sade hon, och började derefier de vanliga
forsöken att beveka honom. Hon bad och
gret; men förgäfves. Den rage Balboas beslut
var denna gång oryggligt. Nu blef hon ursin-
nig. Ha! skändlige! ropade hon, du låter
då förleda dig af en fånig gubbes prat; men
tror du dig, förrädare, ostrafad kunna föroläm-
pa mir? ? Tror du, det 8 förgätit medlen att
hämnas en sådan skyr? Välan, så vet då, jag
ha: mördat henne, henne som du föredrog fram-
för I mig — — — — och jag skall mörda dig
sEv
äv
a oia forte älskare
ad bkonom med en fu-
f r;a. Som kan imed-
marabet följde hennes rörel-
då ber såg att hon endast
ea nål, som hon ryckt
i dö för min hanud!
i samma dgooblick
a
Dora, Nn har jag
rp Ar 3 CCR siörtsde ut
vu os ä LD trade allen irön sig. Gennst
2
eca d
Pedro, att hans hufvud blef og
et började sviadia för bans ögco,
fdo några rop och föll der after ul ge!
i hens skri skyndade husfolket iz, cv
sickades; denne lyckades att öva
ka ia den gage mannen till lifvet och han he
rättade hvad som tilldragit sig. Man sökte o-
ter nilca, som man också fick rätt på, och
deu anställda kemiska analysen visade derpå nå
gra spår efter salten af Vedesambra, ett fint
gift, hveri jögare fordom brukade doppa sina
par. för att påskynda viliebrådets död, och
som man derföre kalladt Za Hierva de Belle-
s:sro, elier Jögareörten.
Som nålen mäst passera tyget och fodret i
Balboas rockärm, är det trohgt, att en del at
giftet härvuder qvarstannmat i klädet, ty han å-
tersiälldes, verkligen från sitt sår, som umder an
dra förhållanden skulle varit dödligt.
Då Catalina fördes inför domarer, erkände
bon icke senast det sist begångna brottet, va
tillgdo äfven, alt, om hon ångrade något, så var
det, atv her icke hörjat med Don Cayetaro,
och i synserhket att hon misslyckats. Hoa döm -
des till gelgen, och undergick sitt straff med det
fullkomlisaete sinveslugn.
sn sadel Tögn
se