JFUIA VILA VS jv TASTE Me Se
DET BÖRJAR BLIFVA MERA LJUS I
SAKEN.
Den sednaste veckan har icke varit utan si
na ganska intressanta fenomener i afseende pi
en af frågorna för dagen, om tidningspressen:
ställning. — Svenska Alinervas frouttörandring
och nya position emot Dagligt Allehanda ha
härvid i synnerhet vickt uppmärksamhet. De
är väl bekant, huru den forstnamada hela tider
emot slutet af gamla året, under den strid som
egt rum mellan Dagligt Allehanda och Åfton-
bladet, den ena gången efter den andra sökt ati
underhålla och pipa upp Alleh. Red:s kända ret-
lighet med förespeglingen om den tortur Afton-
bladet, lät Allehanda-Red. oupphörligt undergå,
för hvarje gång vi anmärkte eller trodde oss fin-
na en inkonseqvens i det sednares handlings-
satt, hvilket också merändels var tillräckligt, för
att förmå Allehanda att upptaga hvarje sådan
anmärkning såsom en personlig förolämpning.
Det kunde då icke undgå att frappera något
hvar, när mao häromdagen först i Minerva fick
höra en klagolåt dercfver, att Alletanda icke
kunnat slita sig från mörkrets makter, såsom
orden föallo, och omedelba:t derpå en lång ar-
tikel, affattad i en så bitter och högdragen ton
emot Allehandas Hufvudredaktör personligen, att
det tydligen synes, att all vidare tanka på att
verkligen kunna närma Allehanda till s:g och
hålla det i sina nät, blifvit aldeles uppgifven.
Om det vore möjligt för Dagligt Allehandas Re-
daktion, att i något som angår densamma per-
sonligen, skåda sakerna med lugn och passions-
frihet, så skulle den af denna omständighet o-
felbart fiona sanningen af hvad vi redan samma-
ren 1836, i början ganska moderat yttrade, men
som Allehanda jemväl då genast i sin häfiighet
tog såsom en insult, nemligen att fienderna till
Norges sjelständighet och dess fria institutioner,
af Allehandas beteende i de Norska sakerna fat-
tade förhoppmagar på Alleh, om hvilkas origtighet
vi då vid samma tillfälle uttryckligen utsade vår
mening, ehuru äfven detta upptogs såsom en
förolämpning, och Allehanda i början lät insöfva
sig till den grad af Minervas medhåll samt en
annan persons inverkan och smekande, att Al-
lehandas hufvudredaktör till och med under si-
sta sommaren ofta offentligen umgicks med Red.
afMinerva). Det synes nu verkligen omöjligt, att
Dagl. Alleh.Red. låvgre kan vara i ovisshet cm
det spel man försökt att drifva med densamma,
åtminstone ifrån Minervas sida. Det återstår
endast, — och tiden derför skall väl äfven en
gång komma, — att den likalede; öppnar ögo-
nen i afseende på de marodörer, som drifva
sitt spel i Freja, precist för samma ändar ål,
hvilket alla andra redan långt för detta insett af
den fullkomliga sympati, som råder mellan Freja
och Minerva. På sådant sätt bör man kunna
hoppas, att den hiuills varande förbistringen
inem publiciteten småningom skall upphöra.
Det fredsförslag, som vi togo oss friheten fram-
ställa den sista dagen af gamla året, har ock
:redan i detta hänseende burit en god frukt, så
till vida, att Allehanda uti ett par artiklar för-
klarat sig icke tillhöra radikalismen, eller den
) Detta förhållande gaf bland anvat en gång
anledning till ett eget och karakteristiskt in-
fall under ett samtal mellan tvenne personer,
som befunno sig på den s. k. strömparter-
ren nedanför Norrbro, vid ett tillfälle då Al-
lehandas, Minervas och f. d. Argi Redak:ö-
rer syntes der tillsammans. Någon yttrade,
att den lilla strömwparterren nu på nägra få
år hade genom de sköna bersåerna blifvit för-
X vandlad till en verklg lustgård; hvarvid din
andre inföll, pekande på de trenne nyssnämn-
de personerne: Ja, i aanning! till och med
scenen vid kunskapens träd saknas icke; der