OM DET SVÅRASTE HINDRET MOT NYKTERHET HOS ALLMOGEN. Ibland de stötestenar för dem stora mäng dens bland svenska tolket moralitet, om hwvi kas undanrödjande frågan varit vid flera riksda dagar, men utan att man hittills kunnat kom jma till något verksamt resultat, är den om d i många krogar på landet, hvarigenom vägfaran ide allmoge ledes i frestelse, till fylleri, tidsspil Ilan och oordentlighet. Svårigheterna att fion någon utväg till en reform härutinnan hgga på jtagligen uti det nära inträdande på äganderät tens område, som ett radikalt steg i detta hän. seeade skulle iunefatta. Saken påkallar imedlertid ett allvarligt behjertande. Något eget synes det verkligen vara att begära, det en obildad folkmassa skall a öfvertygelse och sjä!sstyrka afbålla sig från missbruk at ett gift, som man är så angelägen at göra åtkomligt genom öfverallt befintlige krogar. Den samme, som man erkänner redan vara sauslös genom dess bruk, tror man sig kunna öfveriyga om dess skadlghet, i samma stund di man så anstaltar, att han dagligen mäktar skaffe sig öfverflöd deraf! Gustaf III, från hvilken vi hafva så många vackra politiska testamenten, gjorde det till en medborgerlig dygd att supa, och en hög förtjenst om staten att locka till fyller — Bland monumenterua af hans tidehvarf qvarstår vid alla Sveriges vägar denna file af bränvinstempel, der icke blott vägfarande, utan äfven kringboende inbjudas att offra förnuft, helsa och egendom. Ett faktum, som all erfarenhet bestyrker, är, att den arbetande klassen icke super hälften så mycket då det skall ske hemma, som då tillfälle finnes i granskapet att träffa medbröder på en krog, eller att fylleriet alltid är mindre i trakter, der icke krogar locka dertill. En kasus, som nyligen inträffat, eller kanske rättare icke inträffat, har gifvit anledning att återkommatill detta ämne. Vi anse omständigheterna dervid förtjena att framställas, såsom bevis på den del, hyllken gammal häfd och äganderätt kan hafva uti motarbetandet af nyttiga ändamöl, och såsom möjligen en väckelse för nationen i allmänhet att taga saken i nogare öfvervägande. I I det till Stockholm på södra sidan gränsande pastorat, bestående af Huddinge och Bränkyrca socknar samt Erstaviks och Nacka kapellag, finnes icke mindre än aderton krogar, och leibland 9 stycken blott på vägen emellan skans tull och Tallkrogen, eller en längd af en ralf mil. Vid sistlidne Valborgsmässo-stockeniämma uppstod fråga om indragande af de fle ta bland dem, såsom alldeles öfverflödiga och Bdast ledande till oudt En af pastoratets inånare upplyste, att i Brännkyrka socken en krog innes för hvar 190:de person, qvinzor och rn imberäknade; och detta synes sannerhgen ara för mycket. Socknarnes samlige röstägane ledemåter, med undantag af två eller tre. iföllo förslaget om indragning; och pastor, Hi