de åtskilliga besynnerligheter 10TIM9dHasA 00-000
kits, och icke så mycket blifvit bekändtv, utan
genom språket synts likasom mera ,fjer:stående.
Det bekändav ger ju vatten på deras qvarn,
som anse de verldsliga bestyren med ,ögonblic-
kets timliga behof vid akademierna böra anf:ir-
tros åt personer, som icke äro ,förlägra inom
denna rymåp. Med de förlägnar administratö-
rerne tyckas de nbestående nyttiga inrättningar-
ne, akaremierne, böra vara mindre belåtna.
Dylika bekännelser väcka ingen förundran, då
de skrifvas på latin; man anser dem då blott
såsom ett bevis på författarens bekantskap med
de zciceronianska fraser, som uttrycka modesti.
Nej, lefve latinet för akademiska programmer
och akademisk administration! Främlingskap
och brist på förmåga, dölja sig så förträffligt
uader dessa fraser. Hr Å. på latin är snarlik
hvar och en annan på latin, men på svenska
är han oförliknelig, såsom detta program och
alla havs öfriga skrifter visa. Hvem har nå-
gonsin upphunnit hoaom i tillyxning af besyn-
nerliga ord och invändningar?
Carthago delenda est, sade Cato, ehvad än
fråga måtte vara om. Sammalunda är det 0o-
görhgt for Hr Å. att sätta penna på papper, ja
att predika, i fall han blefve prest, utan att
komma fram med sina politiskt pelemiska sat-
ser. Han lyckönskar, Konungen att hafva
upplefvat en tid, då man ej blott med kän-
hund
bi
a
m
d
tt
,
I
k
i
f
Å
l
pslan, utan äfven med begreppet mer och mer,
fattar konungamaktens riktiga betydelsen. Det
vore väl, om Hr A. hade rätt; men förmodli- i
gen dömer han efter det enda, han känner, Up-!
j
k
sala, och äfven der, i fall man får anse hans
skrifter i allmänhet såsom ctt utyck af Upsala-
opinionen, tyckes det just vara begreppet, :
men icke känslan , som håller på att få ge
vika. Detta ligger ju också tydligen uttryckt
i den trosbekännelse, som pligtskyldigast afgif-;
ves äfven i detta programm; ty kärlek må väl!
mera vara känsla än begrepp; och det är för :
den förra Hr ÅA. ifrar här, likasom annorstä-
des. Det heter nemligen: Den tid är kommen, ;
4å det bland alla, som icke dväljas inom en.
skum halfbildnings låga synkrets, gäller lika
mycket för bevis på en trång hjerna, som på
ett trångt hjerta, att finna obegripligt, huru;
en älskande, ja, religiös hängifvenhet åt den :
heliga idge, som i och genom konungens per-.
son handlande framträder, kan i hvarje rätt-.
skaffens bröst sammanbestå med den största ,
frisinnighet i meningar, gerninpgar, yttranden ;)
en frisinnighet nemligen, som i sina företeelser
visar sig vara friborna mäns — icke förtidigt
lössläppta slafvars, Och det är icke blott på.
egna, utan på hela läroverkets vägnar, som Hr;
A. aftägger denna trosbekännelse; ndetta är den!
royalism,, som Upsala-universitetet, i lifligt
medvetande om sitt kall, i obekymradt fram-
skridaade till sitt mål, icke blyges att be-
känna.? Vi hafve redan !en gång förut haft
denna del af programmet till skärskådande, då
den såsom utdrag derur stod inryckt i Statstid-
ningewm, och behöfve således blott erinra om
hvad som då yttrades, nemligen att i visst af-
seende har Hr A. fullkomligt rätt, men blott
så vida, som man noga bestämmer, huru långt
häng fvenheten för ideen sträcker sig till perso -
nen. Hela det lsgbundna samhället hvilar på
förutsatt nödvändighet att förekomma, det ej
personen må kunna skada eller fördunkla ie-
en; men detta står icke väl tillsammans med
dun ovilkorliga och vidskepliga dyrkan, som den
hist. skolan vill egna åt personen, utan afseen-
de på hvilken han är eller huru iden af honom
motsvaras. Man skulle väl få se, huru mycket
frisinnighet? kunde i längden qvarstå, om de
Attierbomska opinionerne förmådde göra sig gäl-
lande och komma till atöfnicg. Hr A. skulle
troligen berga sig; men äfven i Upsala kunde
möjligen finnas mån, som i någon framtid finge
smaka, hvad Apollo-sönerne i Georgia Augusta
åtvjuta. Dit måste hans läror leda.
Efter som det blifvit modernt att politicera
och kungöra trosbekännelser i Rektorsprogram-
mer, vore det intressant att i ett dylikt hlifva
underrättad, hvad P:ofessorerme i Upsala tönka
om Frofessorerne i Göttipgen.
NäR
UInföres på begäran.)
RÄTTVISA PÅ VINDEN!