JFUIA VILA VS jv TASTE Me Se DET BÖRJAR BLIFVA MERA LJUS I SAKEN. Den sednaste veckan har icke varit utan si na ganska intressanta fenomener i afseende pi en af frågorna för dagen, om tidningspressen: ställning. — Svenska Alinervas frouttörandring och nya position emot Dagligt Allehanda ha härvid i synnerhet vickt uppmärksamhet. De är väl bekant, huru den forstnamada hela tider emot slutet af gamla året, under den strid som egt rum mellan Dagligt Allehanda och Åftonbladet, den ena gången efter den andra sökt ati underhålla och pipa upp Alleh. Red:s kända retlighet med förespeglingen om den tortur Aftonbladet, lät Allehanda-Red. oupphörligt undergå, för hvarje gång vi anmärkte eller trodde oss finna en inkonseqvens i det sednares handlingssatt, hvilket också merändels var tillräckligt, för att förmå Allehanda att upptaga hvarje sådan anmärkning såsom en personlig förolämpning. Det kunde då icke undgå att frappera något hvar, när mao häromdagen först i Minerva fick höra en klagolåt dercfver, att Alletanda icke kunnat slita sig från mörkrets makter, såsom orden föallo, och omedelba:t derpå en lång artikel, affattad i en så bitter och högdragen ton emot Allehandas Hufvudredaktör personligen, att det tydligen synes, att all vidare tanka på att verkligen kunna närma Allehanda till s:g och hålla det i sina nät, blifvit aldeles uppgifven. Om det vore möjligt för Dagligt Allehandas Redaktion, att i något som angår densamma personligen, skåda sakerna med lugn och passionsfrihet, så skulle den af denna omständighet ofelbart fiona sanningen af hvad vi redan sammaren 1836, i början ganska moderat yttrade, men som Allehanda jemväl då genast i sin häfiighet tog såsom en insult, nemligen att fienderna till Norges sjelständighet och dess fria institutioner, af Allehandas beteende i de Norska sakerna fattade förhoppmagar på Alleh, om hvilkas origtighet vi då vid samma tillfälle uttryckligen utsade vår mening, ehuru äfven detta upptogs såsom en förolämpning, och Allehanda i början lät insöfva sig till den grad af Minervas medhåll samt en annan persons inverkan och smekande, att Allehandas hufvudredaktör till och med under sista sommaren ofta offentligen umgicks med Red. afMinerva). Det synes nu verkligen omöjligt, att Dagl. Alleh.Red. låvgre kan vara i ovisshet cm det spel man försökt att drifva med densamma, åtminstone ifrån Minervas sida. Det återstår endast, — och tiden derför skall väl äfven en gång komma, — att den likalede; öppnar ögonen i afseende på de marodörer, som drifva sitt spel i Freja, precist för samma ändar ål, hvilket alla andra redan långt för detta insett af den fullkomliga sympati, som råder mellan Freja och Minerva. På sådant sätt bör man kunna hoppas, att den hiuills varande förbistringen inem publiciteten småningom skall upphöra. Det fredsförslag, som vi togo oss friheten framställa den sista dagen af gamla året, har ock :redan i detta hänseende burit en god frukt, så till vida, att Allehanda uti ett par artiklar förklarat sig icke tillhöra radikalismen, eller den ) Detta förhållande gaf bland anvat en gång anledning till ett eget och karakteristiskt infall under ett samtal mellan tvenne personer, som befunno sig på den s. k. strömparterren nedanför Norrbro, vid ett tillfälle då Allehandas, Minervas och f. d. Argi Redak:örer syntes der tillsammans. Någon yttrade, att den lilla strömwparterren nu på nägra få år hade genom de sköna bersåerna blifvit förX vandlad till en verklg lustgård; hvarvid din andre inföll, pekande på de trenne nyssnämnde personerne: Ja, i aanning! till och med scenen vid kunskapens träd saknas icke; der