
Har den någonsin, medan den än var qvar, gjort
henne hälften så lycklig, som hon verkligen är
i detta ögonblick?
Jag skall berätta er, mamsell Eugenie har
fått ett särdeles kärt främmande. Det är en
hennes kusin, Charles, som i går aftons anlän-
de ifrån Paris till onkel Grandets egendom,
Den unge monsieur ser påtagligen ut att icke
nöja sig med bröd och ost till frukost, och
Evgenie har i alla fall nog omdöme att före-
ställa sig någon skillnad meilan regimen i en
gammal enklings indragma hus på landet, och
den en ungkarl är van att föra i den stormande
hufvudstaden. Se der anledningar, hvarför den
beskedlige Isidor, son till grannen, notarien,
och Eugenies lika tafatta som oförtrutna tilibed-
jare, måst på morgonen hbjelpa den lilla små-
skälmska mamsellen att slå sönder socker, och
måst springa ända till sockerbagaren vid stads-
I porten efter tårtor. Uppriktigt taladt, bar väl
till denna synnerliga uppmärksamhet, som Eu-
genie synes hysa för sin kära; kusin, ett litet
särskilt motiv förtroligt förenat sig med denna
lofliga husmoderliga ambition, att för herrn från