som en försvarare af allt hvad man ville hafv: forsvaradt, och i synnerhet uppstå såsom de inkarnerade motståndet mot hvarje högre tanka hvarje lyftning till någon bättre, hvarje reform. idd, hvarje försök till en friare åsigt af statslifvet och regeringebestyret. Så föddes Den o budne gästen, hvilken itidens fullbordan, nä puppan var fullgången, förbytt sig i den Svenska Minerva. En litea ofullkomlighet vidlådde ännu dett: blad. Det yrkade nemligen vid ett och anna tillfälle näringarnas frihet, väl icke med särdeles allvar och i öfvertygelsens språk; mena någo! ditåt framskymtade hkväl ibland. Monarkisk absolutism och frihet, hvilken naturstridighet! Man fiste utgifvarens uppmärksamhet derpå, och mer behöfdes icke. Han hade proklamerat, de! han ej ägde några fasta principer, och såsom ett nytt bevis derpå, öfverga! han genast liberalismen i näringsfrågor, och synes nu i dem lika konservatif, som i allt annat. Skola vi för våra läsare uppdraga en tafla af de storverk, Hr Askelöf uträttat under sitt snart 10-åriga publicistiska lif? Huru han yrkat grundsatsen att votera för uniformen och fördömt Friherre Anckarsvärd, för det denne i sin ungdom ännu icke hade fatt några konstitutionella ider; huru han visat sig såsom en afgjord fiende till all opposition, ech likväl bittert tadlar Fih. A. för det denne, enligt hans tanka, skadat opposttionens sak; huru han säger sig ilska och försvara vår nuvarande dynasti, men likväl fördömer hvarje, om än af nödvändigheten aldrig så högt påkalladt företag mot den legitimistiska principen, och yikar grundsat:er, som skulle snarast strida emot denna dynastis rättighet till Svenska thronen? huru hen, gynnaren och förfäktaren af allt det bestående, likväl om detta beståendes hufvudoch statsaktion, föreningen med Norge, yttrar, att det var en förening att gråta åt; huru han ädelmodigt förklarat, att han icke är någon fitnde afreformer, och såsom bevis derpå, ej under dessa 10 år frzmstalit ens en flik af något reformförslag ; huru han förkunnat, det han ej vore beroende utan så sjelfständig som trots någon, och som prof derpå, kriticerat Ofverståthållarens tal vid Horns tull och kansli-stilen i ett par från ecclesiastikexpeditionen utgångna skrifve!ser; huru han, som daglig:n förehåller sina mo:ståndare deras okunnighet och oskicklighet, givit lysande prof på egen kunkap, i-införandet af historien om den Macferlanska trillan 0. s. v. Men hvem förmår uppräkna allt det prisvärda och eklatanta i Hr Askelöfs offentliga bana, hans vördnadsfulla fot, hans uppträdande såsom dewot i Bibel-sällskapet, medan han ständigt uttrycker sin harm emot de bemödanden, som göras för det lägre folkets bildning? Hvem orkar väl med några ytterligare prof på sannfärdigh:ten af hans förklaring, det han ägde inga principer, ingen kärlek eller hat för hvarken det nya eller gamla, ingen den minsta bekant-i skap med de olika fält, han ämnade beträda ? Efter det lilla, vi nu anfört, hoppas vi, det. ingen läsare skall finnas, som icke inser, att en annan, så bevazdrad i vitterhet, statsekonomi! och politik, som tillskyndat landet så stora mer: kantila förmåner, som visat sig så durkdrifven ! i reformfrågor, så fast i sina grundsatser, så! glömsk af egen nytta och så uppmärksam på: det allmännas, att en sådan qvalificerad person: är rätta mannen att läsa lagen för Frih. Anckarsvärd, förehålla honom hans brister och bryta stafven både öfver honom och hela oppositionen!