jende behnna sig, annu icke vara inne ior I Dagligt Allehanda, åtminstone att döma af den ömhet, hvarmed det ännu dagligen tager Freja l under armarna, blott för dennas i hvarje nummer förnyade skojande anfall emot Aftonbladet. Det färskaste vittnesbördet härom är, att DagIligt Allehanda låtit förmå sig att intaga en artikel af Frejas redaktor, herr Mellin, och denna ånyo uppfylld af det skändligaste och saktomaste ovett mot Afionbladet, i Frejas bekanta stil, och endast för syns skull insvept i en apropos, innefattande ett litet stycke, som vi anse oss böra här nedan meddela, och hvilket lemnar oss en giltig avledning att låta läsa ren se litet närmare in i denna del, af pressens inre kistoria. Aftonbladet har påstått, att jag först skulle allmänneligen och nära nog offentligt erkännt mig vara medarbetare i Freja och sedan sökt fördölja eller förneka det. Båda delarne äro ogrundade. Förhållandet är, att jag hvarken gjort någoa hemlighet af mitt författarskap i Freja eller bemödat mig att deråt ge någon publicitet. För bekanta och pefsoner, som på ringaste vis stått med mig i sådana förhållandena, att de kunnat fråga mig derom, utan att åsidosätta hvad ep skyldig gramolagenhet af hvar och en fordrar, att icke inblanda sig i andras ang-lägenbeter, eller med hvilka jag kunnat och bordt inlåta mig i svaromål, har jag aldrig gjort någon hemlighet af förhållandet, då de derem till. sport mig; men å andra sidan har jag ock aldrig oåtspo d härom ultlåtit mig eller trugat på någon meddelanden och minst sökt ge någon större offentlighet åt saken. Jag har aldrig förestäilt mig min person, eller den lilla talsng jag möjligen kan ega, vara af den betydenhet, att det för allmänheten vore af ringaste vigt att veta, om jag lemnade bidrag till en tidving eller icke. Denna ötvertygelse hyste jag, då jag för flera år sedan lemnade några litterära bidrag till Aftonbladet i detta bladsbättre dagar. Sam ma öfvertygelse hyser jag ännu. Jag ansåg mig då ej på något sätt böra ge publiken del af mitt tillfalliga författarskap i Aftonbladet. Samma gruodsais bar jag följt i afs, på Freja. Hvad Aftonbladet då icke klandrade, måtte det ej nu finna klandervärdt Och om Arftovbladet möjligen nu skule kommit till den förändrade öfvertygelsen, att en tidning bör offentligen namngifva sla sina förfatiare, hvarföre borjar det ej då att sjelf dra upp rideauen och låta publiken se alla medarbetarne i Aftonbladet?n Läsaren finner af ofvanstående ändtligen er-j kändt, att berr vice komministern Mellin, såsom vi uppgifvit, är redaktör af Freja. För att visa huru påkostande det varit att göra ett sådant medgifvande, och tillika litet närmare kalla tillbaka några fakta, som tillhöra detta ämne, torde man erinra sig, huru Aftonbladets förläggares : frånvaro på en resa sistlidne sommar begagnaies för hopade och systematiska anfall på honom, serdeles i nämnde tidning. Någon tid efter hemkomsten, eller i början af Oktober adresserade Aftonbladets förläggare till herr Mellin följande bref: Till S.M. Adjunkten Herr Magister J. HÅ Mellin, Stockholm! Efter min hemkomst från en trenne månaders resa utom fåderneslandet, har min uppmärksamhet blifvit fistad på en tidningspolenuk, som egt cum under min fiånvaro, dervid isynnerhet tidningsbladet Freja ull en hufvudsaklig del varit uppfylldt af ant.ll mat min person, dels i egenskap af förläggare ull tidningen Aftonbladet, dels såsom utgifvare af andra becker och skrifter, dels ock emot min karakter såsom menniska och medborgare. Ibland den hopade massa af mer eller mindre förklenliga omdömen och epiteter, fer hvilka jag sålunda varit föremål, äro yttran den och hauvclingar mig dels ryktesvis, dels bestämdt tillvitade af den för min bor;erliga existimation mest skymfliga beskaffenhet, hvaraf såsom prof må anforas iöljande: Uti tidningen Freja för den 11 Juli: Man berättar ett yttrande af en af vårt lands förlägsare, som tillika eger det mest lästa tidningsbladet, att om några år han ensam skulle vara ll; Sveriges Boktryckare och förläggare.n Uti Nr 63 för dea 8 Augusti: Hvem varl det, som lat getpojkar utropa sitt blad med Pol-j. ska segrar? flvem var det, som begagnade publikens ädla sympati för en nations frihetsstrid, för att på sator och oränder sil