personalen på plantagen ej fått bestå af endas 6 små negergossar; att man ej till nämnde c transporterat fyra Amerikanska infödingar, emedan öns ur-invånare för mer än trenne sekler sedan upphört att existera; att man ej låtit den Tyska plantage-ägarens dotters försmådda älskare vara en neger, ty en svart mans frieri till en rik hvit qvinna vore, som man vet, på kolonierna en sådan anomeli, att den rent af skulle anses såsom eu galenskap och att kreolskan icke ens hade kunnat tänka sig möjlighetea deraf o. sv. Den försmådse lskaren, som blifvit kapare-kaptea, får, för att hamnas, det infallet, att röfva bort den unga fruas späde son, medan han sofver; men detta är ingenting annat, än ett af de uppträden, som behöfts, för att gifva apan tillfälle att visa sina konster, likasom inspektorers afbrutna måltid, bushållerskans sönderrilna negligå o. s. v. Hr Springer har en u:omordentlig ledighet, säkerhet och styrka, kanske är han något för stor och börjar bli något för fet, hvarföre också hans hopp äro mara hö:bara på teatergolfvet, än som sannolikt varit fallet med en 2pa; men hans framträdande i denna kostym hade likväl oyhetens behag och intog derföre publiken serdeles till hans fördel. Redan hans första snattriog möttes af en bandklappning; hans flesta språng och upptåg åtföljdes också af sådana, och efter styckets slut blef han framropad, för hvilken uppmärksamhet han tackade, som en apa egnar och anstår, med ett skutt och en snattripg, hvarmed åskådarne syntes ganska belåtna. Man måste också erkänna, alt scenen med den hila gossen — hvars ro!l ganska väl utfördes af en ung elev, vid namn Rosengren -— apans lek med barnet, hennes smeksamma framkrypande till dess fötter, striden med ormen, dess flykt med barnet undan röfvearen och fallet utför klippan, när han träffats af en kula i armen, äro af verklig dramatisk effekt och skulle kunnat förtjena ett rum i en pjes med bättre hållning och mera sammanhang. Huset var alldeles fullt, och vi tvifla ej på, att detta blir fallet ännu några gånger. Det ar i detta ögonblick en verklig lycka för vår teater, att, då den förlorar den ena -ujetten ur konstverlden efter den andra, ödet tillsänder den en sujett ur djur-verlden, som förer Direktionen till målet af sina önskningar : en pekuniär inkomst, som ännu någon liten tid uppehåller scenens existens. Förut gåfvos Sen Er i spegeln, hvari M:ll Högqvist äter uppträdde, för forsta gången efter sin sjukdom, helssd med förtjenta lifliga bifallsyttringar, samt Califen i Bgdad. Detta sistnäm .da stycke är ett af de många, hvarom det hos oss får heta: dolce nella memoria. Åbergsson spelar icke mer Califen, Fru Lindström icke Zelinda, Fru Casagli icke tjenarinnan, ej en gång Hr Kinmansson Jemaldin! Sjelfva de gamla trogna kandelabrerna tycktes sörja öfver denna tidernas vexling, ty de hade så när icko velat in på teatern, för att bli vittnen till spektaklet, och den fjerde, som skulle stå bordet närmast, vägrade helt och hållet att lyda samt uteblef. Publiken tycktes också med mycken resignation finna sig i nödvändigheten och trösta sig med framtidens hopp, d. v. s. Apans, hvilken skulle sflösa Boieldieu, och bli den sannskyldige iflblondocani.