äga, möjligen gifva anledning att förmoda, att sjelfsa de handlingar af konungamakten, som mest hafva opinionen emot sig, kunna vara en följd af denna högre visdom, hvars planer man ifrån en lägre ståndpunkt har misskänt. Detta och mycket annat kan endast framtiden upplysa och derom kunna endast efcterkommande tala med frimodighet och utan förbehåll. Et roli me tangere, en hemlighetsfu!l sloja höljer för framtiden många af de vägar, hvarigenom tanken framträder i beslut och handling. — — Ait pifva en i det h:la senn och trovärdig framstälining af ena mans lif, som har befuanit sig i så många förh landen, deltagit i och sjelf gjort så mycket, blir, till och med sedan vår konung lyktat sin jordiska bana, icke någon latt sax, och för närvarande är det visserhyen alldeles outförbart. Neu Norske Referentea anmäler härefter, såsom exempel pir den ofullständighet hvarmed vissa saker blifvit behandlade, berättelsen om riksdagen i Örebro och tryckfrihetens inskränkning, om Kronprinsenas bullzin i Holstein, om Kareleriraktaten, om Dubens och Vegesachs benådning, men allramest frzmställningen af Carl Johans regering med hänseende sill Norge.j Bodösaken, de tio propositionerna, hvaraf några så länge visat sig såsom gengångare, lagret på Etterstad, de Svenska krigsskeppen i Christianias hamn, cirku!äret af den 7 Maj 1828, det ouppfyllda löftet om ersättning till de trakter som ockuperats af de Svenska trupperna, undertryckandet af Norges nationella symboler, instruktionen åt Grefve Platen, de många or populära embetsutnämninga: na, det sednaste ordinära Storthingets upplösuing, o. s. Vv. äro om I ständigheter, som visserligen till en del omtalas i en missbilligande ton, men utom den anmärkningen, att Norrmännen sökte, (i anledzing af: de 10 propositionerne) att stilla sin smärta med: den framma tron, att någre konservative hufvudmän för den Svenska adeln voro deras e-j gentliga upphof, öfverglattas, säger Rec. dock till slut det hela med följande yttrande:! pDenna menings strid beröfvade dock a litet Carl Johan det Norska folkets kärlek, som hans obenägenhet att inlåta sig på pen reform af det Svenska folkets omg har betagit honom dettas. Uessa omständigheter förminskade blott antalet af en högtrafPvyande enihusissms osanna öfverdriftern — i j I bondeupploppet heter det: Bakom de nirmare motiverna härtill, som lågo i de tunga upp: offringar dam natioralbankens tvungna upprättande fordrade, trodde man sig vanligen uppdaga en aflägsnare, genom machimationer framkallad syftniog att störta konsttutionen. Härom vet man dock intet fu!lkomligt tillförlitligt (2) Poch sammanhängnde, och de som veta det, finna sin räkning i att tiga. Hvad man trodde sig veta, bidrog alt utså misstroendets frö i den ännu knappt afsvalnade askan efter kriget. Af det här citesade kan man sluta både till det facila eller undvi-j kande sätt, hvarpå Författaren behandlar serskilda märkligare tilldragelser i vår unionshistoria, och till den tona han förer, vär han somi mest tager mansmod och hjerta till sig. Deremot kan man icke häraf sluta till det mnågot, tama (iamme) smicker för en 11 års gosse, la som ligger i det yttrandet om Prins Carl, att han är en lefvands bild af sin farfader, eller till en 7 strof, sådan som denna: Den sista gången konung Carl Johan besökte Norge, var år 1835, js: då han tillika besåg och gaf sitt nemn åt den j: pya vägen mellkn Trondhiems stift och JemtI laud, ett af de stoltaste minnesmärken från Carl ; Johars regering.n e ,Van behofver icke vara republikanskt sin-js nad, för att stötas allt törmycket öfver ett gent gångarväsen från monarkiens äldre dagar, sem : härtör allt till Regenten (änskönt det är en följd , af nationens svett och tunga uppoffingar) ellerjs för att ej knnna hylla en sådan ton och en sådan loyautet., — — — i : . ,Medan vi, forifar recensenten, finna berättelser nog om slag och segrar, gifves det l mycket annat i Carl Johans lefnad, hvarom vi gerna och hellre hade önskat att erhålla kun-skap, men hvarom så godt som ingenting medlå delas. Det förtäljes oss åtskilliga gånger, att): General Bernadotte var en ifrig republikan, men . vi göras bekanta med få etler inga facta, som, FÖ 1 a SE a Lt