TULLMÅLET. (Forts. fr. gårdasbl.) Herr Kameraldepartements-chefen Valleri förklaringar, som här i ordning följa, synas liks med de föregående, grundade på en viss moralists princip, att xundvika motsägelse, :nemliger mellan de respektive chefernas förklaringar. Etter en lång och på sit sätt vältalig ingress, hvari KansliRådet leder sig till den slutsats, att han bör ,officiellt bryta tystnaden och beklagande att ntormersa nekat honom att i stället för ett partielt och begrinsadt yttrande, afgifva en hel och fullständig förklaring inskrärker sig Hr KansliRådet til! ett jar punkter i KammerRättsrådet Winroths och Kammarskrifvaren Uddens anmärkning, och fortgår i första förklaringen som följer: T:ll en början motsätter sig Hr Kanslirådethelt och hållet den tanka, stt GeneralTullStyrelsen skulle hafva skyldighet att närmare granska uppbördstörslagen och vecko-rapporterna, cch han ror, att General-Tul!styre!lsen eiler hennes Kemereal Ledamot, hvilken den yrkade kontrollen egentligen ålåge, ej kunnat eller kan, före årsräkniugens afslutande, granska veckoförslagen till sjeliva siffran, utan blott formens, underskrifternas och su: meringens riktighot); för öfrigt hoppas Hr Kansli Rådet, att Hr Presidenten af Billbergh skulle bättre utreda ämnet. Kammarrätsrådet Winroths påstående, stt han för Kanslirådet anmält Uppördsoch Kassörs-kentorets dröjsmål med måvads förslagen, och anlitat hars medverkan till Tulltörvaltaren Finers efteråhl) Ingen lärer under undersökningen hafva påstått, att Tullstyre!sen skule verkställa någon fullständig ziftergranakning; men otvilvelaktigt hade det vsrit väl om Tullstyrelsen och isynnerhbet Departements cheferne, först ;erom tillsyn att förslag och räken skaper i rätt tid inkommo, och sedan genom jemjemförande sf de räkenskaper som böra koxrtrollera hvarandra,f försäkrat sig om ett intet undersief ;bedrefs,