jende behnna sig, annu icke vara inne ior
I Dagligt Allehanda, åtminstone att döma af den
ömhet, hvarmed det ännu dagligen tager Freja
l under armarna, blott för dennas i hvarje num-
mer förnyade skojande anfall emot Aftonbladet.
Det färskaste vittnesbördet härom är, att Dag-
Iligt Allehanda låtit förmå sig att intaga en
artikel af Frejas redaktor, herr Mellin, och
denna ånyo uppfylld af det skändligaste och
saktomaste ovett mot Afionbladet, i Frejas be-
kanta stil, och endast för syns skull insvept i
en apropos, innefattande ett litet stycke, som
vi anse oss böra här nedan meddela, och hvil-
ket lemnar oss en giltig avledning att låta läsa
ren se litet närmare in i denna del, af pressens
inre kistoria.
Aftonbladet har påstått, att jag först skulle
allmänneligen och nära nog offentligt erkännt mig
vara medarbetare i Freja och sedan sökt för-
dölja eller förneka det. Båda delarne äro o-
grundade. Förhållandet är, att jag hvarken gjort
någoa hemlighet af mitt författarskap i Freja
eller bemödat mig att deråt ge någon publicitet.
För bekanta och pefsoner, som på ringaste vis
stått med mig i sådana förhållandena, att de kun-
nat fråga mig derom, utan att åsidosätta hvad
ep skyldig gramolagenhet af hvar och en for-
drar, att icke inblanda sig i andras ang-lägen-
beter, eller med hvilka jag kunnat och bordt
inlåta mig i svaromål, har jag aldrig gjort nå-
gon hemlighet af förhållandet, då de derem till.
sport mig; men å andra sidan har jag ock al-
drig oåtspo d härom ultlåtit mig eller trugat på
någon meddelanden och minst sökt ge någon
större offentlighet åt saken. Jag har aldrig fö-
restäilt mig min person, eller den lilla talsng
jag möjligen kan ega, vara af den betydenhet,
att det för allmänheten vore af ringaste vigt att
veta, om jag lemnade bidrag till en tidving el-
ler icke. Denna ötvertygelse hyste jag, då jag
för flera år sedan lemnade några litterära bidrag
till Aftonbladet i detta bladsbättre dagar. Sam
ma öfvertygelse hyser jag ännu. Jag ansåg mig
då ej på något sätt böra ge publiken del af
mitt tillfalliga författarskap i Aftonbladet. Sam-
ma gruodsais bar jag följt i afs, på Freja. Hvad
Aftonbladet då icke klandrade, måtte det ej nu
finna klandervärdt Och om Arftovbladet möjli-
gen nu skule kommit till den förändrade öf-
vertygelsen, att en tidning bör offentligen namn-
gifva sla sina förfatiare, hvarföre borjar det ej
då att sjelf dra upp rideauen och låta publiken
se alla medarbetarne i Aftonbladet?n
Läsaren finner af ofvanstående ändtligen er-j
kändt, att berr vice komministern Mellin, såsom
vi uppgifvit, är redaktör af Freja. För att visa
huru påkostande det varit att göra ett sådant
medgifvande, och tillika litet närmare kalla till-
baka några fakta, som tillhöra detta ämne, tor-
de man erinra sig, huru Aftonbladets förläggares :
frånvaro på en resa sistlidne sommar begagna-
ies för hopade och systematiska anfall på ho-
nom, serdeles i nämnde tidning. Någon tid
efter hemkomsten, eller i början af Oktober
adresserade Aftonbladets förläggare till herr
Mellin följande bref:
Till S.M. Adjunkten Herr Magister J. HÅ
Mellin, Stockholm!
Efter min hemkomst från en trenne månaders
resa utom fåderneslandet, har min uppmärksam-
het blifvit fistad på en tidningspolenuk, som egt
cum under min fiånvaro, dervid isynnerhet tid-
ningsbladet Freja ull en hufvudsaklig del varit
uppfylldt af ant.ll mat min person, dels i egen-
skap af förläggare ull tidningen Aftonbladet, dels
såsom utgifvare af andra becker och skrifter,
dels ock emot min karakter såsom menniska och
medborgare. Ibland den hopade massa af mer
eller mindre förklenliga omdömen och epiteter,
fer hvilka jag sålunda varit föremål, äro yttran
den och hauvclingar mig dels ryktesvis, dels be-
stämdt tillvitade af den för min bor;erliga exi-
stimation mest skymfliga beskaffenhet, hvaraf
såsom prof må anforas iöljande:
Uti tidningen Freja för den 11 Juli: Man
berättar ett yttrande af en af vårt lands förläg-
sare, som tillika eger det mest lästa tidnings-
bladet, att om några år han ensam skulle vara ll;
Sveriges Boktryckare och förläggare.n
Uti Nr 63 för dea 8 Augusti: Hvem varl
det, som lat getpojkar utropa sitt blad med Pol-j.
ska segrar? flvem var det, som begagnade
publikens ädla sympati för en nations fri-
hetsstrid, för att på sator och oränder sil-