trestelsen att tillfredsställa en mer eller indre inneboende begärelse till rusgifvande drycker, s tidigt fullkomnar sig i fyllerilasten, förstör sin , ikropps och själs förmögenheter, förlorar arbets, (lusten och bifver för sig sjelf och andra en ; odugling, om ej sågot ännu värre.n i Det är, säger Hr W. langre fram, min ofi H vertygelse, att ju flere k:ogarne äro, och ju I aärmare de ligga till hvarandra, desto fl:re till:Infällen, frestelser och försåt utstallas för drinokaren att tillfredsställa sin olycksaliga lystnad. Ynglingen införes af sin fader eller en annan ; näldre ledare första gången på en krog; han nvänjes vid de svordomar, det fräcka tal, de . lösa seder, som här gå i svanug; han lockas och pofvertalas till ännu ett eller flera besök, och nsnart hittar han vägen sjelf, blifver med krognsederna förtrolig och finner kroglifvet angeInämtv. Herr W. gör en fasaväckande mål; målning af det tillstånd, hvari han funnit dyli; ka ynglingar, då han skolat bereda dem till deras första nattvardsgång. Han anmärker, att . man fordrar af presterskapet, att det med lärdomar, förmaningar, efterdomen skall afhje!pa ; det onda; men, säger han, hvad vill eller kan j presten hoppas att uträtta, ,då lagarne, af hvilka han borde vänta stöd, lagarne lägga ho. mom kinder i vägen? Han motarbetas af : den privilegierade krogen, der drinkaren kan, pom icke just med högvederbörligt tillstånd för -sig, dock med högvederbörligt tillstånd för kro. gen, taga sitt rus, oåtkomlig af lagarna, om han äger sans nog att i fyllan vakta sig för öfverträdelser, som störa allmänna friden eller förnärma audras rätt. Hr W. anför, såsom ett resultat af sin långa erfarenhet, alt ju flera krogar finnas inom en gilven krets, desto värre. K:ogvärdarne måste icke blott lefva af vinsten, utau ock af den erlägga stora kontributioner till staten och nännu större till jordägarne. De skola alltså täfla med hvarandra att värfva kunder och gifva fart åt kroglefnaden och fylleriet. Ändock kommer förf. till det resultat, att utgalring och partielt upphäfvande af krogar icke tjenar til ändamålets vinnande; det kommer blott att bero på hugskett och mannamån. De återstående göra blett en dubbel vinst. )intingen må-, ste alla krogarna bort, ellsr kunna de allesam mans stå qvar, med föga skillnad i vådan för sederna och det allmänna.n i Krogarne, så heter det vidare, skola stå qvar i sitt fulla flor ännu en lång tid, derom är jag öfvertygad. . I Den betydliga, ehuru slemma, inkomst, statskassan af dem drager, blitver alltid en klippa, mot hvilken alla fromma önskningar, åtminstone för en allmän indragning, måste stranda. De 18 krogarne i mitt pastorat erlägga i minuterings-afgift och bevillning efter 2 artikeln icke å mindre än 756 R:dr 32 sk. Banko. Huru )! mycket belöper sig då på de 7 å 800 krongarne inom Stockholms staket, och tillsam,mans på de flere tusende i städer och på land : i hela riket? Med argumenter på ett å två l hunodra tusende riksdaler för krogarnes bestånd, ho vill försöka att fördöma eller utdöma dem? Krogarne skola siå qvar ännu ett eller flere tiotal år, inotilldess fyllerslasten så spridt sig öfver land och nike, att slutligen uppifrån konungaborgen ända ned till den enskildes hus ej mer fiones ett nyktert och pålitligt tjenstehjon, it hvilket busbonden vågar anförtro vården om siv egendom. Tidens tecken synes ock i thy fall ganska ominösa, då fylleriskandalen reda: hunnit så långt, att äfven tjenstefigornas orlofssedlar, åtminstone i hufvudstaden och dess ngranskap, måste innehålla vitsord om nykterhet (2). Icke förr, än den enskildes klagan blifver allas, sedeslösheten , en foljd af fyllerivet hotar samhäll-t med upplösning af ordning boch laglydnad, och svenska namnet, med sitt pbränviv och sina krogar, qvarstår blott som ;en skamfläck bland andra nationers (man läse flere utlänningars beskrifniogar öfver Sverge och omdömen om folkets seder och lynne), då skola statens män och de, som makten i landene hafva, finna det vara hög tid att sätta en gräns för det onda, stänga krogarna, eller afskaffa biänvins-pannorna, eller å!minstone göra bränvinet dyrt; intetdera är omöjligt, hlott viljan är god, och egennyttan ej upphäfver sig till samhällets lagstiftaren. ,Men hvad gagnarn (behöfves?) ,det at ifra mot krogarna? deras tid kommer nog ändock ot af sg sjeliva upphöra; och detta blifver