som en försvarare af allt hvad man ville hafv:
forsvaradt, och i synnerhet uppstå såsom de
inkarnerade motståndet mot hvarje högre tanka
hvarje lyftning till någon bättre, hvarje reform.
idd, hvarje försök till en friare åsigt af statslif-
vet och regeringebestyret. Så föddes Den o
budne gästen, hvilken itidens fullbordan, nä
puppan var fullgången, förbytt sig i den Sven-
ska Minerva.
En litea ofullkomlighet vidlådde ännu dett:
blad. Det yrkade nemligen vid ett och anna
tillfälle näringarnas frihet, väl icke med särdeles
allvar och i öfvertygelsens språk; mena någo!
ditåt framskymtade hkväl ibland. Monarkisk ab-
solutism och frihet, hvilken naturstridighet!
Man fiste utgifvarens uppmärksamhet derpå, och
mer behöfdes icke. Han hade proklamerat, de!
han ej ägde några fasta principer, och såsom
ett nytt bevis derpå, öfverga! han genast libe-
ralismen i näringsfrågor, och synes nu i dem li-
ka konservatif, som i allt annat.
Skola vi för våra läsare uppdraga en tafla af
de storverk, Hr Askelöf uträttat under sitt snart
10-åriga publicistiska lif? Huru han yrkat grund-
satsen att votera för uniformen och fördömt
Friherre Anckarsvärd, för det denne i sin ung-
dom ännu icke hade fatt några konstitutionella
ider; huru han visat sig såsom en afgjord fi-
ende till all opposition, ech likväl bittert tadlar
Fih. A. för det denne, enligt hans tanka, ska-
dat opposttionens sak; huru han säger sig il-
ska och försvara vår nuvarande dynasti, men
likväl fördömer hvarje, om än af nödvändighe-
ten aldrig så högt påkalladt företag mot den le-
gitimistiska principen, och yikar grundsat:er,
som skulle snarast strida emot denna dynastis
rättighet till Svenska thronen? huru hen, gyn-
naren och förfäktaren af allt det bestående, lik-
väl om detta beståendes hufvud- och statsaktion,
föreningen med Norge, yttrar, att det var en
förening att gråta åt; huru han ädelmodigt för-
klarat, att han icke är någon fitnde afreformer,
och såsom bevis derpå, ej under dessa 10 år
frzmstalit ens en flik af något reformförslag ;
huru han förkunnat, det han ej vore beroende
utan så sjelfständig som trots någon, och som
prof derpå, kriticerat Ofverståthållarens tal vid
Horns tull och kansli-stilen i ett par från ec-
clesiastik- expeditionen utgångna skrifve!ser; hu-
ru han, som daglig:n förehåller sina mo:stån-
dare deras okunnighet och oskicklighet, givit
lysande prof på egen kunkap, i-införandet af
historien om den Macferlanska trillan 0. s. v.
Men hvem förmår uppräkna allt det prisvär-
da och eklatanta i Hr Askelöfs offentliga bana,
hans vördnadsfulla fot, hans uppträdande såsom
dewot i Bibel-sällskapet, medan han ständigt
uttrycker sin harm emot de bemödanden, som
göras för det lägre folkets bildning? Hvem or-
kar väl med några ytterligare prof på sannfär-
digh:ten af hans förklaring, det han ägde inga
principer, ingen kärlek eller hat för hvarken
det nya eller gamla, ingen den minsta bekant-i
skap med de olika fält, han ämnade beträda ?
Efter det lilla, vi nu anfört, hoppas vi, det.
ingen läsare skall finnas, som icke inser, att en
annan, så bevazdrad i vitterhet, statsekonomi!
och politik, som tillskyndat landet så stora mer- :
kantila förmåner, som visat sig så durkdrifven !
i reformfrågor, så fast i sina grundsatser, så!
glömsk af egen nytta och så uppmärksam på:
det allmännas, att en sådan qvalificerad person:
är rätta mannen att läsa lagen för Frih. Anc-
karsvärd, förehålla honom hans brister och bry-
ta stafven både öfver honom och hela opposi-
tionen!