UI UTUERIIVÄATLASAS ef ffg ATEERLvEe, FPS
denna fråga vara så maktpåliggande, att det ic-
ke bör förundra någon, att den, som fäster ett
lifligt intresse vid denna frågas afgörande till
det allmännas båtnad, framför allt önskar erfara
klart och tydligt 2vad det är, som Dagl. Al-
lehanda egentligen vill i denna sak. Åntingen
det nu kommer af Insändarens tröga uppfattning,
eller af någon annan orsak, så måste han be-
känna, att ban ännu icke finner den förklaring,
Allehanda i sin sednare artikel gifvit, fullt till-
fredsställande, utan tvertom, att den snarare ökat
hans tvifvelsmål om den balansräkning, Dagligt
Allebanda uppstållt mellan sin förra och sin nu
varande åsigt, i fråga om förslaget till smides-
stadgan. I sin förra åsigt godkände nemligen
Allehanda BergsKollegii förslag till principen och
så vidt görligt var till verkställigheten, ochi sin
sednare godkänner det Hr Svederi förslag (?)
till principen och till verkställigheten. Men
dessa åsigter äro rakt motsatta, såvida som Hr
Svederas just angripit hvad som är hufvudsaken
i BergsKollegii forslag, att göra verkstäderna el-
ler hardarne till grund för smidesrättigheten.
Skälet, hvarför Allehanda ger sin förra åsigt till
pris åt Hr Svederi sednare tillkomna, är just
hvad Insändaren icke rätt är istånd att fatta.
Först gick ju Allehanda, att, såsom orden ly-
da, med en viss förkärlek redogöra för
de principer, som göra sig gällande i Bergs-
Kollegii förslagp, och nu går Allehanda att bort-
skänka denna förkärlek åt Hr Svederus. Kär-
leken är blind, som man säger, och lycklig är
den, som mycket älskat; men visst är dock, att
em man bortplåttrar sin kärlek, än på den ene,
än på den andre, så händer lätt att man på
gamia dagar saknar både hustru och barn och
blomma. Måhända är ett sådant slöseri med
kärleken mera ursäktligt i hufvudstaden, der
projekterna, som uttrycket lyder, nväxa på trädp,
och der man kan säga, som Björn i sagan, mi-
ster du en, stå dig tusende återn; men bruks-
idkarne finna sig icke belåtne härmed, utan
önska, att äktenskapskontraktet en gång måtte
komma till stånd, på det de måtte få ett ran-
geradt bo och försättas i tillfälle att njuta lif-
vet, medan de hafva förmåga dertill. Hvad ut-
sigt öga de likväl till en sådan huslig lycka, då
publicisten, som har sig förtrodt att föra allas
vår talan och leda opinionens falanger till storms
mot en stationär regering, resonnerar på föl-
jande sätt:
Det må visserligen vara ett fel att vi, sjelf-
ve mindre bekanta med det invecklade ämnets
detaljer, i början alltför mycket lyssnade till det
allmänna ropet om förtjensterne i Bergs-Collegii
förslag, och att vi, under dåvarande förhållan-
den, ansågo det vara en politisk pligt att un-
dersiödja det, för att icke splittra opinionen och .
derigenom förlora hoppet om all reform i den-!
na väg; men ställviogen är nu förändrad; opi-l:
nionen är splittrad; Reg. har förklarat sig mot
förslaget och, åtminstone som wi tyda dess skrif-
velse, för det gamla systemet; intressena hal
rest sig mot hvarandra; den offentliga diskus-
sionen behöfver icke vara bunden af några po-
litiska konsiderationer att hindra ett resultat, tyl
man kan vara säker, alt derom blir icke sål.
brådiom fråga. Det gäller nu icke att behand-
la frågans detaljer, utan dess statsekonomiska
princip, och en hvar finner, att den då fram-
står i ett helt annat ljus.n
Det, är visst, att politikens språk är liksom
det Mesopotamiska, ett forunderligt sprog.
När man med förkärlek berömmer Bergskollegii
förslag, så sker det af politisk pligt att un-
derstödja det för att icke splittra opinionen,
och när man sedan märker, att någon annan
vill splittra opinionen, så är man straxt icke
mer bunden af politiska konsiderationer,, utan
säger blott: nu är opinionen splittrad och gär-
det uppgifvet; så länge man är bunden af dessa
konsiderationer, omfattar man med ,förkärlek,
BergsKollegii principer och finner detaljerna,
så vidt man förstår, planmessigt utförda, men
när man icke mer är bunden, så säger man,
att frågan nu icke giller detaljerna, och då
framstå genast just de med förkärlek omfatta-
de principermnav i ett helt annat ljus. Man
skulle derföre nästan tro, att D. Allehanda be-
hagar skämta.
Att påbörda Hr Svederus den synden att
hafva splittrat opinionen, vore måhända orätt-
vist; han har blott framkommit med en splitt- ic
rad opinion och har fullt upp att göra med att ;j
rada om Aagen härfta in mindre kan teserina
AS KL I
j
j
i
j
I
1
s
f
G
l
J