likväl icke underlåta, att här jemväl lemna rum
åt ea fråga, som vi hört allmänt göras: Hvad
är det egentliga skälet, att dessa audienser blifs
vit så besökta, och hvem har lärt de goda med-
borgarne denna biväg till målet för deras önsk-
niogar? En af våra konservative skulle tilläf-
ventyrs begifva sig några sekler tillbaka, för att
ur S:ta Birgittas memoirer bevisa, huru dess
descendents audienser existera i omedelbar följd
af den historiska continuitsten, och huru det
ända från katolska tiden, om icke ända från
hedenhös, varit en utmärkande böjelse hos det
folk, hvars historia är dess kouvungars,, att
göra sin kur hos de lägre gudomhghet:rna, för
att vinna deras förböner hos de högre. Han
skulle vidare demonstrera för oss, huru dz kon-
stitutionella formerna af historiska skäl äro en
kropp utan anda, och ett förhatligt tvång på
den pallena styrandes vishet; huru å ena sidan
den så kallade ministerstyrelsen, den der ej från
urminnes tid existerat, är en gudlös institution,
som hädar historien, samt huru å den andra
sådane personer, som af de förkasthga konsti-
tutionerne blifvit förordnade, endast för att ex
officio och utan åt-rvända råda och råda till allt
hvad en annan äger besluta, enligt en välkänd
historisk nödvändighet måste förfalla till en viss
obetydlighet. Slutligen skulle han visa oss, hu-
ruledes det strider mot euhetens och odelbar-
betens princip, sådan den uppenbarar sig i hi-
storiean, att någon person bredvid enherskaren,
existerar ennorlunda än såsom en emanation el-
ler inkorporerad del af denna, och huru ändt-
ligen och till följe af allt detta, den ,ända in i
vår tid fortgående uppenbarelsen, af vissa emi-
nenta personligheter, under den sllegoriska for-
men af Högsta maktens öran ,fota sig på en
rent historisk grundn.
Vi skulle likväl tro, att man, för alt fiona or-
saken till dessa ryktbara audienser, hvilka, som
man påstår, i de uppvaktandes mängd och if-
ver ötverträffa Armfelis, och knappt stå tillbaka
för den bekante Reuterholms, alldeles icke be-
höfver oroa helgonens ben, eller söka längre till-
baka än till den tid och de förhållanden, som
just nu existera. Men utan att ingå i någon
närmare eller personlig undersökning, hvariöre
det just är grefve Brahe och ingen annan , som
vid dessa audienser sökes af personer från de
mest skilda klasser och i de mest heterogena
angelägenheter, då likväl endast militärmål, el-
ler ärenden som röra hofvet, tillhöra hans of-
fici-lla befattning och erkända plats i samhället,
kan man likväl icke undgå att i dem finna ett
ibland de märkvärdigaste fenomener under ett
samhällsskick, som oupphörligt kallas lagbun-
detv. Eller är det icke märkvärdigt, att då så
många vägar, icke blott genom Högsta Domsto-
len och de fem stats-expeditionerna, utan äfven
g-nom kollegier, landshöfdivgar, direktioner och
autori:e:er af otalig art leda till konungen, man
likväl äfven dessutom trott sig böra söka drenna
biväg? Månne någon annan orsak härtill behöf-
ver uppletas, än den enkla, att det knappt fin-
nes något så ringa ärende, att det ju kan kom-
ma under konuosgens skärskådning, samt att,
oaktadt vår lagbundenhet, våra konstitutionell
former och konstitutionella ansvarighet, ingen
ting hindrar den vallena styrande att bereda
och afgöra dessa mål på sätt honom bäst sy-
nes. I ett land, der det tillhör regentens be-!
styr att anordna statsanslagen i millionvtel,
så väl som några skilling silfver till en skåde-
penning, att utdela serafimer-ordens-kecjan, för
hvilken vakier ropa i gevär, och siltver-penvin-
gen för den, som haft den hedren att köra med
oxar, kommendera armän och förordna om
knapparna på ett par damasker, att meddela
rättigheten att hålla bank, och i vissa fall rät-
tigheten att tillverka knappnålar, att fastställa
plaren till en fästning och planen till ett htet
hus, eiler den minsta ritning till en offent-
lig byggnad, att tillsätta Rikets herrar ochl
tillsätta en skolgosse på Degeberg - - der!
med ett ord, de minsta ärender lika som dej
största, skola upplaga dena ,allena styrandes,
uppmärksamhet och icke kunna förtros åt sei-
skilde personers omsorg och ansvar, huru måste
icke der all omtanka hos dem, som hafva nå-
mr att andpraga riltac nå konsten att finna en