-om de komma till er en annan väg, än genor iIndörren,. — Bränn upp detta och drag undan e Indra reglar , Han hade just verkställt denna sista föreskvrif då kyrkoherden oförmodadt infann sig, åtfölj Jaf ockraren. Den förre presenterade den sednar med ett 2lags missnejd uppsyn, hvaröfver H I Saintine förundrade sig. Men han märkte snart att detia var ett nytt konstgrekp af den för aktlige presten. Tans foljeslagare nalkades H ISaintine och sade: Min herre, en orättvist bedömd man, mi lIgamle vän, är här tillika med mig; jag har fö hans räkning begärt af vår värdige kyrkoherd hälften af den säng, han beviljat mig; men ha har svarat, att, i anseende ull er härvaro, kun de han icke disponera öfver något, utan ärna de endsst göra hvad ni vitle. Jag framställe derföre till er min begäran, att min vän, Her Combons från Bourges, måtte få tillbringa nat ten bär. Saintine svarade härpå helt kort. Detta gyc kelspel förtröt honom, men foörsigtigheten bjöc att icke låtsa ana tillställningen, hvarföre har medgaf, att den tredje bofven äfven fiek inträda. Denne kom och började göra sin ursäkt, som man likväl förkortade. Bordet var dukadt, och man begaf sig dit. Måltiden var god, och till utseendet äfven glad, emedan hvar och en sökte förställa sig. Ett dubbelt tecken af Jean och Julienne utmärkte för Saiontine den butelj, som innehöll sömndrycken. Man slog i hans glas, han drack en del deraf, spottade ut så mycket han förmådde, och lät på intet sätt märka sig. Åpplet bjöds, mottogs och uppåts ända till karnhuset, i trots af dess bittra smak. Imedlertid började samtalet aftyna. Saintine låtsade bli sömnig och had sin värd om tillåtelse att begifva sig till hvila, hvartill denne gerna samtyckte. Klockan var ännu inte mer än 11. Skulle han kläda af sig? Nej, det gick ej an. Som imedlertid hans befriare hade en särskild ingång, borde han stänga igen sjelfva dörren, och ban vill derföre skjuta för reglarna. De funnos likväl icke qvar, utan hade blifvit borttagna under måltiden. Denna omständighet började oroa honom och han fruktade, att. bofvarne skulle våga företaget innan den utsatta tiden. Han stävgde imrdlertid dörren, tog ur nyckeln och drog framför, den en tung kommod, hvarpå han dessutozn ställde en stor koffert. Knappt hade han slutat denna barikadering, förr än ett sakta buller drog hans uppmärksamhet åt dem del af rummet, der sängea stod. Han skyndade dit, men iakttog likväl den försigtig het, att hålla värjan under armen och en pistol i hvardera handen. I sin förvirring märkte han icke, att laddning.n var tagem ur dessa sistnämnda. En del af väggen, som betäcktes af ett porträtt, drogs nu undan, och han såg en öppning i murens, hvarigenom Jean och Julienne framkommo, hvardera med en blindlykta i handen. De gjorde honom tecken att nakas. I detsamma hörde man en nyckel sättas i låset till dörren, som sköts upp på glänt; men som den hölls igen ef möbeln, kunde den ej öppnas. Elit utrop af förbittring ljöd utifrån itföljdt af en så våldsam stöt, att dörren braade deraf. Nu var ingen tid att förlora, då fienden var ;å nära, Saintine tog Jean i handen och följle honom jemte Juienne i den hemlighetsfulla sången. Innan de anträdde vandringen, tillstängde Jean likväl den fördolda öppningen, l medelst en ofantlig jendörr, som var fästad i muren med starka krokar. De hade icke väl gått 30 steg, förrän ett starkt buller tillkännagaf, att rummets dörr blifvit forcerad. Julienne upphäfde ett rop. Jean röstade henne, och sedan man vandrat i-l senom flera gångar, kom man ändtligen ut på ältet, uvgefär en fjerdedels lieue från husst och vå andra sidan midt emot dammen. Der vänade dem tvenne hästar; Jean satte sig upp på len ena och Saintine på den andra, med deurl inga flickan framför sig. De redo bort i fullt; raf, och ett stycke derifrån 1 skogen sågo del: några personer, hvilande på en öppen plats il: månskenet, troligen den förstärknivg, som kyr: coherden väntat. De blefvo ej uppehållna, utan ramkommo lyckligt till Saintines slott. Sam-: na morgon begaf man sig till Bourges, der