-om de komma till er en annan väg, än genor
iIndörren,. — Bränn upp detta och drag undan e
Indra reglar ,
Han hade just verkställt denna sista föreskvrif
då kyrkoherden oförmodadt infann sig, åtfölj
Jaf ockraren. Den förre presenterade den sednar
med ett 2lags missnejd uppsyn, hvaröfver H
I Saintine förundrade sig. Men han märkte snart
att detia var ett nytt konstgrekp af den för
aktlige presten. Tans foljeslagare nalkades H
ISaintine och sade:
Min herre, en orättvist bedömd man, mi
lIgamle vän, är här tillika med mig; jag har fö
hans räkning begärt af vår värdige kyrkoherd
hälften af den säng, han beviljat mig; men ha
har svarat, att, i anseende ull er härvaro, kun
de han icke disponera öfver något, utan ärna
de endsst göra hvad ni vitle. Jag framställe
derföre till er min begäran, att min vän, Her
Combons från Bourges, måtte få tillbringa nat
ten bär.
Saintine svarade härpå helt kort. Detta gyc
kelspel förtröt honom, men foörsigtigheten bjöc
att icke låtsa ana tillställningen, hvarföre har
medgaf, att den tredje bofven äfven fiek inträ-
da. Denne kom och började göra sin ursäkt,
som man likväl förkortade. Bordet var dukadt,
och man begaf sig dit.
Måltiden var god, och till utseendet äfven
glad, emedan hvar och en sökte förställa sig.
Ett dubbelt tecken af Jean och Julienne ut-
märkte för Saiontine den butelj, som innehöll
sömndrycken. Man slog i hans glas, han drack
en del deraf, spottade ut så mycket han för-
mådde, och lät på intet sätt märka sig. Åp-
plet bjöds, mottogs och uppåts ända till karn-
huset, i trots af dess bittra smak. Imedlertid
började samtalet aftyna. Saintine låtsade bli
sömnig och had sin värd om tillåtelse att be-
gifva sig till hvila, hvartill denne gerna sam-
tyckte.
Klockan var ännu inte mer än 11. Skulle
han kläda af sig? Nej, det gick ej an. Som
imedlertid hans befriare hade en särskild in-
gång, borde han stänga igen sjelfva dörren, och
ban vill derföre skjuta för reglarna. De funnos
likväl icke qvar, utan hade blifvit borttagna un-
der måltiden. Denna omständighet började oroa
honom och han fruktade, att. bofvarne skulle
våga företaget innan den utsatta tiden. Han
stävgde imrdlertid dörren, tog ur nyckeln och
drog framför, den en tung kommod, hvarpå han
dessutozn ställde en stor koffert.
Knappt hade han slutat denna barikadering,
förr än ett sakta buller drog hans uppmärksam-
het åt dem del af rummet, der sängea stod. Han
skyndade dit, men iakttog likväl den försigtig
het, att hålla värjan under armen och en pi-
stol i hvardera handen. I sin förvirring märk-
te han icke, att laddning.n var tagem ur dessa
sistnämnda. En del af väggen, som betäcktes
af ett porträtt, drogs nu undan, och han såg
en öppning i murens, hvarigenom Jean och Ju-
lienne framkommo, hvardera med en blindlyk-
ta i handen. De gjorde honom tecken att na-
kas. I detsamma hörde man en nyckel sättas
i låset till dörren, som sköts upp på glänt;
men som den hölls igen ef möbeln, kunde den
ej öppnas. Elit utrop af förbittring ljöd utifrån
itföljdt af en så våldsam stöt, att dörren bra-
ade deraf.
Nu var ingen tid att förlora, då fienden var
;å nära, Saintine tog Jean i handen och följ-
le honom jemte Juienne i den hemlighetsfulla
sången. Innan de anträdde vandringen, till-
stängde Jean likväl den fördolda öppningen, l
medelst en ofantlig jendörr, som var fästad i
muren med starka krokar.
De hade icke väl gått 30 steg, förrän ett
starkt buller tillkännagaf, att rummets dörr blif-
vit forcerad. Julienne upphäfde ett rop. Jean
röstade henne, och sedan man vandrat i-l
senom flera gångar, kom man ändtligen ut på
ältet, uvgefär en fjerdedels lieue från husst och
vå andra sidan midt emot dammen. Der vän-
ade dem tvenne hästar; Jean satte sig upp på
len ena och Saintine på den andra, med deurl
inga flickan framför sig. De redo bort i fullt;
raf, och ett stycke derifrån 1 skogen sågo del:
några personer, hvilande på en öppen plats il:
månskenet, troligen den förstärknivg, som kyr- :
coherden väntat. De blefvo ej uppehållna, utan
ramkommo lyckligt till Saintines slott. Sam-:
na morgon begaf man sig till Bourges, der