Men då regeringen förklarat sig mot ett för
slag, som så vunnit opinionen för sig, att en a
dennes utmärktaste organer omfattat det met
en viss förkärlek, när regeringen ånyo sat
2 stadnande tvisteäpplet i rörelse, så att di
redan något sansade intressena skola börja at
åter slitas om detsamma, hvad gör då publici-
sten — publicisten som så fint urskiljer, att re.
geringen endast vill privilegiisystemets bibe-
hållande, vill att de nya privilegierne komm:
att bero af Regeringens profning och faststäl.
lelse,, på det rege;ingen må få ,en smula ner
makt — hvad gör han? Han fördömer rege-
ringen, som tillintetgjort Bergskollegii förslag,
och räcker sedan handen åt herr Svederus, som
räcker den — åt regeringen! ,Pris vare För-
synen,, säger herr Svederus, som genom Ko-
nungens personliga urskiljning törhindrade verk-
ställigheten häraf, nemligen sanktionen af Bergs-
kollegii förslag. Undersöker man nu detta när-
mare, så finner man, att Bergskollegii förslag,
med fri smidesrätt å vissa verkstäder, onekligen
gör bruksägaren mindre beroende af regerin-
gens förmynderskap, än den i det Kongl. bref-
vet uttalade grundsatsen, att kolfånget skulle blifva
grunden för ett visst smidesbelopp, med Kongl.
Maj:ts tillstånd, likasom hittills varit förhållan-
det, om ock någon modifikation i beräkningen
och utvidgning af skeppundtal skulle inträda.
Herr Svederus har således, oaktadt sina z all-
männa uttryck uttalade liberala åsigter, i til-
lämpningen prisat en åtgärd, hvilken leder till
mera inskränkning i friheten, än Bergskollegii
förslag. Huru kan då Allehandas hommage åt
berr Svederus stå tillsammans med dess ut-
tryckta obenägenhet för privilegiisystemet? eller
med andra ord: hvarföre tadlar Allehanda re-
gerivgen, för det hon förkastat Bergskollegii
förslag, men icke herr Svederus, som för denna
förkastelse prisar Konungens personliga urskilj-
ning? En upplysning härom kunde bhfra nyt-
ig för utvecklingen af den långsamt mognande
öfvertygelse, eller det stora fredsmedlet tidn,
som utgör vilkoret för herr Svederi reformer,
ikaväl som för regeringens. Ins. vågar ännu
en gång hoppas, att Dagl. Allehanda icke illa
ipptager dessa anmärkningar, som ingalunda
nafva för afsigt något annat, än att få en tast
ounkt för allmänna tänkesättet, att hålla sig
vid. Härtill skulle kanhända bäst bidraga om
Allehanda ville uppställa, huru det, oberoende
f både Bergskollegium och Hr Svederus, sjelf
önskade saken afgjord.
