personalen på plantagen ej fått bestå af endas
6 små negergossar; att man ej till nämnde c
transporterat fyra Amerikanska infödingar, eme-
dan öns ur-invånare för mer än trenne sekler
sedan upphört att existera; att man ej låtit den
Tyska plantage-ägarens dotters försmådda älska-
re vara en neger, ty en svart mans frieri till en
rik hvit qvinna vore, som man vet, på kolonier-
na en sådan anomeli, att den rent af skulle an-
ses såsom eu galenskap och att kreolskan icke
ens hade kunnat tänka sig möjlighetea deraf
o. sv. Den försmådse lskaren, som blifvit
kapare-kaptea, får, för att hamnas, det infallet,
att röfva bort den unga fruas späde son, me-
dan han sofver; men detta är ingenting annat,
än ett af de uppträden, som behöfts, för att
gifva apan tillfälle att visa sina konster, lika-
som inspektorers afbrutna måltid, bushåller-
skans sönderrilna negligå o. s. v. Hr Springer
har en u:omordentlig ledighet, säkerhet och
styrka, kanske är han något för stor och bör-
jar bli något för fet, hvarföre också hans hopp
äro mara hö:bara på teatergolfvet, än som san-
nolikt varit fallet med en 2pa; men hans fram-
trädande i denna kostym hade likväl oyhetens
behag och intog derföre publiken serdeles till
hans fördel. Redan hans första snattriog möt-
tes af en bandklappning; hans flesta språng och
upptåg åtföljdes också af sådana, och efter styc-
kets slut blef han framropad, för hvilken upp-
märksamhet han tackade, som en apa egnar och
anstår, med ett skutt och en snattripg, hvar-
med åskådarne syntes ganska belåtna. Man
måste också erkänna, alt scenen med den hila
gossen — hvars ro!l ganska väl utfördes af en
ung elev, vid namn Rosengren -— apans lek med
barnet, hennes smeksamma framkrypande till
dess fötter, striden med ormen, dess flykt med
barnet undan röfvearen och fallet utför klippan,
när han träffats af en kula i armen, äro af
verklig dramatisk effekt och skulle kunnat för-
tjena ett rum i en pjes med bättre hållning och
mera sammanhang.
Huset var alldeles fullt, och vi tvifla ej på,
att detta blir fallet ännu några gånger. Det ar
i detta ögonblick en verklig lycka för vår tea-
ter, att, då den förlorar den ena -ujetten ur konst-
verlden efter den andra, ödet tillsänder den en
sujett ur djur-verlden, som förer Direktionen
till målet af sina önskningar : en pekuniär in-
komst, som ännu någon liten tid uppehåller sce-
nens existens.
Förut gåfvos Sen Er i spegeln, hvari M:ll
Högqvist äter uppträdde, för forsta gången efter
sin sjukdom, helssd med förtjenta lifliga bifalls-
yttringar, samt Califen i Bgdad. Detta sist-
näm .da stycke är ett af de många, hvarom det
hos oss får heta: dolce nella memoria. Å-
bergsson spelar icke mer Califen, Fru Lind-
ström icke Zelinda, Fru Casagli icke tjenarin-
nan, ej en gång Hr Kinmansson Jemaldin!
Sjelfva de gamla trogna kandelabrerna tycktes
sörja öfver denna tidernas vexling, ty de hade
så när icko velat in på teatern, för att bli vitt-
nen till spektaklet, och den fjerde, som skulle
stå bordet närmast, vägrade helt och hållet att
lyda samt uteblef. Publiken tycktes också med
mycken resignation finna sig i nödvändigheten
och trösta sig med framtidens hopp, d. v. s.
Apans, hvilken skulle sflösa Boieldieu, och bli
den sannskyldige iflblondocani.