trestelsen att tillfredsställa en mer eller indre
- inneboende begärelse till rusgifvande drycker,
s tidigt fullkomnar sig i fyllerilasten, förstör sin
, ikropps och själs förmögenheter, förlorar arbets-
, (lusten och bifver för sig sjelf och andra en
; odugling, om ej sågot ännu värre.n
i Det är, säger Hr W. langre fram, min of-
i
H
vertygelse, att ju flere k:ogarne äro, och ju
I aärmare de ligga till hvarandra, desto fl:re till-
:Infällen, frestelser och försåt utstallas för drin-
okaren att tillfredsställa sin olycksaliga lystnad.
Ynglingen införes af sin fader eller en annan
; näldre ledare första gången på en krog; han
nvänjes vid de svordomar, det fräcka tal, de
. lösa seder, som här gå i svanug; han lockas och
pofvertalas till ännu ett eller flera besök, och
nsnart hittar han vägen sjelf, blifver med krog-
nsederna förtrolig och finner kroglifvet ange-
Inämtv. Herr W. gör en fasaväckande mål-
; målning af det tillstånd, hvari han funnit dyli-
; ka ynglingar, då han skolat bereda dem till de-
ras första nattvardsgång. Han anmärker, att
. man fordrar af presterskapet, att det med lär-
domar, förmaningar, efterdomen skall afhje!pa
; det onda; men, säger han, hvad vill eller kan
j presten hoppas att uträtta, ,då lagarne, af hvil-
ka han borde vänta stöd, lagarne lägga ho-
. mom kinder i vägen? Han motarbetas af
: den privilegierade krogen, der drinkaren kan,
pom icke just med högvederbörligt tillstånd för
-sig, dock med högvederbörligt tillstånd för kro-
. gen, taga sitt rus, oåtkomlig af lagarna, om han
äger sans nog att i fyllan vakta sig för öfver-
trädelser, som störa allmänna friden eller för-
närma audras rätt.
Hr W. anför, såsom ett resultat af sin lån-
ga erfarenhet, alt ju flera krogar finnas inom
en gilven krets, desto värre. K:ogvärdarne
måste icke blott lefva af vinsten, utau ock af
den erlägga stora kontributioner till staten och
nännu större till jordägarne. De skola alltså
täfla med hvarandra att värfva kunder och gif-
va fart åt kroglefnaden och fylleriet. Ändock
kommer förf. till det resultat, att utgalring och
partielt upphäfvande af krogar icke tjenar til
ändamålets vinnande; det kommer blott att be-
ro på hugskett och mannamån. De återståen-
de göra blett en dubbel vinst. )intingen må-,
ste alla krogarna bort, ellsr kunna de allesam
mans stå qvar, med föga skillnad i vådan för
sederna och det allmänna.n i
Krogarne, så heter det vidare, skola stå qvar i sitt
fulla flor ännu en lång tid, derom är jag öfvertygad. .
I Den betydliga, ehuru slemma, inkomst, stats-
kassan af dem drager, blitver alltid en klippa,
mot hvilken alla fromma önskningar, åtmin-
stone för en allmän indragning, måste stranda.
De 18 krogarne i mitt pastorat erlägga i minu-
terings-afgift och bevillning efter 2 artikeln icke å
mindre än 756 R:dr 32 sk. Banko. Huru )!
mycket belöper sig då på de 7 å 800 kro-
ngarne inom Stockholms staket, och tillsam-
,mans på de flere tusende i städer och på land :
i hela riket? Med argumenter på ett å två l
hunodra tusende riksdaler för krogarnes bestånd,
ho vill försöka att fördöma eller utdöma dem?
Krogarne skola siå qvar ännu ett eller flere tio-
tal år, inotilldess fyllerslasten så spridt sig öfver
land och nike, att slutligen uppifrån konunga-
borgen ända ned till den enskildes hus ej mer
fiones ett nyktert och pålitligt tjenstehjon, it
hvilket busbonden vågar anförtro vården om
siv egendom. Tidens tecken synes ock i thy
fall ganska ominösa, då fylleriskandalen reda:
hunnit så långt, att äfven tjenstefigornas or-
lofssedlar, åtminstone i hufvudstaden och dess
ngranskap, måste innehålla vitsord om nykter-
het (2). Icke förr, än den enskildes klagan
blifver allas, sedeslösheten , en foljd af fylleri-
vet hotar samhäll-t med upplösning af ordning
boch laglydnad, och svenska namnet, med sitt
pbränviv och sina krogar, qvarstår blott som
;en skamfläck bland andra nationers (man läse
flere utlänningars beskrifniogar öfver Sverge och
omdömen om folkets seder och lynne), då sko-
la statens män och de, som makten i landene
hafva, finna det vara hög tid att sätta en gräns
för det onda, stänga krogarna, eller afskaffa
biänvins-pannorna, eller å!minstone göra brän-
vinet dyrt; intetdera är omöjligt, hlott viljan är
god, och egennyttan ej upphäfver sig till sam-
hällets lagstiftaren.
,Men hvad gagnarn (behöfves?) ,det at ifra
mot krogarna? deras tid kommer nog ändock
ot af sg sjeliva upphöra; och detta blifver