Stockholm d. — — — Sedan jag ändtligen genom vår goda vän U:s biväde fått min talan med millbehör, i ordning och aflemnat den på behörigt ställe, återstod det vigtigaste eller att förskaffa den ett benäget öra. För detta ändamål beramades en uppvaktning hos Excellensen Brahe. Om detta remedium nämnde vår goda Professor H. aldrig ett ord. vag har alltså lärt något nytt, och vill äfven nu meddela dig det — att tala derom för aågon här i Stockholm, vore öfverflödigt; här känner den minsta pojke hur dermed förhåller sig. I början var jag rasande brydd öfver förslaget. Jag känner ju icke grefve B., invände jag, och jag vet icke mer än en sten, hvad jag -kall siga honom. Att be honom intressera sig för en person, den han icke känner, och ea sak med hvilken han såsom embetsman platt inte har att skaffa, är ju aldeles befängd:, och jag vet, uppriktigt sagdt, icke, om det passar sig for mig, som icke gerna hör på partervas insinuationer utom tingssalen — tink om Grefven viste ut mig! Ållt det der tar jag på milt ansvarn, försäkrade vårt trägna informationsråd A., häör är jag hemmastadd och kan försäkra er, att Grefve B. inom två minuter tillräckligt skall känna både er och er sak — han är så artig, som det anstår hans höga börd och värdighet, och ni behöfver icke gå förr än han sjelf ger er tecken U. gjo:de med den bästa min i verlden en komplimang åt A:s ninsigteru och hans omfattande ömhew för sina landsmän, och jag slot häraf, att denna tillställning ansågs nytbg för min sak. Nu blef frågan em dag och isynnerhet om drägten. Har ni någon uniform — nej, det är sant, ni kan gå civilt klädd — men ni borde ändå bära uniform — ni har har ju lilla uniformen — men det gör ju ingenting, ni bar så godi som ingen tjenst — i kan gå svartklädd och presentera er i uniformen efteråt. Hela denna wvigtiga uniformfråga diskuterade informationsrådet fortare, an jag kunnat nedskrilfva den, och beslutet blef att jag skul:e gå svartklädd. Ofördröjligea hölls kassations-mönstring med min svarta klädning. Sedan decna angelägenh:t blifvit bragt i ordning, ålade mig informationsrådet, att vara redo, när han en dag ville komma till mig för att skaffa mig audiens. Obegripligt nog lät han detta tilltälle att wisa sitt inflytande iruktlöst gå sig ur händerna, och vännen U. lät mig forstå, att jag när som helst kunde uppvakta Grefve B. antingen tidigare på morgonen i hans egen våning, elle: ännu heldre szdnare på förmiddagen i riksmarskalksrummen, allt å det Kongl. slottet. Vi uppsatte derföre en promemoria, som af en skönskrifvare renskrefs på det finaste lisserade papper man kunde öfverkomma — jag skall vid tillfälle sanda dig ett formulär till detta slags dokumenter. Klockan var knappt mer än 9 då jag för sä-: kerhets skull begaf mig åstad, ny och putsad som en brudgum, under min något ledigare kappa, den jag likväl gifvit företräde framfor den trånga och obeqväma syrtuten. Genom ; en till yttre borggården ledande gång inkom jag I ett temligen stort nm, som ännu dammade at städningen, och der jag fann en bendhust u och vå karlar stående i ett hörn, tysta och oröriga, som församlingen i en kyrka under det len väntar på presten. Sedan jag gjort några lag kring golfvet, föll det mig in att fråga, ans Excellens var kommen. Karlarne sågo på nig och tego, men gumman svarade ändiligen nalit viskande: H. E. skulle vara der inne i ummen, men en Tu, som nyligen gick härigenom, sade att han ännu ej var kommen. Jag oegrep ändtligen, att jag kommit väl bittida och gick åter eit slag ut i slottsgångarna. Då ag återkom, fann jag sällskapet i yttre rummet etydligen ökadt, och anmärkte med förundran mn så brokig blandning -f supplikanter med önskringar och förhoppningar, att det förekom mig om hela sällskapet, mig sjelf inberäknad, vänade på någon klok gubbe eller gumme, och cke på H. E. Riksmarskalken. En man, hvars al och utseende vittnade, att han var en f. d. älmående men nu afsgkommen bonde, bevärade alla med sin process mot banken, och. roppades alt i H. E. Grefven finua en pålitlig örespråkare. Ena qvinna talade för hvar ochj n, som ville höra derpå, om böter och någoni!