Stockholm d. — — —
Sedan jag ändtligen genom vår goda vän
U:s biväde fått min talan med millbehör, i
ordning och aflemnat den på behörigt ställe,
återstod det vigtigaste eller att förskaffa den
ett benäget öra. För detta ändamål beramades
en uppvaktning hos Excellensen Brahe. Om
detta remedium nämnde vår goda Professor H.
aldrig ett ord. vag har alltså lärt något nytt,
och vill äfven nu meddela dig det — att tala
derom för aågon här i Stockholm, vore öfver-
flödigt; här känner den minsta pojke hur der-
med förhåller sig. I början var jag rasande
brydd öfver förslaget. Jag känner ju icke gref-
ve B., invände jag, och jag vet icke mer än en
sten, hvad jag -kall siga honom. Att be ho-
nom intressera sig för en person, den han icke
känner, och ea sak med hvilken han såsom em-
betsman platt inte har att skaffa, är ju aldeles
befängd:, och jag vet, uppriktigt sagdt, icke,
om det passar sig for mig, som icke gerna hör
på partervas insinuationer utom tingssalen —
tink om Grefven viste ut mig! Ållt det der
tar jag på milt ansvarn, försäkrade vårt trägna
informationsråd A., häör är jag hemmastadd och
kan försäkra er, att Grefve B. inom två minu-
ter tillräckligt skall känna både er och er sak
— han är så artig, som det anstår hans höga
börd och värdighet, och ni behöfver icke gå
förr än han sjelf ger er tecken U. gjo:de
med den bästa min i verlden en komplimang åt
A:s ninsigteru och hans omfattande ömhew för
sina landsmän, och jag slot häraf, att denna till-
ställning ansågs nytbg för min sak. Nu blef
frågan em dag och isynnerhet om drägten.
Har ni någon uniform — nej, det är sant, ni
kan gå civilt klädd — men ni borde ändå bä-
ra uniform — ni har har ju lilla uniformen —
men det gör ju ingenting, ni bar så godi som
ingen tjenst — i kan gå svartklädd och presen-
tera er i uniformen efteråt. Hela denna wvig-
tiga uniformfråga diskuterade informationsrådet
fortare, an jag kunnat nedskrilfva den, och be-
slutet blef att jag skul:e gå svartklädd. Oför-
dröjligea hölls kassations-mönstring med min
svarta klädning. Sedan decna angelägenh:t
blifvit bragt i ordning, ålade mig informations-
rådet, att vara redo, när han en dag ville kom-
ma till mig för att skaffa mig audiens. Obe-
gripligt nog lät han detta tilltälle att wisa sitt
inflytande iruktlöst gå sig ur händerna, och vän-
nen U. lät mig forstå, att jag när som helst
kunde uppvakta Grefve B. antingen tidigare
på morgonen i hans egen våning, elle: ännu
heldre szdnare på förmiddagen i riksmarskalks-
rummen, allt å det Kongl. slottet. Vi uppsat-
te derföre en promemoria, som af en skönskrif-
vare renskrefs på det finaste lisserade papper
man kunde öfverkomma — jag skall vid till-
fälle sanda dig ett formulär till detta slags do-
kumenter.
Klockan var knappt mer än 9 då jag för sä-:
kerhets skull begaf mig åstad, ny och putsad
som en brudgum, under min något ledigare
kappa, den jag likväl gifvit företräde framfor
den trånga och obeqväma syrtuten. Genom ;
en till yttre borggården ledande gång inkom jag
I ett temligen stort nm, som ännu dammade at
städningen, och der jag fann en bendhust u och
vå karlar stående i ett hörn, tysta och orör-
iga, som församlingen i en kyrka under det
len väntar på presten. Sedan jag gjort några
lag kring golfvet, föll det mig in att fråga, -
ans Excellens var kommen. Karlarne sågo på
nig och tego, men gumman svarade ändiligen
nalit viskande: H. E. skulle vara der inne i
ummen, men en Tu, som nyligen gick härige-
nom, sade att han ännu ej var kommen. Jag
oegrep ändtligen, att jag kommit väl bittida
och gick åter eit slag ut i slottsgångarna. Då
ag återkom, fann jag sällskapet i yttre rummet
etydligen ökadt, och anmärkte med förundran
mn så brokig blandning -f supplikanter med önsk-
ringar och förhoppningar, att det förekom mig
om hela sällskapet, mig sjelf inberäknad, vän-
ade på någon klok gubbe eller gumme, och
cke på H. E. Riksmarskalken. En man, hvars
al och utseende vittnade, att han var en f. d.
älmående men nu afsgkommen bonde, be-
värade alla med sin process mot banken, och.
roppades alt i H. E. Grefven finua en pålitlig
örespråkare. Ena qvinna talade för hvar ochj
n, som ville höra derpå, om böter och någoni!